Duma Key (2008)

Duma KeyFörsta nya Stephen King jag sätter tänderna i på flera år (den senaste var Lisey’s Story från 2006) och det är inte utan att jag är lite spänd: ska mästaren klara att lyfta fötterna över förväntanströskeln?

Till att börja med har King kastat loss från sitt välbekanta Maine och placerat sin huvudperson Edgar Freemantle i ett soligt Florida som för den skulle inte behöver vara mindre skräckinjagande.

Den före detta byggmagnaten Edgar Freemantle kommer alltså till Florida och den lilla ön Duma Key eftersom han med största sannolikhet kommer att ta livet av sig om han stannar kvar i Montana. Det är i alla fall vad hans hjärnskrynklare Xander Kamen rekommenderar och Edgar har kommit att respektera Kamens åsikter.

Till en början håller sig Edgar på sin kant och träffar bara den unge Jack Cantorini som är anställd för att göra matinköp och annat som Edgar kan behöva hjälp med. Edgar blev nämligen svårt skadad i en bilolycka och har bland annat problem med att gå.

På Duma Key återupptar vår huvudperson en sedan länge bortglömd aktivitet: målning. Han blir allt bättre på både pennskisser och olja och det är närmast något magiskt över hans snabbt förvärvade skicklighet. Kan det vara så att han i sitt konstnärskap kanaliserar Salvador Dalí som en gång ska ha gästat ön eller kanske något betydligt mer olycksbådande?

Säga vad man vill, men King är om inte annat en jäkel på att kombinera säljsuccéer med självterapi. I Duma Key tar han återigen chansen att vrida och vända på den olycka som så när ändade hans eget liv den där sommaren 1999. Edgar har nämligen inte bara problem med att gå; King har berövat sin protagonist både högerarmen och en bit av hjärnan. Två skador som ska komma att ha betydelse för händelseutvecklingen i Florida.

Tja, inte blev det väl Duma Key någonting att hetsa upp sig över direkt och jag tror tyvärr inte att det bara hänger på att handlingen utspelar sig ett antal mil söder om Maine. I likhet med den tidigare Lisey’s Story (och i viss mån exempelvis Dreamcatcher) kan jag förvisso njuta av en nära nog ofelbar karaktärsutveckling och historieberättande, men själva historien är det inte så mycket bevänt med.

Edgars Florida-upplevelser talar helt enkelt inte till mig på magnivå och det är ju dit den braiga King alltid tidigare lyckats leta sig fram. Samtidigt vet jag inte om jag borde dra till med den slitna frasen ”It’s not you, it’s me”. Under läsningens gång tycker jag mig nämligen kunna identifiera alltför välbekanta element från tidigare verk. En nypa Bag of Bones och The Dead Zone, en knivsudd Salem’s Lot och Pet Sematary, en tesked ”The Sun Dog” och The Shining samt en rejäl klick ”Word Processor of the Gods”. Eller också kan ingen konstnär hålla på hur länge som helst utan att börja upprepa sig?

Nåvälan, Duma Key var faktiskt bara den första av flera böcker som jag har stående i hyllan inför mitt återbekantande med Kingen. Det kan bara bli bättre!

Men varför lyssna på mig? Filmitch tar upp Duma Key på sin lista över King tio-i-topp.

11 reaktioner till “Duma Key (2008)”

  1. Tråkigt att det blev lite av en besvikelse. Kan hålla med i mycket av det du skriver, självterapi och återupprepande. Men jag gillade det där med mysteriet från det förgångna, miljön och rysligheterna. Slutet på det övergivna godset var kanske inte det bästa men men….
    I morgon kommer det en King hos mig bok vs film. Får se om vi tycker lika där. Jag är även mitt i Joyland så den lär dyka upp förr eller senare.
    Tackar för ping.

  2. Kanske hade jag bara för höga förväntningar, känner att jag borde ha gillar mysteriet från det förgångna mer. Hmm, vad kan det vara för bok vs film? Lawnmower Man? Nä, det är ju en novell. Hearts in Atlantis? Spännande, ska hoppa över och se om du hunnit posta redan. Joyland, säger du? Damn, då ligger jag alltså redan efter igen! 😉

  3. Mmm, kan hålla med. Tyckte det var en ganska bra bok, länge. Men sen jag vet inte, han gick mest längs sin strand samtidigt som historien strandade (ehe).

    Kul att du har fler King framför dig. Vilka är det? Under the Dome, 11/22/63 och The Wind Thru the Keyhole? Läste precis ut 11/22/63 och gillade den även om den inte hade en fokuserad story hela vägen.

  4. @Jojjenito: Mig tappade Mr. King tyvärr ganska snabbt i det här fallet. Övriga är de du räknar upp plus Full Dark, No Stars och Just After Sunset. Jag kan avslöja att jag blev mycket förtjust i 11/22/63, så det ser tajt ut för de jag har kvar nu…

  5. @Sofia: Förstår inte riktigt. Tajt för de andra? Har du alltså läst klart 11/22/63, den var bra och därför vill du inte läsa de andra?

  6. @Jojjenito: Ungefär så. Den var så pass bra och de jag läst innan så pass undermåliga att jag nästan inte vågar börja hoppas igen 😉

  7. Det kanske kommer en tanke eller två ang. 11/22/63?
    Full Dark, No Stars rymmer fyra berättelser – två bra en ok samt en jaha story – läsvärd.
    Just after sunset är som bekant en novellsamling med allt vad det innebär men den har dock ett par tre bra berättelser men är nog en av de svagare novellsamlingarna av King.

  8. @Jojjenito: Hellre ovetande än besviken, kanske?

    @Filmitch: Det kanske det gör så småningom 😉 Just After Sunset blev som du säger tyvärr en post på besvikelselistan… FD,NS låter ju i så fall mer lovande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: