Frankenfish (2004)

Någon enda gång skulle jag vilja se en läskiga-djur-under-vatten-film som inte börjar med en intet ont anande fiskare eller badare som blir neddragen i de dyiga djupen. Så originell är inte Frankenfish.

Rättsläkaren Sam Rivers blir kallad till en brottsplats i det inre av Louisiana där kroppen från en fiskare sköljts iland. Liket har bitmärken som Sam inte kan identifiera och därför tar han med sig biologen Mary Callahan på en tur uppför floden för att försöka lista ut vad som kan ha gnagt i sig kroppen.

Efter en stillsam båtfärd (bortsett från fyndet av det gigantiska avhuggna (månne avbitna?) alligatorhuvudet) kommer de till en lite samling hus och husbåtar. Där bor bland annat Gloria och Eliza, fru och dotter till den avlidne fiskaren. Gloria menar att det vilar en förbannelse över floden och att hennes voodookrafter är det enda som håller helvetet stången.

Det visar sig att förbannelsen har ett högst påtagligt ursprung, en övergiven båt som vid närmare undersökning visar sig vara fullsmockad med söndertuggade lik. Den gamle fiskaren Elmer som följt Sam och Mary till den mystiska båten blir själv neddragen i floden och det enda som återstår är lite blodblandat vatten. På båten har de hittat ett fiskfjäll stort som en solfjäder, men Mary har ingen aning om vad för djur det kan komma från. Men vad det än är hotar det nu hela gruppen av bosatta, en grupp som decimeras med en förfärande hastighet.

Ok, Frankenfish är en titel som antyder hjärnsläpp hos manusteamet kombinerat med en rejäl fylla vid halvtretiden på natten. Men bortsett från det lätta löjets skimmer som ordkonstruktionen Frankenfish drar över sin produktion smakade det här faktiskt inte alls särskilt illa.

Produktionsvärdet är förvånansvärt högt och för en gångs skull är inte vatteneffekterna av den kalibern att man hellre fängelsetatuerar sig med en rostig nål än sitter kvar framför filmen. Men så har regissör Mark A.Z. Dippé inte bara arbetat med visual effects på filmer som Paranormal Activtity 2 och Jurassic Park, utan också regisserat den rätt underhållande Spawn. Tyvärr har han inte haft några magiska trix att utnyttja när det kommer till gummifiskarna som ska vara frankenfish in the flesh så att säga.

Manuset är enklast möjliga: storfisken kommer, folk dör. Istället har man lagt lite möda på att låta folk dö på rätt innovativa sätt och om du frågar mig är det en vettig fördelning av resurserna.

Skådespelarmässigt finns heller inte så mycket att klaga på, med tanke på vad det är för typ av film i talar om. Tory Kittles som spelar Sam hade äran av att vara Reporter #3 i Phone Booth och söta K.D. Aubert som Eliza har bland annat uppträtt som Harlot i The Scorpion King. Inledningsvis känns kanske China Chow som Mary Callahan väl stel, men även hon blir varm i kläderna efter ett tag. Däremot kan jag inte låta bli att fundera på om hon med det namnet tidigare har verkat i en helt annan genre.

Så, lagom spännande och lite smårolig på sina ställen. Så mycket mer kan man som tidigare konstaterats knappast begära..