Rymdinvasion i Lappland (1959)

För att fortsätta på onsdagens (och verklighetens!) snötema

***

alt. titel: Terror in the Midnight Sun, Horror in the Midnight Sun, Invasion of the Animal People, Terror i midnattssolen, Space Invasion of Lapland

Man kan tycka att det är lite orättvist – alla aliens verkar dras till det stora landet over there som getingar till en halvljummen läskburk. Även om de kommer till andra länder också, är det ofta som själva moderskeppet ständigt svävar över New York, Washington D.C. eller L.A. Men en gång, i en svunnen era, landade faktiskt aliens även i vår djupfrysta del av världen. Det är upplagt för – Rymdinvasion i Lappland!

I Kungliga vetenskapsakademiens lokaler ute vid Frescati är stämningen upphetsad (med akademiska mått mätt alltså). Rapporter kommer in om att en meteor har kraschlandat uppe i norr (i ”Riksjärvi” närmare bestämt) och nu sätter man ihop ett spjutspetsteam i samarbete mellan KVA och den mycket hjälpsamma svenska militären.

Väl framme i fjällen stöter stekararkegeologen Erik Engström snabbt på den vackra Diane Wilson, vilken också råkar vara brorsdotter till hans kollega Vance Wilson. Efter en god middag och lite dans till den vibrafonunderstödda Brita Borg blir sällskapet dock kallade till en fruktansvärd scen. Eftersom det inte finns några kor på kalfjället har vi istället ett gäng lemlästade renar och när Diane upptäcker enorma fotspår konstaterar Erik tvärsäkert att de måste ha gjorts av en varelse som är minst 6 meter lång.

Nästa dag flyger man bort till meteoren och trots att Diane blivit beordrad att stanna hemma är hon en olydig liten flicka som gömmer sig i planet – hur skulle man annars kunna utnyttja skådespelerskan Barbara Wilson främsta attribut, ett par rejäla lungor?! Sällskapet konstaterar snabbt att det inte så mycket handlar om en meteor som ett rymdskepp men när man undersöker denna hörs samtidigt skott från planet och när de skyndat tillbaka finner de bara en demolerad farkost minus en pilot.

Erik och Diane tar på sig att skida till närmsta sameby men det dröjer naturligtvis inte länge innan hon krånglar till saker och ting genom att fastna i det enda trädet på hela kalfjället och vricka knät (hon lyckas senare även med konststycket att snubbla på kalfjällets enda stock). Erik har inget annat val än att lämna henne i en fjällstuga och själv försöka hämta hjälp. Men Diane ska snart bli varse att hon och Erik inte är ensamma på de snöiga vidderna…

Rimligaste sättet att betrakta Rymdinvasion i Lappland torde vara ett försök att casha in på en populär genre vars krav på kvalitet ibland var remarkabelt låga och samtidigt göra lite turistreklam för Sverige med gnistrande snö och exotiska samer. In i mixen har man också slängt melodin till ”Ack, Värmeland du sköna” men döpt om den till ”Midnight sun lament”.

Något mästerverk är filmen självklart inte, men vi bjuds inte heller på en B-fest à la Plan 9 From Outer Space. Eftersom man oftast är ute på fjället är behovet av tattiga kulisser inte särskilt stort och manuset hänger hjälpligt ihop. Fast rymdvarelserna visste man uppenbarligen inte riktigt hur man skulle använda, de får mest stå och pilla på instrumenten i sitt skepp.

Däremot hade filmen tjänat på att tajtas upp riktigt ordentligt, vilket å andra sidan sannolikt hade lett till att av de ursprungliga 72 minutrarna hade det kanske funnits max 40 kvar. Det är nämligen ändlösa skidscener, nerför fjället och uppför fjället, med både Diane och Erik samt de allestädes närvarande samerna.

Men även om man inte hade så mycket behov av tattiga kulisser hade man givetvis behov av ett tattigt monster, ifört någon slags luggsliten pälskreation som ser ut som om man har slaktat ett antal sådana där lurviga after ski-stövlar som var poppis på 80-talet. Monstrets främsta krafter består i att gå bärsärk bland samekåtor och få flygplan att explodera genom att kasta hustak på dem.

Som svensk är det naturligtvis roligt att se både Åke Grönberg och Gösta Prüzelius i det här något ovana sammanhanget men annars är Rymdinvasion i Lappland inte särskilt mycket att hurra för. Eller skratta åt för den delen heller.

15 reaktioner till “Rymdinvasion i Lappland (1959)”

  1. Den här gamla godingen! Har sett den på bio ett antal gånger eftersom den är obligatorisk på filmfestivalen i Kiruna varje år. De slopade den nåt år men det uppskattades nog inte, för den var snart tillbaka på repertoaren igen. Nu har jag den på DVD men det var alltför längesen jag lät mig underhållas av den (även om den blir alltför seg trots det abrupta slutet). Att ”samerna” sedan pratar ett nonsensspråk och framställs rent rasistiskt är nåt som i all sin idioti lämnar en besk eftersmak.

  2. Kan förresten som meningslös trivia nämna att flygplatsen i Kiruna som hjältarna kommer till i början var stadens dåvarande, riktiga flygplats. Byggnaderna finns kvar ännu, likaså landningsbanan. Jag körde halkbana där inför körkortet och scenerna i hemska Babas Bilar som ska föreställa Norge filmades också där. Får kanske ge mig ut på en liten Rymdinvasion i Lappland-tour med kameran till jul om vädret tillåter! Tack för inspirationen!

  3. @BRC: Jag förstod att den var en återkommande attraktion där uppe i norr. En liten tour låter däremot som en lysande idé. Bildbevis önskas, tack!

    @Jojjenito: Ja, vi tyckte rätt lika om den här. men du hittade en bättre bild att inleda texten med 🙂

  4. En film jag bara känt till men inte sett än….. ska göra mitt bästa för att undvika denna men det kan bli svårt 😉

  5. @Johan, Haha, you got me. PK-bloggen uppstår endast när jag så finner lämpligt 😉 Men jag måste erkänna att jag inte greppar vari det icke-pk:iga i ”tattiga” skulle vara.

  6. @Jojjenito: Där ser man, har aldrig satt det ordet i samband med tattare. Bara tolkat det som ett skånskt dialektalord.

  7. Faktum är att jag aldrig hade hört uttrycket förut men jag kopplade det direkt till tattare. Jag brukar själv göra mig skyldig till en ”racial slur” när jag kallar stökiga gårdsplaner på landet för tattarläger.

  8. Vet inte om du är allvarlig (dålig på ironi) men bara ordet tattare är ju ett nedsättande ord för resandefolk. Sedan är ju kontexten lite nedsättande också. Dessutom är ”babbiga kulisser” nog mer beskrivande 😛

  9. @Johan: Ja, jo, alltså, att ”tattare” är ett nedsättande ord är jag fullt på det klara med, men som jag svarade Jojjenito så har jag faktiskt aldrig kopplat ”tattig” till ”tattare”. Ungefär som att jag aldrig av mig själv förstod vad som var så illa med namnet Nogger när den kom i den svarta varianten. Sometimes I’m a bit dim… 😉

  10. Herregud, svarade uppe i rutan så missade att diskussionen hade fortgått. Jag hade nog inte heller reagerat om jag inte hade haft en kompis när jag var yngre som hade haft ett helvete i skolan när han var liten för sitt ursprung och bröt ihop fullständigt bara han hörde ordet tattare.

  11. @Johan: Don’t sweat it. Självklart blir man mer uppmärksam på sådant som man har personlig erfarenhet av på ett eller annat sätt. Hoppas ni får trevligt på festen ikväll 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: