Elysium (2013)

ElysiumFilmspanarnaKlyftorna mellan de som har och de som inte har blir allt större. De som har tar till allt kraftigare metoder för att skydda sitt eget välstånd. Vilket naturligtvis bara leder till att de som ska stängas ute får ta till ännu klurigare knep för att ta sig över gränsen från Mexico till rymdstationen Elysium.

För detta är inte 2013 när rika ”bara” kan förskansa sig bakom gränspatrulleringar eller i gated communities. Istället har man år 2154 skapat Elysium, ett otillgängligt rymdparadis, där medicinsk teknik i praktiken ger sina invånare närmast evigt liv. Den grekiska mytologins elysiska fält var ett sant paradis, reserverat för de som levt ett rättfärdigt liv. I mitten av 2100-talet räcker det med att kunna hosta upp tillräckligt med pengar. Samt inte ha något emot att bo i ett samhälle där alla ser ut som deltagare i Beverly Hills Housewives.

De riktigt otrevliga städuppgifterna ges till försvarsminister Delacourt, en stenhård försvarare at den härskande klassens privilegier. Hon börjar dock känna att hennes insatser inte får den uppskattning som de är värda. Hon tycks vara den enda som inser att en paradisisk livsstil har sitt pris och dessutom vara beredd att betala det.

Jag känner mig ambivalent inför Elysium. Regissör och manusförfattaren Neill Blomkamp gjorde mig väldigt glad med sin debut District 9 och kanske gjorde den tidigare filmen att jag ändå hade förväntningar som jag själv inte var medveten om? Nåvälan, Blomkamp har även denna gång ett patos och en ambition att säga något om klasskillnader, solidaritet och mänsklighet.

Ibland lyckas han på ett lysande sätt omsätta denna ambition i praktiken. I Elysium har han fått dra sin Kafkaartade byråkrati ytterligare ett par hack längre och systemet med att behöva sköta mesta delen av sina myndighetskontakter mot maskiner känns lika absurdt som obehagligt närliggande.

Vår arbetarklasshjälte Max Da Costa förnedras dagligen genom att behöva montera ihop de polisdroider som sedan visiteringstrakasserar honom i busskön. I likhet med District 9 visar Blomkamp också att han kan det här med slumområden. Det framtida L.A. är ruffigt och nedslitet, med bakgårdskirurger som grovhugget men effektivt kan uppgradera den mänskliga fysiken.

Men särskilt mot slutet får detta patos ta över i alldeles för hög utsträckning och den samhällskritiska ambitionen får inte sällan stå tillbaka för lite mer eller mindre genomtänkt action.

Jag kan som sagt inte gilla Elysium riktigt så mycket som jag skulle vilja och jag tror att jag har kommit fram till två huvudsakliga anledningar till varför det är så.

För det första är Blomkamps manus onödigt komplicerat. Han försöker egentligen visa upp en enkel klasskonflikt men mixtrar med för många händelseelement för att komma fram till sin allmänmänskliga slutdestination. Vissa vändningar blir enbart konstruerade, andra väl enkla och hans karaktärer följer inte fullt ut de ramar som han själv satt upp.

För det andra kändes Elysium märkligt fantasilös med avseende på kameraabete och scener, i vad mån jag nu kan bedöma sådana teknikaliteter. Hade jag inte vetat vem som gjort filmen hade jag gissat på en helt nybakad regissör som ännu inte riktigt fått självförtroende nog att hitta sin egen röst. Det var flera tillfällen när jag önskade att Blomkamp valt att framställa sin onödigt komplicerade historia med mindre välbekanta bilder.

Jag vill applådera Blomkamp för att han ger utlopp för sin moraliska indignation men samtidigt är det den som gör att Elysium riggar sina egna rävsaxar. Filmen dras sannolikt inte med fler logiska luckor och inkonsekvenser än exempelvis Pacific Rim. Men Guillermo del Toro gjorde med en gång klart att hans film skulle handla om robotar som slåss mot monster. Punkt, slut. I det läget tenderar i alla fall jag att ha mer överseende med en skäligen skissartad historia.

Så, den eviga frågan. Vad lönar sig bäst: att satsa på trädtopparna med en gång eller att ändå göra ett försök att snudda vid stjärnorna? Min väg blir att inte välja sida.

Men det har säkert de andra filmspanarna inte haft några som helst problem med. Välja sida alltså. Varför inte se vad de tyckte?

Fiffis filmtajm
Jojjenito
Fripps filmrevyer
The Velvet Café
Har du inte sett den?
Filmparadiset
Fredrik on film
Movies-Noir

 

15 reaktioner till “Elysium (2013)”

  1. Jag läser din text och undrar om det kan vara som så att ju bättre man tycker om District 9 ju mer besviken blir man på Elysium? För mig är District 9 ”bara” en trea, kreativ och intressant men som film ”bara” godkänd och jag förstod det som att District 9 för dig är nästintill en fullpoängare? Nu sågar du ju inte Elysium men du känns betydligt mer skeptisk än – till exempel – jag.

    Jag fnissar lite när jag läser det du skriver – ”märkligt fantasilös med avseende på kameraabete och scener ” – det är bra coolt det här att man kan uppleva en film så väldigt olika. Jag tycker inte Elysium är fantasilös det allra minsta. Så vad gäller Neill Blomkamp så kanske Elysium är min din District 9? 🙂

  2. Jag håller med dig på i princip alla punkter. Det är ofrånkomligt att man tycker den är svagare än District 9 om man gillade den filmen, vilket de flesta gjorde.

    En viktig sak du tar upp är det moraliska. Tycker den biten är för uppenbar redan från början och när det inte blir någon ändring på det under filmens gång, ja då tenderar den till att bara bli för mycket.

    Tycker ändå actionscenerna är snygga och välgjorda, likaså cgi-effekterna. Men storyn som sådan är tyvärr väldigt ordinär.

  3. Jag läser revy på revy och håller med de flesta! Så även dig.

    Och jag får tacka dig för insikten om var namnet Elysium tagit från. Redan de gamla grekerna alltså? Kan väl hända att den där stora gatan i Paris också fått sitt namn från dessa fält? 🙂

    Det jag saknar allra mest i filmen är mer fokus på karaktärerna. Även om Matt Damon är bra, känns det som att karaktärerna endast är brickor i ett större spel som gör vad som krävs för att regissören ska kunna få fram sina politiska poänger. Och är det inte just det ett typexempel på ett dåligt, slarvigt och oinspirerat manus? Att karaktärerna gör saker för att föra fram handlingen istället för att handlingen förs fram pga karaktärernas handlingar… Ser du skillnaden?

    En av filmens bästa scener är då Max blir förhörd av hans övervakare i form av en maskin. ”Stop speaking” eller vad det var nu den sa hela tiden. LOL.

  4. Tål du lite nit picking?? Är det inte gränsen *från* Mexico man vill ta sig över… (alt. gränsen till USA) 😉

    Att skriva om sina meningar om och om igen tills man får med ett och annat syftningsfel är en ren BITCH. I know…!

  5. @Fiffi: Det verkar faktiskt kunna vara så. Jag uppfattar som att både jag och exempelvis Movies-Noir tyckte oss uppleva en fräschör i District 9 som inte fanns lika tydligt här. Och visst är det häftigt när det blir så olika?

    @Movies-Noir: Absolut är den väldigt snygg, så det är synd att den inte åtföljdes av en story som levde upp till den nivån.

    @Henke: De gamla grekerna rockar! Och vad gäller den parisiska gatan: could be, could be 😉 Jag håller helt med dig om karaktärerna, det blev alldeles för många händelser som inte kändes naturliga.

    Klart man måste tåla lite språklig nit-picking! Bara tacksam för påpekandet, det ska ju vara rätt.

  6. Jag väljer att kommentera dina två stycken som börjar med ”För det första…” resp ”För det andra…”. Det första håller jag med om. Tyckte också att det blev onödigt komplicerat och krystat. Konstiga beslut från vissa personer ibland bara för att så att säga ”står i manus. Ditt andra stycke håller jag inte riktigt med om. Jag gillade det visuella, jag tyckte det kändes fräscht, speciellt kontrasten mellan det skitiga LA och det slicka Elysium. Men vem är jag att sätta beyg på sånt. 😉

    Vi hamnar på nästan samma betyg men jag ger en halv filmspanarbetygsikon extra.

  7. @Jojjenito: Fast jag menar inte utseendet på själva filmen, där håller jag med om att det var både snyggt och fräscht. Det jag tänker på var sådana bilder som vi pratade lite om, matande tomhylsor i slow motion, det avslutande slagsmålet och så vidare.

  8. @Sofia: Mmm, jo, vi pratade om tomhylsor som matas i slomo sedda underifrån. Visst, det är ett grepp som använts förut. Nu vet iofs inte varför du väntande dig nåt mer. Jag kan inte minnas att District 9 hade nåt nytt att komma med i det avseendet?

    En scen som jag tyckte stack ut (och som jag säkert nämnde) är den som Henke har med i form av bilder i sin recension. Då roboten blir skjuten sönder till spillror i slowmo. Otroligt snyggt och nåt jag inte kan säga att jag sett förut.

    Det avslutande slagsmålet var tråkigt, ja. Medhåll där.

  9. Apropå mexikanska gränsen, sedan i alla fall 1970-talet har mexikaner visserligen vallfärdat till USA men de senaste sex åren har net immigration rate fallit till nästan noll, det vill säga lika många kommer till USA från Mexiko som kommer till Mexiko från USA. Det kan tom vara så att fler mexikaner lämnar USA än som kommer dit.

  10. @Jojjenito: Det kan jag inte heller minnas, men det var åtminstone inget jag störde mig på. Japp, tror vi var rörande eniga om att just den scenen var grymt snygg.

    @Fredrik: Nu ska du inte förstöra mitt användande av slitna klichéer 😉 Men jo, nu när du säger det har jag för mig att jag hört något liknande. Hårdare tider i USA eller bättre tider i Mexico?

  11. Jisses, du är uppe med tuppen! Det beror nog på en kombination av de två. Om den nya regeringen i Mexiko är framgångsrik med sitt pågående reformprogram (och knarkkrigen dämpas) och om republikanerna i USA fortsätter sin anti-hispanic linje kommer immigrationsbalansen säkert att fortsätta att förändras. Men förhoppningsvis imploderar republikanerna snart!

  12. @Fredrik: Du vet väl vad man säger om den tidiga fågelns maskpotential? 😉 Kan vi verkligen bli så tursamma?

  13. Jag gillade byråkratidelen av det hela med övervakande droider. Den där intervjuscenen var underbar. Men potentialen där går ju förlorad när man sen bara trillar in i de vanliga action-hjulspåren.
    Egentligen är vi nog hyfsat överens om filmen, även om jag för omväxling var den lite elakare.

  14. @Jessica: Ja, det känns i alla fall som om vi (alla) är rätt överens om själva innehållet, men sedan att man gillar det mer eller mindre. Äta sova dö uppfattades mycket mer olika minns jag det som.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: