Before Sunrise (1995)

alt. titel: Bara en natt

before sunriseUndrar om Before Sunrise hade blivit en lika bra film utan Wien? Ifall Jesse och Céline varit tvungna att under tolv timmar knalla omkring i säg, Västerås eller Nyköping? Eller någon motsvarande halvstor och rätt vanlig stad på den europeiska kontinenten.

Men nu är det Flughafen Wien som Jesse ska flyga hem till USA från och staden som han övertalar franska Céline att utforska i sällskap med honom. De möts på tåget från Budapest och allt liksom bara faller på plats. Det är därför Céline följer med Jesse på hans nattvandring, trots att han såvitt hon vet lika gärna skulle kunna vara en psykopatisk lustmördare.

Det blir en kväll och en natt där Jesse och Céline går omkring i en egen liten bubbla, utanför tid och rum, ett utbyte av åsikter och en själarnas gemenskap. Och så Wien förstås, med allt vad en europeisk storstad har att erbjuda i form av båtrestauranger, spårvagnar och bostadslösa poeter.

Det händer alltså inte särdeles mycket i Before Sunrise och det är inte heller meningen att det ska göra det. Jesse och Céline pratar och pratar och hinner pussas lite också mellan varven. För självklart kan inte en man och en kvinna (eller kille och tjej, beroende på begreppspreferens) hitta så många gemensamma plattformar utan att det börjar lukta lite kärlek också.

Before Sunrise är en charmig film, det finns inget i den som jag egentligen kan tycka illa om. Dialogen är välskriven och också välspelad i så motto att Julie Delpys Céline och Ethan Hawkes Jesse känns oerhört naturliga i sina respektive roller. Samtalet flyter lätt mellan dem och den relation de bygger upp är trovärdig.

Men möjligen är det det faktum att samtalet dem emellan inte har något tydligt fokus som gör att jag heller inte någonsin blir särskilt intresserad av deras utbyte. På ett sätt är det förstås skönt att Richard Linklater undvikit att göra en typiskt såpig kärleksfilm, men det leder också till att jag inte bryr mig särskilt mycket om huruvida Céline och Jesse kommer att ”få varandra”. I ärlighetens namn hade jag nog hellre suttit kvar på tåget till Paris och försökt tjuvlyssna på det grälande tyska paret (ifall jag hade kunnat tyska förstås).

Istället börjar jag fundera på praktiska petitesser som givetvis egentligen inte ska få ta tankeutrymme när man ser en sådan här film. Tåget mellan Budapest och Wien ser exempelvis betydligt snajsigare ut än tåget jag har personlig erfarenhet av, nämligen det mellan Budapest och Prag (särskilt restaurangvagnen). Att det är tur att de kommer till Wien en dag när det är tillräckligt varmt för att kunna släntra omkring hela natten i bara skjortärmarna. Det hade ju lika gärna kunnat spöregna eller varit i november.

Och det Wien de upplever är förvånansvärt tomt på skränande turisthorder trots att de stadsdelar som paret rör sig i hela tiden ser ut att tillhöra den där charmiga sorten. Bara vackra byggnader så långt ögat når, inte ett enda kommunistbetonghotell eller mindre smickrande tingshus.

Mest fäster jag mig faktiskt vid det rent ekonomiska, även om man i ärlighetens namn kan tänka sig att det för Jesse egentligen mest är en bekväm undanflykt. De dollars han sparade på att köpa en billigare flygbiljett bör rimligtvis alla ha gått åt och mer därtill på eurorailkort samt boende och mat under ett par veckors kringflackande i Europa. Alla de småsummor som de två måste hosta upp för språvagnsbiljetter, Prateråkturer och cafébesök bör rimligtvis i alla fall kunna ha betalat för en billig vandrarhemssäng, trots att Jesse säger att anledningen till att han planerat att flanera runt är att han inte har råd att betala för boende denna sista natt.

Before Sunrise är en tillräckligt bra film för att få mig att inse att jag som sagt egentligen inte borde bry mig om den här typen av trista petimeterdetaljer. Men det är inte en tillräckligt bra film för att få mig att låta bli att tänka på dem.

13 reaktioner till “Before Sunrise (1995)”

  1. När man väl börjar reta upp sig på såna detaljer är det svårt att riktigt engagera sig i filmen. Det tar liksom över.

    Själv föll jag pladask för den här. Jag älskar rena pratfilmer och jag älskar bitterljuvt. Den här har både och. Jag gav den en femma.

    Och ja, jag tror den hade funkat precis lika bra i Västerås.

    Fortsättningen Before Sunset är om möjligt ännu bättre, kanske för att det gått ett antal år och de är närmare en själv i ålder. Lite torrare bakom öronen, lite mer repade av livet.

    Jag ser verkligen fram emot del tre, Before Midnight, som har premiär senare i år.

  2. Helt galet.

    När jag läser din text känns det som en recension av Die Hard där recensenten kritiserar filmen för att den skulle blivit sämre om John McClane kom till Los Angeles en vecka tidigare när det inte fanns terrorister i skyskrapan.

    Ja, tänk om de kommit till Wien i november. Men tänk om de inte ens träffats då?

    LOL. Säg bara att du inte gillade filmen, karaktärerna, dialogen, känslan, eller vad än det nu är som gör att du inte kan ge den högre betyg… 🙂

  3. Har bara sett den en gång och det var ett bra tag sen. Men jag minns att jag gillade den och just att de var i Wien var klart mysigt, det gjorde mycket. Men du nämner något om ”kommunistbetonghotell”, i Wien? 🙂

    När jag såg filmerna var denna en fyra och fortsättningen en trea. Jag vet att många gillar den andra minst lika mycket eller mer, men tycker personligen den tappat sin charm och äkthet som denna till stor del hade.

  4. @Jessica: Du får väl se vad jag tyckte på onsdag… Ja, manuset är kanske tillräckligt starkt för att fixa till och med Västerås? 😉

    @Henke: Om de inte hade träffats hade kanske Jesse hittat några terrorister på flygplatsen och det hela hade blivit en mycket mer spännande film 😉 Min poäng är väl helt enkelt att Before Sunrise inte fångade mig tillräckligt mycket och att en av de sakerna jag störde mig på var att Jesse och Celines Wien kändes lite för perfekt.

    @Movies-Noir: Visa mig den europeiska storstad som inte har i alla fall ett ”kommunistbetonghotell” 😉 Jag återkommer som sagt i fråga om Before Sunset.

  5. Det finns nog, det har du rätt i. Tänkte bara om det var så du såg Wien? 😉 Finns väl gott om fina platser och sevärdheter där. Det var så jag tänkte.

  6. @Movies-Noir: Nej, nej, så är det naturligtvis inte, Wien är inte bara fullt av betongklumpar 🙂 Däremot är det väl just den här bilden av att man kan strosa en hel natt utan att stöta på ett enda som jag ifrågasätter.

  7. Du kan inte varit helt oförberedd på att få mothugg här. 😉

    Jag tillhör också 5/5-falangen, Mest för att det är en perfekt stund där precis allt är perfekt. Hade inte allt varit perfekt så hade inte filmen varit perfekt. Det är logiskt!

  8. 5/5.
    Tveklöst.
    Den mest romantiska bitterljuva filmen av dom alla. Roman Holiday exkluderad.

  9. Har båda filmerna hemma men har ej sett dem än. Å ena sidan gillar jag det bitterljuva temat men å andra sidan kan jag ibland när det blir för pladdrigt speciellt om det blir ett för djupsinnigt pladder. Näväl tids nog ser jag på vilken sida av planket jag står.
    Och Henke….Die Hard – don´t go there…..

  10. @Filmitch: Om du sett Linklater förut och inte blivit alltför tveksam borde det kunna gå bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: