Äntligen är det dags för Hammer att hugga i rejält! Nu blir det bara ett par små avbrott till under resten av oktober.

***

alt. titel: Förstenad av skräck

The GorgonIbland kunde till och med Hammer ledsna lite på vampyrer, varulvar samt Frankenstein och hans monster. Då är det ju tur att det finns en rik europeisk kulturskatt att ösa ur när det gäller läskiga kritter. Som titeln antyder (ovanligt konkret för att vara Hammer) har man här lutat sig tillbaka på de gamla grekerna.

Det är kanske inte allmänt känt att medan halvguden Perseus högg huvudet av gorgonen Medusa med ormfrillan för att kunna förstena ett hiskeligt sjöodjur och rädda den sköna Andromeda, hade hon två systrar (Stheno och Euryale) som slapp dela hennes öde. Vad som sannolikt är ännu mindre känt är att en av dem ska ha flytt Nordafrika (kanske, jag kan inte riktigt få klart för mig vart de ska ha haft sin hemvist) för något obskyrt centraleuropeiskt land och byn Vandorf.

Alltnog. I byn fanns länge bara ”the Vandorf Legend” men under de senaste åren har invånarna drabbats av en oroande mängd oförklarliga dödsfall. Det senaste av dessa kan lyckligtvis skyllas på en pojkvän som sedan lägligt nog tagit livet av sig. Men vad byborna och den lokala polisen inte hade räknat med var att denne man var utrustad med en upprörd fader som bestämt sig för att göra allt för att avslöja vad som egentligen tog livet av den unga flickan.

Nu dröjer det i och för sig inte länge innan fadern är lika stendöd (*heh*) som både son och potentiell svägerska, men frukta icke. Nu dyker nämligen ytterligare en son upp. Paul Heitz är även han fast besluten att ta reda på vad som hände far och bror och får hjälp av den vackra Carla Hoffman som är anställd på det lokala sjukhuset.

Hon har själv kunnat iaktta hur läkaren Namaroff döljer obduktionsfynd från både polis och anhöriga. Som exempelvis det faktum att obduktionerna inte ens kan utföras eftersom offren förvandlats till sten (eller ”gorgoniserade” som den vetenskapliga termen tydligen lyder. Enligt Hammer, alltså). Först när Paul accepterat det omöjliga (att den grekiska mytologin sprungit till rysansvärt liv i det övergivna slottet som ligger utanför byn) kan han börja lista ut hur han ska kunna förgöra monstret.

Jag måste erkänna att jag generellt sett känner mig mer tilltalad av de här tidiga Hammerrullarna än de senare. Det blir en viss känsla i både det lite grälla technicolorschemat och de elaborerade slottskulisserna. Sannolikt bör jag också lägga lite ära vid fötterna av regissören Terence Fischer, som är ansvarig för alla dessa tre första Hammer-installationer. Dessutom är den grå stensminkningen (när de stackars offren är på väg att förvandlas, men ännu inte är helt förstenade) riktigt snygg.

Men även om jag tilltalas av det visuella blir det kanske i synposisen ovan tydligt att man inte riktigt kommit överens med manuset till The Gorgon. Alla möjligheter till atmosfär ryker tack vare att det är så många personer inblandade, det känns som om historien liksom börjar om på nytt varje gång någon av dem anländer till Vandorf. Först fadern, senare Paul och ännu senare Pauls chef Karl Meister. Informationsöverföringen som krävs för att uppdatera var och en av dem blir klumpig och de nya pusselbitarna som en efter en blottläggs är motsträviga inför att fogas samman till en helhet. Uppbyggnaden blir för utdragen, samtidigt som slutet går väl fort och blir lite snöpligt. Vi blir helt enkelt ståendes med den klassiska marmortrappan till utedasset.

Det här leder bland annat till att vi aldrig får tillräckligt med tid att bekanta oss med det månghövdade persongalleriet. Särskilt synd är det förstås att man sumpat chansen att bättre utnyttja Christopher Lees professor Meister och Peter Cushings doktor Namaroff. Nu blir Meister en slags Deus ex machina och Namaroff en kulissaktör vars bevekelsegrunder förblir luddiga.

Sedan kan jag givetvis inte låta bli att notera det faktum att Hammer har tagit sig vissa friheter med mytologin, alldeles bortsett från det faktum att jag känner mig rätt osäker på att en av gorgonerna verkligen flydde till en liten by som hette Vandorf. De har nämligen döpt den rysliga till Megaira, vilken inte alls var släkt med Medusa utan en av hämndgudinnorna som kallades erinyer. Kanske ville man bara ha ett välbekant namn?

Och så kanske det ska erkännas att allt det visuella inte var av toppkvalitet. Kan du säga gummiormsperuk?

Men vad gör det när det är gratis? Filmen finns i fullängd på youtube.