Piranha 3DD (2012)

Under parollen ”Twice the terror. Double the D’s” gör Piranha 3DD entré. Som om inte titeln vore nog för att man som tittare skulle fatta vad som står i fokus den här gången. Hint: det är inte pirayorna. I än högre utsträckning än Piranha 3D är det de mjölkproducerande körtlarna som sitter på den kvinnliga bröstkorgen, vilka har huvudrollen.

I en kort nyhetsresumé påminns vi vad som hände för ett par år sedan i Lake Victoria, en ort som därefter dött brist-på-turist-döden. Hela sjön är de facto död i försöken utrota de förhistoriska och fjälliga krypen och det är bara att be till gudarna att man har lyckats. Eller har man? Nyhetsinslaget missar inte ett så uppenbart anslag – ”Can it happen again?” Ehhhh, jag gissar på ”you’re damn right it can and it will!”

En bit bort hittar vi nämligen ytterligare en smaskig pirayabuffé i form av nöjesparken The Big Wet. Sliskige Chet (undras om David Koechner aldrig blir trött på att spela den typen av karaktärer?) tycks mena att det inte räcker med den inte särskilt subtila antydan som själva namnet anger. Han har förberett en stor nyöppning av hela bygget med en ”Adult Pool” (komplett med en ”cooch cam”) och marknadsföringsgimmiken ”Double D Swim for Free!” Men det borde ju inte vara några problem ur pirayasynpunkt eftersom parken har ett slutet vattensystem. Eller har det?

Ok, det ska erkännas: Piranha 3DD öser på med gags som ska visa att det här är en film som inte tar sig själv på särskilt stort allvar. Problemet är att medan det resulterar i ett par fnissframkallande situationer blir det allt som oftast bara dumt istället för dumroligt. En del av detta är den rent barnsliga bröstfixeringen – man skulle nästan kunna tro att det är en en uthungrad tremånaders baby som fått välja kameravinklar. Filmen är en rörlig version av magasin typ Juggs och medan Zach Snyders runkfantasi Sucker Punch i alla fall ståtade med en snygg yta känns det här lite halvsjaskigt och sunkigt.

Jag vet inte om föregångaren Piranha 3D verkligen var en bättre film eller om det bara blir så trött när man försöker göra samma film en gång till. För medan jag inte har något emot humoristiska skräckfilmer måste det ju ändå finnas några kvalitetskrav i det hela. Alexandre Aja lyckades åtminstone förmedla en känsla av att han och hans team faktiskt hade rätt kul när de gjorde sin film, medan John Gulagers produkt känns mer…jag hittar banne mig inget bättre ord än ”sunkig”.

Manuset är inte så mycket roligt som bara idiotiskt, där många scener blir utdragna i det oändliga eller totalkonstruerade. Aningens av realism kräver jag till och med från en sådan här produkt – ska man exempelvis låtsas ha läst in sig på marinbiologi är kanske inte böcker med titeln ”The Fish That Walked” det första man skulle välja. Och hur kommer det sig att Chet tycks ha nog med cash för att avlöna en massa bröstmodeller att bara leka runt i parken i flera dagar innan den verkligen öppnar? Kommande ”humoristiska” scener signaleras mil i förväg och jag undrar vad poängen med det egentligen är.

Dödsstöten för en slapp återupprepningskänsla är när vi återser Ving Rhames som tydligen överlevde den förra pirayafesten och nu försöker komma över sin vattenfobi. Har karln verkligen ingen stolthet som skådis? Närvaron av David Hasselhoff gör förvisso underverk när det gäller att visa att han har en större portion självdistans än vad som kanske är nyttigt för honom men humorn i det hela blir nästa lika forcerad som när det gäller Rhames.

Ju mer jag tänker på det, desto mer stör jag mig på Piranha 3DD totala brist på ambition. I fallet Piranha 3D, som absolut inte ska misstas för något mästerverk, fanns i alla fall känslan av att filmteamet hade någon form av målsättning med produkten. Uppföljaren har bara velat kränga ur sig en produkt som tar minsta motståndets väg i alla avseenden, inte helt olika någon av alla de otaliga American Pie-versionerna som numera obegripligt nog finns på marknaden. Enda ambitionen är att göra en film som ska dra in mer än vad den har kostat. Det känns trött, trist och rätt…sunkigt.

Filmitch är lika förbryllad som jag.