Sssssss (1973)

alt. titel: Ssssnake, Kungskobran

Om jag skulle bli labbassistant åt en person som pysslade med avancerad ormgiftsforskning skulle jag nog ha föredragit någon som inte heter Dr. Stoner. Unge David Blake hyser dock inga sådana tveksamheter, han överger till och med sina studier för att kunna flytta hem till Dr. Stoner i hans ödsligt belägna hus. En viss bonus presenteras i och för sig i form av forskardottern Kristina, i glasögon och moderiktig fjäderfrilla.

Hon älskar ormar nästan lika mycket som sin (icke-knarkande) fader men har i alla fall ännu inte lagt sig till med hans beteende att göra servila hovbugningar inför kungskobran, världens farligaste djur. En varelse med en enda fiende – mungon. Dr. Stoner sätter snabbt igång med att lära upp David i konsten att extrahera gift från de olika ormarna samt spruta sin unge assistent full med immuniseringsvätska för att göra honom någotsånär trygg från bett av alla de slag. En behandling som får David att både hallucinera nätterna igenom och börja fjälla likt en ljushyllt nordbo som legat och pressat bränna första dagen på Thailandssemestern.

Men samtidigt som David och Kristina blir förutsägbart betuttade i varandra (vilket firas genom att ta opåkallade nakenbad) är det något som inte stämmer med Dr. Stoner. Han tycks märkligt fixerad vid världens, eller i alla fall mänsklighetens, undergång tack vare otillbörlig kunskapstörst (utnyttjad av ingen mindre än en orm i Paradiset!) och oljebrist. För att överleva krävs ytterligare ett evolutionärt språng.

Sssssss har knappast några större möjligheter att skapa uppmärksamhet via BOATS-tricket, istället har man valt att inleda med en hyllning till skådespelare och filmteam vilka utförde sina jobb ”under extremely hazardous conditions”. Det vill säga omgivna av ormar. Särskilt imponerad måste man bli av den orädde kameramannen vars arbetsredskap får utstå diverse attacker från kungskobran när det kommer för nära.

Helt oäven är inte filmen, men jag hade önskat att man kunnat hålla sig ifrån de mer extravaganta monster-övertonerna och kört mer på ormarna i sig. För de är både vackra, fascinerande och imponerande djur, det går inte att komma ifrån. Filmens bästa stund är när den lille gynnaren som ska passera för en svart mamba (men som jag förutsätter inte är det eftersom den får sätta gaddarna i ett par skådisar) får överväga huruvida han ska hugga till eller inte.

De riktiga ormarna länder alltså Sssssss en viss realistisk tyngd och filmen tryfferas dessutom med en hel del ormkunskap. Tyvärr valde man inte att göra halt där – dolska antydningar om Dr. Stoners förre assistent som var tvungen att ”hastigt” åka iväg bådar inte gott för unge David. Den entusiastiske, om än något moraliskt korrumperade, forskaren hyser inga betänkligheter att motivera sitt handlande med en motstridig blandning av religion och vetenskap.

Dr. Stoners vilda fight med sin dotter om det obetänksamma i att ha sex med David lämnas lättvindigt därhän och även om slutet är riktigt välfunnet utannonseras det alldeles för långt i förväg.

Men om inte annat visar som sagt Sssssss att den riktiga varan alltid är att föredra framför aldrig så snyggt animerade kräldjur av oljepipelinesdimensioner.

9 reaktioner till “Sssssss (1973)”

  1. Återigen en påminnelse om hur kort filmminne jag har nuförtiden… det är bara två år sen jag såg denna, men ändå minns jag knappt nåt av det du skriver… 😉 Det fanns nånting i den här filmen som jag gillade. Kanske grejen med att börja i slutet, återberätta historien och sedan återvända till slutet. Påminde lite om gamla klassiska skräckfilmer på nåt vis. Sedan gillade jag också ångesten kring vad som händer med huvudpersonen. Tyckte det var både obehagligt, sorgligt – och vidrigt…

  2. Tusan, det lät ju nästan som en lite….seriös (hm tja….) film. Och att du inte helt dissar den…

  3. @BRC: Tänker vi på samma film nu? Jag kan inte påminna mig att den här tog formen av en tillbakablick.

    @Steffo: Allt är ju relativt — inom genren är den nästan ett mästerverk 😉

  4. @BRC: Inte riktigt. Den börjar med tivolimannen och sedan dyker det ju upp igen, men någonstans mitt i. Slutet är inte på tivolit.

  5. Spännande konservation mellan dig och BRC är det samma film ni sett? Håller med om att det mesta slår CGI-spektaklet som vi i dag får leva med. Känns ganska befriande när de stoppar in en modell eller ett djur istället för ngn halvtaskig dataanimation. Filmen har jag inte sett men jag misstänker att den säkerligen slinker ned ngn gång.

  6. @Filmitch: Jag tror faktiskt att vi sett samma film, men att filmen fortsätter bortom just den scenen som BRC tycker sig komma ihåg som slutet. Är ju å andra sidan inte helt unik, så det kan mycket väl vara en helt annan film. Ja, även den här är ändå en som jag kan rekommendera inom temats ramar.

    @Fiffi: Samma sak som med spindlar antar jag. Det är giftiga och läskiga och rör på sig 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: