The Colony (2013)

Så här mitt i den lyxigt stekheta sommaren finns det kanske de som med viss längtan tänker på kyligare tider och snöiga vidder. Ni kanske skulle försöka leta rätt på en tidsmaskin och ta er till år 2045. Här har nämligen människans försök att komma tillrätta med växthuseffekten genom att mixtra med klimatet inte gått så bra (förvånad, någon?). Mänskligheten, eller vad usla rester som är kvar av den, lever därför i ett konstant Day After Tomorrow-tillstånd (minus jättejättesnabba kallfronter).

De problem som man lätt kan föreställa sig i sådana utsatta situationer har redan uppstått. Det är brist på mat, bränsle och mediciner. Maten försöker man komma tillrätta med genom att noggrant samla och odla alla sorters frön och kärnor man kan komma åt. I burar föder man upp höns och kaniner. Medicinerna är kanske det största problemet, inte bara eftersom de i nuläget inte är förnyelsebara, utan eftersom sjukdomar lätt sprids när man tränger ihop sig.

Vilket man givetvis också är tvingade att göra. Ingen överlever länge på egen hand, å andra sidan är det inte alltid alla medlemmar i den grupp man ingår i är trevliga att umgås med. I Koloni 7 har unge Sam särskilt svårt för före detta militären Mason, vilken intar en något mer hårdhjärtad inställning till vilka som är värda att överleva i den nya världen.

Men det är inte Mason, utan Briggs som bestämmer i Koloni 7. Så när han vill dra iväg för att undsätta Koloni 5, vars radiofrekvens varit oroväckande tyst under de senaste dagarna, är det bara att gilla läget. Med sig på färden tar han Sam och gröngölingen Graydon. Väl framme vid femman tycks Briggs oro ha visst fog för sig – stället tycks övergivet men överallt finns gott om färska blodpölar.

För mig fullkomligt okände kanadensaren Jeff Renfroe levererar länge riktigt bra underhållning i denna postapokalyptiska rulle. Till sin hjälp har han inte bara Laurence Fishburne som Briggs och Bill Paxton som Mason (en casting som faktiskt lika gärna skulle kunna ha varit tvärtom) utan också en fullt acceptabel Kevin Zegers som huvudpersonen Sam. Sina blott 30 år till trots har killen en CV lång som min arm (Treasure Planet, Komodo, The Jane Austen Book Club) men tycks tillhöra den där kadern av snygga men lite anonyma skådisar vilka tenderar att flyta ihop till en snygg men ännu mer anonym massa

Så långt det är möjligt utnyttjar The Colony riktiga miljöer (före detta NORAD-faciliteter drygt 30 mil norr om Toronto) och det finns hur många kulvertar och klaustrofobiska små fönsterlösa rum att röja runt i. En övergiven helikopter får fungera som övernattningsposition mellan kolonierna. Det tjänar förstås historien på; den nakna betongen och friliggande rör skapar en ruffighet som matchas av de överlevandes kläder. Inte en prasslig och neonfärgad Canada Goose-jacka så långt ögat når, istället handlar det om vilka udda jackor, termobrallor och dunvästar man lyckats skrapa ihop sedan allt gick åt Nifelhem (de gamla nordborna kunde det här med köld).

I allt övrigt lutar man sig tungt mot CGI:ns bedrägligt trygga axel och det går naturligtvis inte att komma ifrån det faktum att det syns att det inte är några verkliga strukturer vi ser. Jag kan för lite om filmskapande för att veta säkert, men undrar ändå om man inte hade kunnat lösa mycket genom lite innovativ filmning istället. Nu kommer jag inte riktigt ifrån känslan av att man tagit till CGI-greppet för att det är enklare, inte nödvändigtvis billigare. Plus att man tyvärr lånat lite väl mycket inspiration från zombievampyrerna i I Am Legend.

Händelseförloppet är befriande rättframt (vi saknar en hel del information, men å andra sidan är risken att man förstör mer än man vinner genom att försöka bli för detaljerad) och de viktigaste karaktärerna beter sig inte så dumt som man kanske skulle kunna tro i den här typen av produktion. På det hela taget får The Colony till både spänning och action…ända fram till det så svårkonstruerade slutet.

När det är dags för slutstriden blir det bara överdrivet och dumt och The Colony som tidigare varit uppe och nästan nosat på en fyra störtdyker likt en ballong som kolliderat med en ovanligt vassnäbbad örn. Synd på så rara ärtor.

Annons