Contagion (2011)

ContagionVärlden krymper. På ett litet kick (eller ja, typ åtta timmar i alla fall) kan du ta dig mellan USA och Hong Kong. Om virus hade varit något annat än rena överlevnadsmaskiner gissar jag att de länge stått och gjort vågen för den här utvecklingen. Särskilt virus som Contagions MEV-1, organismer som dödar sin värd så snabbt att de inte haft en chans till vidare spridning för 100 år sedan.

På skilda platser i världen börjar influensasjuka ramla ihop och bara timmar senare vara stendöda. Utvecklingen är så snabb att WHO redan efter mindre än en vecka anser det nödvändigt att skicka en medarbetare till Hong Kong där man misstänker att det hela startade. Samtidigt försöker CDC allt mer desperat få kontroll över situationen i USA som också inbegriper identifieringen av ett hittills okänt virus.

Om Traffic var ett försök att beskriva de olika facetterna i knarkjuvelen är Contagion Steven Soderberghs 10-tals-motsvarighet till 80-talets mer eller mindre katastrofartade kärnvapenfilmer. Men nu är det alltså inte mänskligt konstruerade hot som måste hanteras, utan biologiska sådana. Efter SARS samt fågel- och svininfluensor, i kombination med allt högljuddare referenser till Spanska sjukan, är det kanske inte så konstigt att pandemin blivit vår tids nukleära vinter.

Men som Contagion tydligt visar, är den biologiska agenten bara en del i den mer eller mindre totala samhälleliga kollaps som följer på ett massivt sjukdomsutbrott. Hur noga har man tid att testa ett eventuellt vaccin (när man väl fått fram det, vill säga) och vilka ska få ta del av de första värdefulla doserna? Hur ska man organisera utdelning av mat, när det som finns inte räcker till ens hälften av de som behöver och total anarki utbryter? Vem ska betala för upprättandet av nödsjukhus och vad gör man när det dör så många att liksäckarna tar slut?

Contagion är i likhet med Traffic en episodfilm och som det ofta blir i sådana här sammanhang är de olika episoderna olika starka i sina framställningar. Fördelen med Contagion tycker jag är att vi på ett personligt plan bara behöver följa en historia, den om Mitch Emhoff, make till den första patienten. I övrigt ligger fokus snarare på försöken att identifiera ursprunget till sjukdomen, viruset i sig, framtagandet av vaccin och ett samhälle i total kollaps även om alla dessa historier givetvis berättas ur ett individuellt perspektiv.

Medan det här narrativet gör att man kanske inte blir särskilt känslomässigt engagerad i Contagion, är det icke desto mindre en bra film. Den känns dessutom betydligt trovärdigare än dess oundvikliga referens, Outbreak. Inte minst när det handlar om försöken att hitta ett botemedel har Contagion tagit sig långt ifrån de fem minutrar som i förlagan tycktes förlöpa mellan att man fick tag på ursprungsvärden till dess att man hade nog med vaccin att kunna gödsla med.

I jakten på ursprunget till sjukdomen påminns jag också om TV-filmen And the Band Played On, vilken även den var sprängfylld med välkända ansikten. För medan enstaka kändisar kan bli distraherande i filmer som egentligen inte fokuserar på personer, finns de här i ett sådant överflöd att man till slut inte ens noterar alla välkända ansikten som man är van att se i helt andra sammanhang.

Styrkan i Contagion ligger alltså i dess realism, särskilt i beskrivningen av hur många situationer som snabbt kan urarta i total panik när folk är rädda och sjuka. Ser man den som ett möjligt framtidsscenario är det knappast någon uppmuntrande film. Fast det förstås, vad vet jag, en enkel bloggare om sådant? Contagion lär oss ju också att bloggning inte är stort mer än ”grafitti with punctuation”.

13 reaktioner till “Contagion (2011)”

  1. Jag gillar Contagion till stor del och tycker just att realismen gör att den håller. Har sett den två gånger och den funkade lika bra båda gångerna. Vill även säga att musiken gör sitt då den är genomgående bra och med en puls som passar bra.

    Kan inte riktigt mäta sig med klassiska The Andromeda Strain, men det är få nya filmer som klarar av att skapa samma stämning som äldre filmer brukade göra.

  2. Då ska jag försöka tänka på musiken om jag ser om Contagion, för det var inget som fastnade i den första titten måste jag erkänna. Nu var det ett bra tag sedan jag såg The Andromeda Strain men minns ärligt talat mer en spännande thriller än ett realitsiskt sjukdomsdrama.

  3. Ok, låter bra. Hmm, The Andromeda Strain minns jag som realistisk då man ju försöker ta reda på vad det är för något som hänt och mycket utspelar sig i laboratoriemiljö. Länge sen jag såg den jag med…

  4. Har också sett Contaigon två gånger och inte helt otippat fann jag den klart bättre en andra gång. Det är något med de här dystra pandemifilmerna som triggar mig. Vilket är ganska sjukt egentligen.

    På tal om pandemi och spanska sjukan så trillade jag över dramadokumentären Spanish Flu – The Forgotten Fallen här om dagen. Någon av er som sett den, Sofia? M-N?

    Beträffande möjligt framtidsscenario så känns Contaigon obehagligt nära. Så en lyckad film med rätt känsla av den gode Steven.

  5. @Movies-Noir: Absolut realistisk i det avseendet, men smittans ursprung gör att jag alltid tänkt på The Andromeda Strain mer som en sci-fi-thriller än något annat.

    @Plox: Nope, men jag är usel på att se dokumentärer. Hmm, låter som ett tema i vardande: epidemifilmer 😉

  6. @Jojjenito: Jag störde mig väl inte riktigt så mycket på Alan som du gjorde, men jag kan hålla med om att hans inhopp förtog lite av trovärdigheten. Visst finns det konspirationsgalningar i de flesta hörn, men han blev så väldigt manipulativ.

  7. Inget större fel på filmen mer än att den var relativt tråkig. Var lite av en besvikelse men som hantverk klart godkänd. Det var bara i början och återblicken i slutet där filmen grep tag i mig. Musiken var mycket bra.
    Såg Outbreak härom veckan blev nog mest fascinerad av den magiska helikoptern som kunde fara runt både hit och dit både otroligt snabbt och utan att behöva tankas 🙂

  8. @Filmitch: Det är väl ingen actionrökare direkt, men jag tyckte nog att den lyckades hålla intresset uppe. Haha, Outbreak är i en klass för sig, vill minnas att alla helikoptrar var CGI:ade, vilket var en stor grej på den tiden.

  9. Håller med Jojjenito, Jude Laws karaktär var ett störningsmoment. Jobbig och irriterande, man ville verkligen att han skulle råka illa ut 😉

  10. @Jojjenito & Movies-Noir: Fast även om karaktären var irriterande så torde den typen av whistle blower sannolikt dyka upp mer eller mindre frekvent i sådana här situationer.

  11. Hmm, skulle iofs inte kalla den karaktärern för en whistle blower. Det är väl nån som faktiskt har inside info och jobbar inom det som hen visslar om. Här handlade mer om en konspirationsteoretiker… som iofs kan ha haft rätt. 😉

  12. @Jojjenito: Du har helt rätt, fel använt uttryck av mig. Han var en renodlad konspirationsteoretiker. Vilka eventuellt kan ha rätt ibland. Även blinda hönor hittar korn 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: