Med ett så fruktbart Filmspanartema som Film om film räcker det ju inte med bara en…

***

Behind the MaskEtt gäng studenter i en klassisk WV-van på väg till en liten småstad för att undersöka den moderna myten om Leslie Vernon. På årsdagen av Leslies död sägs han hemsöka Glen Echo för att utkräva sin hämnd på stadsborna som orsakade hans bortgång.

Grejen är att Leslie inte bara är en myt, han finns i en mycket reell mening och har inga problem med att låta sig intervjuas av Taylor och filmas av Todd och Doug. I deras dokumentärfilm beskriver han ingående och livligt hur mycket förberedelser som faktiskt krävs för att ens ha en chans att spela i samma liga som förebilderna: Jason, Michael och Freddy. Legendarer som för alltid förändrade branschen och bilden av vilka monster civilisationen föder.

Inläsning av anatomi och avslappningstrick för att komma ur diverse bojor, ”You have no idea how much cardio I have to do”, riggande av ”hemsökt” hus och noggrann research av stadens ungdomar för att hitta den perfekta ”final girl”. Till sin hjälp har Leslie grannarna och vännerna Jamie och Eugene, där särskilt Eugene såsom gammal i gamet kan komma med värdefulla tips.

Behind the Mask blev, särskilt inom ramen för detta (lite förlängda) Filmspanartema, en positiv överraskning på mer än ett sätt. Nästan som ett Kinderägg, faktiskt (fast utan det där brunvita som ska passera för choklad).

För det första är det som synes en film som leker en hel del med klassiska slashers. Känner man sig lite ringrostig på olika teoribildningar kring den här typen av skräckfilmer kan man lika gärna se Behind the Mask som att läsa Legacy of Blood, Going to Pieces eller The Mammoth Book of Slasher Movies.

Leslie guidar oss genom slashermytologin, dess viktigaste karaktärer (”the virgin” som måste förtjäna sin överlevnad och ”Ahab” som står för den mänskliga godheten och ständigt försöker förhindra mördarens framfart) samt symbolik (exempelvis hur ”the virgin” måste genomgå en metaforisk återfödelse innan hon kan besegra monstret).

Särskilt underhållande är det när han steg för steg visar hur han har riggat huset där Glen Echos ungdomar av tradition samlas för att röka på, supa och ha sex på årsdagen av den unge Leslies död. Träd och stickverktyg är halvt genomsågade, fönster är igenspikade, lampor kan tändas och släckas på kommando och han ser det hela som omsorgsfulla förberedelser snarare än ”fusk”. Samtidigt finns det också en slasheretik som han inte kan bryta emot, vilken exempelvis stipulerar att garderober är fredade zoner (livmoderssymboler). Det känns osannolikt att Joss Whedon inte skulle ha sett och blivit inspirerad av Behind the Mask när det kommer till The Cabin in the Woods.

Men närvaron av Tyler, Todd och Doug gör det hela dessutom inte bara till en film om skräckfilmer, utan en mockumentär om skräckfilmer. Alltså en film om film om skräckfilm (hängde ni med där?). Själva intervjusituationerna ger givetvis Leslie goda möjligheter att i detalj förklara hur slasherbranschen är organiserad och Behind the Mask funkar riktigt bra på den här makabra humornivån där Leslie och Eugene diskuterar sitt yrkesval som om det lika gärna hade kunnat handla om hur man på bästa sätt fångar krabbor i Nordsjön.

Den tredje överraskningen (som alltså skulle motsvara den där lilla platsroboten man får bygga ihop) med Behind the Mask var att den var oväntat bra. Driften med slashergenren är påhittig, pigg och rolig, något som mockumentärgreppet hjälper till med. Namn i rollistan som Robert Englund och Zelda Rubinstein gjorde mig inledningsvis aningens avvaktande men de funkar faktiskt helt ok. Särskilt som de omges av adekvata prestationer från de yngre och lite mer oprövade förmågorna med Nathan Baesel som Leslie och Angela Goethals som Taylor i spetsen. En bonus blev Scott Wilsons välkända nuna som Leslies mentor Eugene.

Produktionsvärdet känns ganska stabilt och man verkar ha gjort valet att inte lägga allt för mycket av budgeten på make up och effekter. Men eftersom det kompenseras av att det mesta av gorekaraktär händer off camera eller på långt håll känns det som en vettig prioritering.

I den oundvikliga kopplingen till The Cabin in the Woods står sig faktiskt Behind the Mask riktigt bra ända till den absolut sista minuten där filmen tyvärr faller igenom totalt. Men fram till dess kan man ändock gotta sig i sina överraskningar.