Pollock (2000)

Kanske har du någon gång hört uttrycket ”att göra en Pollock”? Det brukar vanligtvis betyda att någon medelst olika kroppsvätskor skapat ett färggrant kollage som ska efterlikna den kände konstnärens abstrakta verk. Ett eftermäle som Jackson Pollock antagligen kunnat känna sig rätt nöjd över eftersom det ändå uppmärksammar honom som målare. Däremot är jag inte helt säker på att han skulle känna sig lika tillfredsställd över att Wikipedia först och främst serverar torskfiskarna som går under samma namn när man gör en sökning.

Jackson Pollock tycks nämligen ha varit i det närmaste fixerad vid sin egen konstproduktion och framgång, i alla fall om man ska tro den här biografifilmen. Inte heller gjorde hans livskamrat Lee Krasner mycket för att ta honom ur den villfarelsen, snarare underblåste hon den genom att mer eller mindre ägna hela sitt liv åt att se till att Jackson fick den uppmärksamhet som även hon ansåg att han förtjänade.

Som vanligt när det gäller biografifilmer är det förstås ett intressant människoöde vi får ta del av men Pollock rör sig också på en tyvärr nästan lika vanlig ytlig nivå när det gäller närmandet av sin protagonist. Inte så att man på något sätt försöker skönmåla (heh…) konstnärens personlighet, men vi får aldrig se så mycket mer än de yttre attributen på om han exempelvis någonsin tvivlade på sin förmåga eller kände osäkerhet inför sitt livsval. Jackson Pollock målar, är full, målar, får psykiska samman- (och ut-)brott, målar, får utbrott på fyllan, målar, får sitt genombrott, målar, målar, målar.

Det känns hela tiden som om filmen, där Ed Harris regisserar sig själv som den Store Mannen, tar den lätta vägen ut. Berättandet är konologiskt linjärt och vi får vissa nedslag i konstnärens historia som antingen är välkända (pinkandet på brasan under en fest hemma hos sin snorrika New York-mecenat) eller ska vara signifikanta för hans karriär (när han inser att han kan droppa färg på duken istället för att måla på den).

Men filmen lyckas aldrig skapa någon känsla av att vi förstår vem Jackson Pollock var eller varför han gjorde som han gjorde och som så ofta när så är fallet kommer jag på mig själv med att sitta och undra över allt det som filmen inte berättar.

Särskilt gäller det Lee Krasner. Även hon en konstnär som enligt Wikipedia ska ha varit ”influential”, men av det märker vi egentligen ingenting. Hennes enda roll i Pollock är att skapa förutsättningar för att Jackson ska kunna få skapa ifred och att få världen att inse vilken briljant man han var. Ett arbete som hon dessutom outtröttligt fortsatte med även efter hans död. När Jackson inledningsvis i filmen kommenterar att Lee är en ”damn good woman painter” tror jag att hon på något sätt ska ta upp den bollen men till genus-o-meterns sorg får den bara ligga där som en spräckt ballong.

Marcia Gay Harden gör en mycket bra roll som Lee, en prestation som hon faktiskt fick lite lön för också i form av en Oscarsstatyett. Hon och Ed Harris har en bra kemi sinsemellan men det gör i slutänden att Pollock känns tudelad. Vill regissören Harris berätta en historia om en relation mellan två människor som går ut på att den ene oftast sätter den andre i skiten genom missbruk och otrohet eller vill han berätta en historia om en konstnärskarriär?

Oavsett vilket blir slutresultatet som sagt alldeles för ytligt. Vi får inget egentligt grepp om Lee och Jacksons relation (särskilt inte varken vidden eller djupet av Jacksons eventuella psykiska sjukdom och alkoholmissbruk) och när det gäller Jacksons måleri skulle man ha behövt mycket mer bakgrund rent konsthistoriskt. Som det är nu framstår det i filmen som att han kommer på sin stil och teknik ur tomma intet (något som givetvis också omedelbart erkänns av omgivningen: ”You’ve cracked it wide open…”), medan det i realiteten tycks ha förekommit gott om olika influenser.

Pollock är en kompetent gjord film men tyvärr inte så mycket mer. Kanske hade Ed Harris tjänat på att bli ännu lite mer inspirerad av sitt filmobjekt och vågat röra till saker och ting en smula.

6 reaktioner till “Pollock (2000)”

  1. Fin recension! Nu har jag inte sett filmen på kanske åtta år men jag minns att jag tyckte om den. Det jag mest kommer ihåg är skådespelarinsatserna och det sorgliga slutet. Kanske är deras insatser bättre än filmen i sig?!

  2. Där ser man, jag var helt säker på att du inte var nykomling till kommentarsfältet, men det var du visst… Välkommen 😀 Och tack, det var roligt att du gillade texten. Filmen kanske får en annan dimension för dig som har ett vad jag fattat för stort konst- och kulturintresse? Jag skulle absolut säga att Pollock är en film med gedigna insatser som tyvärr förtjänar en bättre film.

  3. Det här är en film jag många gånger varit på väg att se av tre skäl: Harris gillar jag i alla väder, jag är en sucker för biografifilmer om folk som jag inte känner till så mycket om (dvs jag kan inte sitta som Tjuritch och gapa ”här var det fel”) och jag gillar Pollocks konst. Hade glömt den men nu får den sin plats igen på den låååååågna listan.

  4. @Filmitch: Jag tror vi delar både intresset för Harris och biografifilm. Och visst får man sig viss information till livs, det är en habil rulle (och när det gäller sådant är det inte Tjuritch, då är det Rättitch. Fakta är inget man skojar om ;)). Det finns mycket som är sämre där ute, det vet både du och jag…

  5. Oj, Sofia..trodde att jag kommenterat förut. Jag läser iallafall din blogg regelbundet:) Harris och biografifilm,dessutom Marcia Gay Harden och Jennifer Connelly..kan det blir bättre. Du har säkert rätt att den blir intressantare eftersom jag är kulturintresserad (även om jag väljer film och teater, i den ordningen, framför konst).

  6. @Rebecca: Det är helt ok, kommenterandet är ju fullt frivilligt 🙂 Ja, vem gillar inte Ed Harris? Och jag måste säga att jag blir mer och mer imponerad av Harden varje gång jag ser henne i en ny roll. Däremot var Jennifer lite blek just här, jag hade redan hunnit glömma bort att hon ens var med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: