alt. titel: Steamboy

Vetenskapliga krafter kan alltid användas för både gott och ont, oavsett om man anser att vetenskap måste grunda sig i en ideologi och etik eller om man anser att dess främsta uppgift är att göra nytta. Allt detta får unge James Ray Steam en handgriplig lektion i under mitten av 1800-talet och det hela börjar med att familjen får ett mystiskt paket sänt till sig från farfar Lloyd.

Både farfar och pappa Edward har länge varit bort från den industriella revolutionens hjärta i England, Manchester, för att arbeta för O’Hara-stiftelsen men nu finns det i paketet tydliga instruktioner till Ray att dess innehåll inte på några villkor får falla i stiftelsens händer. Vilket inte är så lätt eftersom det snart knackar på familjens dörr och utanför står två prydliga gentlemän som är mycket intresserade av det nyanlända paketet.

Ray försöker fly med den egendomliga ångkulan och får hjälp av den brittiske ingenjören Robert Stephenson, men i slutänden attackeras tåget de alla färdas med av ett avancerat luftskepp. Enorma gripklor sliter av kupétaket och både Ray och ångkulan fraktas bort.

Men särskilt långt tas de inte, redan i London slutar färden på O’Hara-stiftelsens avancerade ångslott. Här möter Ray inte bara den bortskämda stiftelsearvtagerskan Scarlett utan också sin pappa. Men något särskilt glatt återseende är det inte, fadern är förändrad efter en olycka och har bland annat fått en hel del kroppsdelar utbytta till mekaniska sådana.

Nu tvingas Ray välja mellan sina två vetenskapliga förebilder: fadern som hävdar att vetenskap inte ska vara hemlig utan användas för att befria mänskligheten från arbete och farfadern som menar att hans son sålt sig till kapitalistiskt högstbjudande. Men verkligen någon av de diametralt olika uppfattningarna någon människa makt nog att kontrollera den fantastiska ångkraften?

Filmens titel ingav vissa förväntningar och jag kan lugnt konstatera att de blev infriande, varenda en och lite till. Steamboy tilldrar sig i ett otroligt häftigt parallellhistoriskt England och är en orgie i allt mer avancerade mekaniska ånglösningar (ofta faktiskt påminnande om den i allt övrigt katastrofala Wild Wild West). Ray börjar med en enda ventil som han ”lånat” från av Manchesters många textilfabriker och därifrån eskalerar omfattningen på prylar och maskiner till dess att vi som sagt står inför ett helt ångslott. Absolut häftigast är förstås Edwards steampunk-Robocopliknande uppenbarelse, men också den mest sorgsna.

Stilen uppfattar jag som rätt klassisk animé, inga krångligheter. Däremot är förstås alla karaktärerna kaukasiska till utseendet (så mycket parallellhistoria att asiater tagit över det sköna Albion har vi inte) och färgtonen är ganska brungrå, lite lätt sotbetonad helt enkelt.

Det huvudsakliga temat rör alltså vetenskapsmannens ansvar inför sina upptäckter eller uppfinningar och det krävs inte särskilt mycket fantasi för att översätta ångfrågeställningarna till kärnkraft eller varför inte biologisk krigföring. Eftersom detta naturligtvis också är en coming of age-historia får Ray upptäcka att vuxna sällan är idealistiskt motiverade med mänsklighetens bästa för ögonen, utan för det mesta både giriga och egoistiska.

På det hela taget en riktigt trevlig animé som lyckas kombinera den där känslan av storlagenhet med intressanta filosofiskt anstrukna funderingar och bra actionmoment.

Annonser