Unstoppable (2010)

Ok, man kan ju aldrig veta säkert men jag tror att jag har en aning om vilka som var närvarande när man kom på idén som sedan blev Unstoppable.

Den amerikanska motsvarigheten till PRO ville få ut budskapet att man ingalunda är nere för räkning bara för att man börjar bli lite till åren. Hootersbarerna ville skapa goodwill genom att visa att deras anställda inte bara är ett stycke kött, utan flickor med ömma fäder. Samt att dessa flickor kan ägna arbetstiden åt att titta på barens TV istället för att sköta sitt jobb när nöden kräver. Företaget Allegheny & West Virginia Railroad ville visa att även om de hade klantiga anställda och giriga chefer har de också en jäkligt bra tandvårdsförsäkring som ger alla skinande vita garnityr.

Fox News ville en gång för alla bevisa att man visst kan producera nyheter som är ”fair and unbiased” och som faktiskt har ett allmänintresse. American Coalition of Fathers and Children behövde poängtera att även patologiskt svartsjuka potentiella hustrumisshandlare också kan vara schyssta killar. 3M ville för femtielfte gången föreslå hur man kan skära ned sjukvårdskostnader till ett minimum med hjälp av den allestädes närvarande silvertejpen.

Ethan Suplee kände ett obönhörligt behov att än en gång spela korkad, klantig och allmänt inkompetent. En affischmakare kunde inte vänta på att få göra ännu en generisk filmaffisch. Denzel Washington ville göra gemensam sak med Allegheny & West Virginia Railroad genom att visa upp det bländvita garnityret och sedan inte behöva göra så mycket mer för lönekuvertet. Chris Pine hungrade, trots rollen som unge James T. Kirk, efter vad som skulle kunna bli en genombrottsroll. Tony Scott hade abstinens efter snabba klipp och ett urtvättat färgschema. Och Denzel Washington.

Ungefär så. Och ändå, tamejtusan, när det börjar osa brända bromsar har alla dessa gemensamma krafter faktiskt fått mig att tycka att hela mixen är riktigt spännande, så standard den än är. Tony Scott gör vad han ska. Denzel gör vad han ska. Chris gör…finns i alla fall där för att backa upp Denzel och skrika till sin högsta chef ”We’re runnin’ this bitch down!”

Tro mig, från början sitter man nästan och hånskrattar åt alla olika övertydliga upplägg men när tåg #777 med skrikande bromsar och en dinosaurieliknande ljudrepertoar gör sitt bästa för att motverka alla försök att stoppa det är man fast. Bara för stunden förvisso, men det är inte alltid det sämsta.

Inte heller blir filmen sämre av att det trick som utförs av Denzel och Chris faktiskt också utfördes i verkligheten av två lokförare i Ohio på det skenande CSX 8888. Och de hade inte ens understöd av snabba klipp och ett urtvättat färgschema.