Fertile Ground (2011)

Även utan halvt påklädda mannekängdockor och oljepannåer räcker det med den inledande kamerapanoreringen över hemgjorda glasburksljuslyktor för att signalera att det i Nate och Emilys läckra New York-lya bor Kreativa Människor.

Men hipsterlyckan får ett brutalt slut när de unga tu drabbas av ett hastigt och mycket blodigt missfall som dessutom innebär att Emily aldrig kommer att kunna bli gravid igen. Hon blir djupt deprimerad på kuppen och Nate bestämmer att det nog är bäst för dem att lämna New York-scenen. Och som av en händelse råkar han ha ett hus (i remarkabelt bra skick ska tilläggas) ståendes ett par timmars bilresa från den stora staden.

Under devisen ”Starting Over” svidar Emily om till en Caroline af Ugglas-inspirerad graderob och de flyttar in i det ödsligt belägna huset där de tidigare bosättarna lämnat kvar både det ena och det andra. Nate frågar försiktigt sin labila hustru ”Think we’ll get lonely?” Inget att oroa sig för, Nate min vän, din hustru kommer att hitta gott om sällskap. Problemet ligger möjligen i att det bara är hon som kan se dem…

Fertile Ground lägger sig bekvämt tillrätta i den där fascinerande kategorin filmer som bara tycks existera inom skräckgenren. Ni vet, filmerna som nästan blir bra eftersom man med gott samvete i alla fall kan säga att de är ”inte genomusla”.

Produktionsvärdet är förhållandevis högt (gäller inte minst musiken signerad Joseph Conlan) och skrämselelementen håller sig på en lagomt suggestiv förbiilande nivå som sig bör i den här typen av Haunted house-historia (med inslag lånade från Rosemary’s Baby). De flesta skådespelarna med TV-veteranerna Leisha Hailey och Gale Harold (hon The L Word, han bland annat Desperate Housewives och Queer As Folk) i spetsen gör fullt godkända prestationer. På Gale Harolds pluskonto skulle också kunna skrivas att han i vissa vinklar är extremt lik Firefly-favvisen Nathan Fillion.

Till yttermera visso är dessutom eventuella logiska manusluckor snarare grynpipiga än rundpipiga, för att tala ost-lingo.

Men som vi alla vet innebär inte alltid ett acceptabelt råmaterial en vettig slutprodukt och ska man se sanningen i vitögat är Fertile Ground ingen bra film. Ok för att det inte finns några gigantiska luckor i manuset, men det finns heller inget riktigt flöde i det. En del konstiga val kan noteras: exempelvis delas filmen upp av ett antal textintron (typ ”Starting Over” eller ”Revelations”) som inte fyller någon som helst funktion och slutscenen förstör mer än den bidrar med i all sin närmast löjeväckande traditionalism. Det är många små detaljer som man tycks ha struntat i, istället för att ha jobbat fram vettiga och rimliga lösningar.

Vi förstår alla att det ska vara läskigt första gången vi får följa med Emily ner i källaren, men läskigheten ska bestå i att dess röriga innehåll är lika nytt för henne som det är för oss och hon gör denna utflykt när de redan har flyttat in. Även om man inte ska skåda given släktgård i munnen, nog brukar man väl ändå gå igenom ett hus från vind till källare innan man flyttar in?

Historien om Emily och Nate och deras nya hus får som sagt aldrig något riktigt driv framåt. Kopplingen mellan nutid och eventuellt hemsökande dåtid (är det huset eller platsen som hemsöks?) blir aldrig helt glasklar och även här spelar alltså den ovan nämnda slarvigheten in. Emilys insikt om hur allt hänger ihop går väldigt snabbt efter en lång uppbyggnad och efterspelet till denna insikt (som de facto blir filmens klimax) skyndar man över.