Måndagsinvasion: The Thing From Another World (1951)

alt. titel: Fantomen från Mars

“Keep watching the skies.” Klassiska ord från en film där det egentligen är den trettio år yngre remaken som blivit betydligt mer klassisk.

På amerikanska flygvapnets officersmäss i Anchorage är stämningen lättsam om än inte helt nöjd. Manskapet vill gärna till varmare breddgrader och längtar också efter lite kvinnligt sällskap. Tyvärr uppstår inga möjligheter att ta sig söderut, istället kommer ett anrop från en av de amerikanska forskningsstationerna vid Nordpolen och kapten Pat Hendry med besättning och journalisten Ned Scott som bihang ser sig alltså tvungna att åka ännu längre norrut.

Men någon total förlust är inte situationen, på forskningsstationen finns nämligen Nikki Nicholson, med vilken Handry spenderat en blöt kväll. Så värst mycket tid att återupprätta förhållandet får de emellertid inte, forskarna med den hängivna Dr. Carrington i spetsen har hittat vad som ser ut att vara ett skepp fastfruset i polarisen. Upphetsningen är stor när man konstaterar att farkosten är helt cirkelrund och därmed knappast kan vara av jordiskt ursprung.

Tyvärr går den upp i atomer när man försöker smälta fram den ur isen och Dr. Carrington som sett fram emot ”the key to the stars” och ”a million years of history” skulle sannolikt vara helt otröstlig om det inte vore för att man också hittat vad måste vara tefatets pilot. Den här gången tar man inga chanser, utan hugger ut den djupfryste stackaren i ett stort isblock som fraktas tillbaka till stationen.

Där får dock Carrington anledning att bli upprörd igen eftersom kapten Handry vägrar låta någon så mycket som peta på dyrgripen innan han kommit i kontakt med sina överordnade. Och med en rejäl snöstorm i faggorna är det enklare sagt än gjort. Avskurna från yttervärlden hörs plötsligt skott och en av militärerna kommer stapplande från rummet där han vaktat isblocket – ”It’s…alive!”

Naturligtvis är denna femtiotalsversion inte ens i närheten av den rysansvärda effekt som förmedlas i John Carpenters klassiska ”remake” (han satsade egentligen mer på John W. Campbells originalhistoria än denna adaption) men jag blev ändå positivt överraskad. Inte minst efter att Filmitch varit föga imponerad av denna Howard Hawks-produktion.

Den inordnar sig naturligtvis i den science fiction-kanon som vi vant oss vid från exempelvis Jack Finney och Robert Heinlein. Här har vi fascinationen för varelser som ligger närmare växt- än djurriket (varför något som definieras som en ”intelligent morot” skulle behöva ha både armar och ben framgår dock inte) och som därmed (i alla fall i den här versionen) saknar både känslor och vad vi skulle anse som ”normala” drivkrafter.

Minst sagt övertydligt blir vi också serverade Den Farlige Forskaren i form av Dr. Carrington (en aspekt som inte alls finns närvarande i Campbells förlaga kan man tillägga). Fullkomligt hänsynslös accepterar han vilka förluster som helst i vetenskapens namn. Ety i vetenskapen finns inga fiender, ”only phenomena to be studied”. Men det ska förstås visa sig att det vetenskapliga fenomenet inte alls är särskilt intresserat av fredlig kommunikation och kunskapsutbyte, vilket Dr. Carrington får lära sig den hårda vägen efter att ha försatt alla i livsfara.

Det är naturligtvis lite kul och nostalgiskt att återse alla dessa klichéer men jag gillade också den rappa stämningen i filmen. Konversationerna är på sina ställen nästintill noir-mässigt snabba och snärtiga och även om de humoristiska elementen (främst i form av den fatalistiske Scotty) inte är särskilt oväntade är de heller inte överdrivet buskisartade. Både skådespelande och karaktärer känns trovärdiga (inom den totalt osannolika historieramen, förstås) även om Robert Cornthwaites Dr. Carrington ser ut att ha skulpterat fram sitt vita hår ur lera. Vilket är fullt förståeligt när man tar hänsyn till att skådespelaren vid tidpunkten var blott 34 år och alltså knappast naturligt gråhårig.

Särskilt positivt överraskad blev jag av karaktären Nikki (spelad av Margaret Sheridan), en tuff kvinna som faktiskt får komma med bidrag till problemets lösning, stå på sig mot kapten Hendry (ett tag i alla fall) och på det hela taget inte enbart finns till för att räddas eller genom idiotiska handlingar sabotera hela upplägget. Med tanke på tidsperioden och genren får det nästa räknas som ett mindre mirakel.