Plague of the ZombiesDr. Peter Thompson har inte lyckats särskilt bra i sitt jobb som den lilla Cornwallbyns läkare. Sedan han anlände för ungefär ett år sedan har så många människor dött att det börjat mumlas om ”pest” men Dr. Thompson har ingen aning om varför dödsfallen inträffat. Nu är han i ett läge när han inte ens kan dränka sina sorger på den lokala puben utan att bli anklagad av uppretade bybor. Att hinna notera att hans unga fru Alice inte bara beter sig en smula underligt, utan också tycks otillbörligt imponerad av byns rättskipare Clive Hamilton, går definitivt utöver den unge läkarens förmåga.

Han ser ingen annan råd än att kalla in sin mentor, Sir James Forbes som snart anländer med sin dotter Sylvia i släptåg. Sir James är sinnebilden av den perfekta brittiske gentlemannen: lugn, rationell, handlingskraftig, betydligt smartare än sin hjälplöse student och dessutom utrustad med en snygg mustasch.

Sir James siktar inledningsvis in sig på det faktum att Peter av de ovetenskapliga byborna inte fått chans att göra en enda obduktion. Det leder till en rask marsch ned till en synnerligen välbelyst nattlig kyrkogård där kistan med det senaste pestoffret visar sig vara tom. Men Sir James och Peter ska snart få en obduktionschans, om än i en ovälkommen form, när Alice under gravplundringsnatten smiter ut på egna äventyr. Samtidigt visar Clive Hamilton ett oroväckande intresse för Sylvia.

I sig självt är kanske The Plague of the Zombies inte mycket att hurra för. Inte som skräckfilm, i alla fall. Det finns möjligen en scen som med lite god vilja skulle kunna kallas ”ruggig” annars är det mer av en frejdig liten äventyrshistoria med zombieinslag. Handlingselement tycker jag går att hitta igen i exempelvis Bram Stokers Lair of the White Worm – den egocentriske skurken som vägrar anpassa sig till omgivningens beiga påbud samt hot som kommer från ett exotiskt fjärran land.

Jag gillar verkligen André Morell som Sir James, han för sig med sig en elegant stadighet. Men trots att de inte är några dunungar i filmsammanhang känns både Diane Clare (The Haunting) och Brook Williams (Where Eagles Dare) insatser som Sylvia och Peter överdrivna och träiga. Musiken av Hammerveteranen James Bernard går inte att klaga på, men den används i historien snarare som ett högljutt signalhorn om att ”something fishy is going on” än en stämningshöjare.

Men inom zombiegenren blir filmen ganska intressant. Gjord innan George A. Romeros klassiker ligger förklaringen av de odödas närvaro, i likhet med exempelvis den betydligt äldre White Zombie, inom det traditionella voodoo-området (var tror ni Clive Hamilton har befunnit sig innan han kom till byn?).

Rent narrativt hanteras den förklaringen emellertid rätt klumpigt. Berättelsen verkar i det längsta vilja dra ut på avslöjandet, samtidigt som hela filmen inletts med mask-klädda präster, nåldynedockor och vilt trummande afrikaner. Samtidigt med den här äldre zombiekulturen har vi å andra sidan kopplingen zombies-sjukdom, inte minst i filmens titel. Plus en suggestiv halshuggning. Däremot är The Plague of the Zombies förstås helt renons på Romeros mer samhällskritiska ambitioner.

Utseendemässigt finns det inte någon tydlig linje mellan Hammerzombiesarna och Romerozombiesarna. Då påminner både sminkning (aningen av ojämnhet i ansiktena, som pålagd gröt ungefär), de vita ögonen och munklika kåpor mer om Fulcizombies (fast väldigt nedtonade sådana förstås, det saknas exempelvis tonvis med larver). Detsamma skulle kunna sägas om Peters drömscen där de döda reser sig ur sina gravar, även om en sådan mardröm också tas upp av Romero. Kan det till och med vara så att The Plague of the Zombies var först med den bilden?

Mer intressant som föregångare inom en oväntat livaktig genre än riktigt bra film, alltså. Men som Hammer-produktion upplever jag ändå att man kan placera The Plauge of the Zombies i det övre mellanskiktet.

Men vänta! Jag glömde ju helt bort att nämna att alltid lika läsvärda (men numera tyvärr lite uppdaterade) bloggen Trash is King! faktiskt skrivit om The Plague of the Zombies. Även han kommenterar filmens pre-Romerostatus.

Annonser