On the road again…

FilmspanarnaFilmspanartemat ”På väg” ger lika många tolkningsmöjligheter som någonsin de tidigare ”Omstart” eller ”Mat”. Den här gången har jag valt en extremt bokstavlig lösning med en klassiker som till 95 procent utspelar sig på just en väg. När Mr. Spielberg klämmer ur sig pekoralvarningsfilmer som kan tyckas mer riktade till en Oscarsjury än gemene man kan det vara trevligt att med dimmig nostalgi i blick återbesöka regissören när han var ung och hungrig.

***

DuelDuel (1971)

Efter att ha bevisat vad han kunde prestera genom episoder av exempelvis Columbo fick Spielberg till slut chansen att ta sig an projektet ABC Movie of the Week. Veckans film den här gången var dessutom skriven av ingen mindre än nestorn Richard Matheson (både novellen, publicerad i Playboy, och TV-manuset).

Duel blev så framgångsrik att Spielberg fick chans att spela in ytterligare scener i efterhand för att ge produkten långfilmslängd och den gick på export till både Europa och Australien. Så trots att den från början är en TV-film blev Duel dessutom Spielbergs första biograffilm.

Upplägget är enklast tänkbara. David Mann är på väg till ett affärsmöte och efter ett tag kommer han ifatt en gammal tankbil. Mann har inga som helst planer på att ligga i baken på det rykande monstret och kör om så fort han kan. Det får han chans att göra ytterligare en gång eftersom tankbilen väljer att braka förbi honom i vad som bara kan kallas för en synnerligen trafikfarlig omkörning.

Efter andra omkörningen ljuder emellertid tankbilens horn – en vägens ekvivalent till en handskdaskande utmaning på kinden. Det visar sig snart att tankbilen nu är ute efter att ge David Mann något mer än bara ett missprydande mensurärr.

Det är inte svårt att förstå varför Duel gav den blott 25-årige regissören den uppmärksamhet han så hett längtade efter. Trots att handlingen som sagt egentligen kan sammanfattas i en mening och nu för tiden knappast kan sägas vara någon hemlighet levererar Duel fortfarande en svårslagen thrillerspänning.

David Mann är en man som måste slåss mot till synes oövervinnerliga odds. Spielberg må vid så unga år redan ha varit en hejare på att komma på smarta lösningar för hur han skulle lägga upp sin film rent kameramässigt, men subtilt kan resultatet knappast kallas med avseende på historien.

David Mann är inte bara en man, han är Mannen, Manligheten. Intimt förknippad med den amerikanska bilkulturen, den öppna vägens frihet och det omgivande landskapets Westernliknande laglöshet. Ta ifrån en man hans bil, hans möjlighet till rörlighet, och vad finns egentligen kvar? En man utan bil är som en haj som upphör att simma, utan riktning och inom kort livlös.

En inledande radiokonversation får antyda att allt inte står rätt till med manligheten i den nya tidens USA – hur ska han fortfarande kunna stå som ”the head of the house” om det är hustrun som tjänar familjens pengar?

I ett telefonsamtal med sin hemmavarande hustru förstår vi att David delar detta dilemma. En annan man har kvällen innan försökt stöta på hans kvinna men vad ska han göra åt saken? Slå den andre på käften?! En sådan handlingskraft är David alltför civiliserad för att uppvisa.

När han blir pressad av det betydligt större (och längre…) fordonet inser han uppgivet att han inte bara har en svagare motor och sämre bränsle för att enkelt (och fegt) kunna fly från den ohållbara situationen. Han besitter dessutom inte det bilförarförtroende som krävs för att kunna bränna på i tillräckligt höga hastigheter.

Alla hans försök att slinka undan i djup krypkörningsförnedring är inte heller till mycken nytta och till slut finns inget annat sätt än att ta tjuren vid hornen, se tankbilen i vitögat och acceptera sitt troglodytiska arv genom att ta upp den kastade handsken. Kort sagt att återta sin förlorade manlighet, även om det innebär att offra dess tydligaste språkrör i processen. A man’s gotta do what a man’s gotta do.

Hur har de andra filmspanarna hållit sig på vägen? Se efter, vettja!
Addepladdes j-vla filmblogg
Fiffis Filmtajm
Filmitch
Filmparadiset
Flmr
Har du inte sett den?
The Velvet Café
Moving landscapes
Jojjenito
Mode + Film
Fripps filmrevyer
Except Fear

11 reaktioner till “On the road again…”

  1. Så började dagen med att jag googlade ”troglodytiska”. Vad härligt, jag har lärt mig något nytt idag med. Tack Sofia! 😀

    Duellen är (nog) den enda Spielbergfilmen jag inte sett men jag måste ändra på den saken, speciellt nu när jag sett flera icke-bra filmer av honom och behöver återfå lite kärlek för honom. Jag får ingen riktig kläm i din text på exakt vad det är som gör filmen till en femma för dig men det gör bara en tittning desto mer spännande.

    Nu vänder vi på steken, nu är det jag som ska titta på din femma Duellen och du på min femma Mullholland Drive.;)

  2. Jag har faktiskt läst novellen för länge sedan, den ingår i en novellsamling jag liggandes hemma vill minnas att film och novell följer varandra väl.
    Filmen hör definitivt tille n av S.S bästa filmer. Man hoppas nästan att karln börjar regenera så att han börjar göra bra filmer igen.

  3. @Fiffi: Underhållning och upplysning — I aim to please 🙂 Jag tror att jag klämmer i med en femma helt enkelt för att det är grymt spännande thriller. Välavvägd vad gäller tempo och uppbyggnad. It’s a deal!

    @Filmitch: Filmen följer novellen hyfsat väl, men det märks att Matheson är van att skriva manus för den är nästan ännu bättre i filmversionen. På extramaterialet kommenterar Mr. S själv att man gör olika filmer när man är ung och när man är gammal. Kanske det är hans öde att göra bättre filmer som ung än som gammal?

  4. Jag är normal ingen fan av biljakter/förföljande i bil, men den här är ett undantag. Idén är enkel, men väl genomförd. En fin start på vad som skulle bli en lång och lyckosam karriär!

  5. Det här är en perfekt film. Det är mitt minne av den, och ditt betyg säger samma sak. Haha, just troglodytiska har jag lärt mig vad det betyder just av Sofia i ett tidigare inlägg så behövde inte googla denna gång.

    Många höga betyg i detta filmspanartema. Vi verkar gilla road movies.

  6. Jag har läst att Spielberg ser den här en gång om året för att påminna sig själv om hur han bar sig åt. Detta var för några år sen så det är oklart om han håller i rutinen. Det märks ju inte i hans nutida filmskapande i alla fall.

  7. Hej. Min första kommentar kom aldrig fram. Ligger den i spam-filtret?

    Men jag i alla fall inte sett denna film, men ska väl råda bot på det någon gång. Är inte en stor fan av biljakter, men men…

  8. @Jessica: Samma här, jag tror att det faktum att vi får set det hela enbart ur den jagades perspektiv som gör den stora skillnaden.

    @Jojjenito: Visst är det ett bra ord?! Användbart i alla lägen. 😉 Eller också finns det ovanligt många bra road movies…

    @Pladd: Det skulle jag kunna tänka mig. Å andra sidan sade han på extramaterialet att han aldrig skulle kunna ha gjort Duel senare, att det var en ungdomsfilm där han vågade göra saker som han antagligen skulle ha skippat med mer erfarenhet innanför bältet.

    @Henke: Vad skumt, i spamfiltret ligger nämligen ingen liten ensam kommentar och väntar… Inte jag heller, men den här är som sagt ett undantag.

  9. Tja, jag kan ju bara säga som så att detta är ytterligare ett bevis som stödjer min tes om att Spielbergs absolut bästa filmer ligger bakåt i tiden! 🙂

    Det här måste man väl räkna som en liiiiten klassiker iaf…?
    Trots sitt kanske något udda format…

  10. @Steffo: Du verkar få medhåll från ganska många… Och visst måste Duel räknas till klassiker i kategorin bilthriller om inte annat 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: