En hederlig historia?

FilmspanarnaDet har blivit många biografifilmer, biopics, på sista tiden. Det kändes som att det kryllade av dem på Malmö filmdagar, så därför var det kanske inte så konstigt att de även letade sig in i filmspanarnas tema. Vad som däremot kanske var lite oväntat var att temat föreslogs av Henke, som enligt egen uppgift egentligen inte är särskilt förtjust i genren.

Det är däremot jag, så för min del handlade problemet snarare om att välja. Skulle man ta en traditionell från-ax-till-limpa-film som hyllar ett enskilt människoöde, typ Gandhi, The Aviator eller Pollock? En film som fokuserar mer på psykologi och att teckna en kulturhistoria, typ Monica Z eller The Young Victoria? Eller något som avviker ganska radikalt från den traditionella biopic-mallen (hej, Rush), typ Grizzly Man?

Oavsett vilket levererar genren som synes sina inneboende komplikationer. Biopics är ju en del av den mer omfattande BOATS, filmer som mer eller mindre bygger på ”sanna” historier. Sådant som ”verkligen” har hänt. Frågan är ju hur stora de här citationstecknen får bli för att det fortfarande ska kunna kallas för en biopic. Hur stora friheter får man egentligen ta sig i konstens och dramaturgins namn?

Eftersom biopics, i likhet med alla andra BOATS, vill låna lite glans från verkliga händelser och personer tycker jag nog att man kan kräva att de också betalar tillbaka i form av ett visst mått av hederlighet mot de här händelserna och personerna. Exakt hur stort det måttet är går däremot naturligtvis inte att säga. En bra biopic lyckas berätta sin historia på ett engagerande sätt och samtidigt vara tydlig med från vilket perspektiv filmen betraktar sin huvudperson. Utgår man från huvudpersonens egna upplevelser, eller är det någon helt annans erfarenheter av kändisen som visas upp på vita duken?

The GrandmasterEn av de många biografifilmerna som visades i Malmö var Wong Kar-wais The Grandmaster, vilken handlade om den kinesiske kampsortslegenden Yip Man. Vi som såg den där och då var rörande eniga om filmens brister, vi förstod helt enkelt inte vad den gick ut på eller vad den ville säga. Däremot skulle man för all del kunna påstå att den verkligen inte var någon traditionellt berättad biopic.

The Grandmaster påminde mig emellertid om att jag fortfarande inte hade sett den omtalade Ip Man från 2008 och vilket tillfälle skulle kunna vara mer lämpat än inom detta biopic-tema?

Ip Man berättar som sagt även den historien om Wing Chun-mästaren Yip Man, men i det här fallet porträtterad av actionstjärnan Donnie Yen istället för Wong Kar-wais leading man Tony Leung.

Regissören Wilson Yip tycks ha skapat sig ett namn inom Hong Kongs filmindustri med hjälp av bland andra Yen och Simon Yam, vilka han sammanför även här. Fighterna är koreograferade av veteranen Sammo Hung och japanske kompositören Kenji Kawai har skapat ett lämpligt episkt svepande score.

Ip ManTidsperioden för Ip Man är 1930-talet, vilket tycks vara något av en brytpunkt i kinesisk historia. Eller också blir det det, genom den japanska invasionen 1937. Innan dess har den förmögne Yip Man i möjligaste mån försökt undvika fighter trots att alla vet att han är överlägset skickligast och därmed förstås vill utmana honom. Men Yip Mans konfucianska lugn och stadga blir hårt prövat av de brutala japanerna.

Jag uppfattade The Grandmaster som en rätt melankolisk film om en era och en kultur som samtidigt både långsamt vittrar sönder under historiens tryck och blir brutalsnabbt sönderslagen av krigets härjningar. Ip Man är snarare en rätt känslosam film om hur en man försöker bevara den kulturen genom att leva enligt dess riktlinjer om ett civiliserat uppförande och att aldrig missbruka den makt man eventuellt har.

Och i och med det blir förstås Ip Man en lika ”dålig” biopic som The Grandmaster. Donnie Yens Yip Man är ingen person av kött och blod (ok, han blöder lite. Fast bara ibland.) utan en symbol för en hedervärd livsstil samt ett motståndskraftigt och enat Kina.

Historiskt sett verkar bägge filmerna ta sig en hel del friheter. Ingen av dem berättar exempelvis om att Yip Man utbildade sig i Hong Kong och sedan arbetade som polis i hemstaden Foshan. The Grandmaster utrustade sin protagonist med två döttrar som hastigt och lustigt svalt ihjäl under den japanska ockupationen, i Ip Man finns blott en son som å andra sidan överlever till filmens slut. Alla moderna kunskapers moder, Wikipedia, anger två söner.

Men om vi för ett ögonblick ska bortse från en källkritik som hade krävts för att Lauritz Weibull skulle ha blivit nöjd, är det för min del lätt att konstatera att Ip Man är en bra mycket begripligare och därmed också roligare film är The Grandmaster. Kanske inte lika genomgående konstverksvacker, men helt klart snyggt filmad med maffiga kulisser.

Ett väl avvägt och precist användande av slow motion gör fighterna inte bara koreografiskt häftiga utan också en fest för ögat. Särskilt slås man av hur slagskämparna utnyttjar det faktum att händer kan anta så många fler former än en knuten näve samt den flytande och flexibla stilen, även ett fall kan vändas till en fördel genom en välplacerad spark. Att Donnie Yen innan filmens inspelning inte kunde Wing Chun gör det hela inte mindre imponerande. Det bär sig inte bättre än att bloggen för ovanlighetens skull ser sig tvingad att utdela två betyg.

Biografifilmen Ip Man

Kampsportsfilmen Ip Man

Jag är knappast den första som tagit mig an Ip Man, både ur biopic- och kampsportsperspektivet. Kolla in Jojjenito, Filmitch, Movies-Noir och Voldo, vettja.

Vilka andra kända eller okända personers livsöden har fastnat på film och setts av filmspanarna?
Fiffis filmtajm
Jojjenito
Fripps filmrevyer
Har du inte sett den?
Mode + Film
Except Fear
Filmitch
Flmr
Moving Landscapes

11 reaktioner till “En hederlig historia?”

  1. Hehe, jo visst var det festligt att jag av alla i gruppen kom med just detta förslag till tema? Galet.

    Kan inte säga att jag var speciellt intresserad av ännu en bio-pic om Ip Man… Ip Man, Yip Man? Vad heter karln egentligen?

    Och tack för att jag fick söka, läsa och lära mig lite mer om Lauritz Weibull!
    🙂

  2. Härligt att läsa om en genre jag gillar om filmer jag antagligen aldrig kommer att se. Men jag känner mig lite klokare nu 🙂

  3. Ip man var ok vill jag minnas – hade kanske lite svårt för de komiska inslagen men börjar numera bli van att dessa är med i östasiatisk film.

  4. @Henke: Jag har fattat för att namnet som gäller är Yip Man, men exakt varför filmen kallas Ip Man har jag inte fått klart för mig. Haha, jag kanske skulle ha underlättat med en liten länk om Weibull? Trodde inte att någon skulle vara så intresserad av honom — trevligt att kunna sprida lite incitament till ny kunskap.

    @Fiffi: En genre du gillar? Antar att du menar biopics, då? 😉

    @Filmitch: Jag hade rivit av ett par äldre kampsportsfilmer innan och jämfört med dem var Ip Man faktiskt föredömligt low key i det avseendet.

  5. En stjärna till dig bara för att du valde att gräva ned dig i den här genren. En stil som jag alltid har haft svårt med…och inte ser någon anledning till att utforska så speciellt mycket heller…
    Men…vad gör man inte för konsten ibland…? (säger bara Turinhästen!) 😉

  6. @Steffo: Menar du biopic- eller kampsportsgenren? Själv gillar jag ju bägge, så någon större ansträngning var det då rakt inte att tala om. Vi kommer inte ens i närheten av Turinhäst-nivå 🙂

  7. Den här snubben visste jag ju knappt om innan The Grandmaster kom, men har blivit alltmer bildad om honom den senaste månaden i och med dem och nu din recension av denna tidigare film.

    Jag är kluven till vilken film jag lär föredra mest – uppmuntrar ju konstnärlig frihet men temat i den mer konventionella lockar mig mer handlingsmässigt mer…

    Svårt det blir, men bra då att du vägleder mig med hela TVÅ betyg! 🙂

  8. Ah, trevligt. Ip Man var en rolig rulle, som plötsligt blev mörkare mot slutet när de onda japanerna invaderade. Tack för ping! 🙂

    Jaha, du kallar Grizzly Man för en biopic? Trodde bara det var jag som kan tycka att dokumentärer kan vara biopics. Jag valde ju Senna som min biopic.

    Haha, skön urfegning där med två betyg. Så kan man alltid göra. Låt oss säga att jag sett Alien:

    Romantiska komedin Alien: 1/5
    Sci-fi-skräckisen Alien: 5/5

    Hmhmhm, jag vet inte om jag gillar. Är inte en film en film? 😉 Sen kan man ha en diskussion om hur den funkar som biopic eller som martial arts-film men nånstans borde konstatera vad man tycker om den som film. Men förstår vad du är inne på. Intressant.

  9. Ahh..jag menar kampsortsgenren. Sorry.
    Ok, då hade du med andra ord mera av angenäm uppgift framför dig här. Absolut mer än vad jag hade när det gäller Turin…. då ju! 🙂

  10. @Except Fear: Frågar du mig blir det lite väl mycket konst i The Grandmaster, därför föredrar jag Ip Man. Bra film är alltid bra film, men jag har väldigt svårt att inte vara aningens lite mer förlåtande mot de genrer som jag gillar.

    @Jojjenito: Ja, jag var lite nyfiken på vilka japaner som ställt upp på att porträttera de där knappast smickrande rollerna. Men visst är det så att dokumentärer kan vara biografiska och det är ju Grizzly Man i allra högsta grad.

    Anledningen till att jag fegar ur (i alla fall den här gången) är temat. Hade jag sett den ”rakt av” hade jag satt ett betyg och då hade det möjligen blivit en liten neddragning på grund av taskig källkritik. Men jag uppfattade den egentligen mer som en kampsportsfilm än en biografifilm, tyckte dock att det kunde vara spännande att spegla mot just The Grandmaster när den fortfarande var någorlunda färsk i våra minnen.

    Och ja, hade Alien gjort några som helst utfästelser om att vara en rom-com skulle man väl eventuellt kunna tänka sig två betyg om det inte går att göra en sammanvägd bedömning. I annat fall blir det väääldigt många betyg om man ska ge inom varje genre till varje film. 😉

    @Steffo: Förvånande att så pass många inte gillar kampsportsfilmer, jag som trodde de var så publikfriande… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: