På förekommen anledning från förra veckans Filmspanar-tema.

***

Mrs BrownPublicerad i Västerbottens Kuriren i april 1998.

Efter Prins Alberts död 1861 har drottning Victoria, härskare över ett enormt imperium, dragit sig tillbaka i sorg och saknad över sin make. Hon har svårt att ens tala om honom utan att brista i gråt och det talas lågt om att hon kanske har blivit vansinnig av sorg. Ur hovets synvinkel är kanske det största problemet att drottningen vägrar fullgöra sina regimplikter, och det börjar höras krav från oppositionen om att avskilja monarkin från staten. Därför skickar man efter skotten John Brown, stalldräng och jaktguide vid skotska slottet Balmoral, i förhoppning om att han kanske kan få drottningen att åtminstone komma ut i friska luften och rida. John Brown visar sig vara en frisk fläkt för Victoria som inte är van att folk säger vad de tycker till henne och en lika stark som osannolik vänskap växer fram mellan de två.

Mrs. Brown är engelsk kostymfilm när den är som bäst. Historiskt korrekt, både i händelser och rekvisita. Judi Dench är en imponerande Victoria och Billy Connolly en klart sympatisk John Brown. Förhållandet mellan John Brown och drottningen upprörde många känslor i det viktorianska samhället och Victoria omnämndes till och med ibland lättsinnig som Mrs. Brown och det viskades om ett hemligt bröllop mellan de två. Trots att det inte finns något som tyder på oegentligheter, förutom skvaller, blev det nödvändigt för drottningen att inte ha Brown vid sin sida när hon efter sorgearbetet återvände till det offentliga livet. När hon dog 1901 hade hon regerat i 64 år, längre än någon annan historisk regent.

Filmen Mrs. Brown tilldrar sig framförallt på kungafamiljens tre slott: Windsor, Balmoral och Osborne på Isle of Wight. Trots detta fick man inte tillgång till slotten och det var också svårt att hitta andra inspelningsplatser eftersom ägarna inte ville stöta sig med kungahuset. Tydligen är detta fortfarande en känslig fråga och rykten säger att en film planerades för flera år sedan med Sean Connery och Elizabeth Taylor i huvudrollerna men att den stoppades på önskemål från den kungliga familjen.

Omdöme 2013:
Jag kan nog fortfarande tycka att Mrs. Brown håller. Judi Dench är naturligtvis enastående som Victoria men Billy Connolly står henne inte långt efter. Egentligen är detta mycket mer Connollys film än det är Dench. Det är honom publikens hjärta blöder för och det är lite intressant att han nästan placeras i en annars klassiskt kvinnlig roll. Omhändertagande, utan att göra väsen av sig. Hans främsta plikt är mot sin regent.

På ett sätt skulle man kunna säga att filmen sätter fingret på i vad mån det personliga får ta överhanden när det handlar om kungligheter. Får Victoria sörja sin Albert i fred eller borde hon ta sig samman för sitt lands skull? Får John Brown uppvisa några personliga svagheter eller ska han åsidosätta allt i sin tjänst till Victoria oavsett om hon uppmärksammar det eller inte?

Däremot märker jag att jag i texten gör samma misstag som många andra recensioner om filmen gör genom att antyda att förhållandet mellan drottningen och John Brown i filmen framställs som ganska innerligt. Det gör det inte, snarare är det så pass avståndstagande att man undrar ifall John Brown läste in mer än vad som fanns i det hela. Å andra sidan skulle man väl kunna tänka sig en slags The Remains of the Day-relation, men jag tycker inte att det stämmer riktigt vid denna omtitt.