2006
Allas favorit nu för tiden, Ryan Gosling, tar stormsteg från Young Hercules, Teen Choice Awards och MTV Movie Award för The Notebook, när han blir Oscarsnominerad för sin insats som knarkande läraren Dan i Half Nelson.
Guillermo del Toro spänner musklerna ytterligare efter Hellboy och regisserar den grymt melankoliska vuxensagan El laberinto del fauno. Christopher Nolan spänner samma muskler och får ur sig The Prestige som även den är en fantastiskt bra film men som saknar det där lilla extra som hans latinske kollega presterar.
Zach Snyder fortsätter på spåret mer-snygg-än-bra med testosteronpumpade spartaner i 300 samtidigt som Michel Gondry återkommer till spåret mer-klurig-än-begriplig när han regisserar sitt eget manus i La science des rêves. Indiehumor på hög nivå levereras av Greg Kinnear och Toni Colette i Little Miss Sunshine. Samma nivå når man kanske inte riktigt i varken Accepted, Idiocracy eller Borat, men de är fortfarande rätt lyckade dumroliga komedier.
Paul Verhoeven har lämnat det värsta slaffset bakom sig i Hollywood när han återvänder till Nederländerna och motståndsrörelsen under andra världskriget i Zwartboek. En oväntat pigg liten Westernfilm är Seraphim Falls, även om den tyvärr kommer att handla mer om Liam Neeson och Pierce Brosnan än en hyfsad historia. Leonardo DiCaprio, Djimon Hounsou och Jennifer Connelly försöker få publiken att förstå att allt inte är diamanter som glittrar i Blood Diamond. I alla fall inte sådana som är moraliskt ok.
Årets bästa film hade svår konkurrens, men i slutänden vinner ändå ett kafkaartat byråkratisamhälle och i dess mitt, en liten och beige avlyssningsman. Das Leben der Anderen ståtar dessutom med regissören med ett av filmvärldens just nu tuffaste namn: Florian Henckel von Donnersmarck.
Nostalgifria listan
This is England
The Queen
Notes on a Scandal
Children of Men
Letters from Iwo Jima
Filmer som jag har kvar att se är bland annat The Fountain.
2007
Året bjuder på flera tokhyllade filmer som jag inte alls förstår poängen med. Superbad är ännu en tonårsgrabbssexkomedi i stil med American Pie eller Porkys och det är bara inte särskilt kul. David Finchers Zodiac har förstås potential men storyn pyser ut i ingenting, give me closure dammit! I’m Not There klarar jag inte ens av att se klart, men å andra sidan har Bob Dylans nasala stämma aldrig varit någon favorit så det var kanske dödsdömt från början.
La vie en rose är ingen särskilt lyckad biografifilm, men jag kan inte tycka annat än att Marion Cotillard faktiskt är värd sin Oscar. Och i likaledes franska Le scaphandre et le papillon kan jag förstå att BOATS-historien fångar med sin obetvinglighet, det funkar bara inte på mig. Den tunna lilla boken med samma titel av Jean-Dominique Bauby är dock mycket läsvärd.
En annan BOATS som är betydligt mer engagerande är den om nazisternas falskmyntande Operation Bernhard i Die Fälscher. Verkligenheten överträffar återigen dikten.
Paranormal Activity kör hårt med recovered footage-genren men trots allt är det den skakiga handkameran som vinner skräckkampen i [Rec]. The Mist bjuder på mer klassisk monsterfilm och en för en gångs skull riktigt bra skräck-King-filmatisering.
Vinnaren är återigen en nostalgipoängare, för jag vet inte om jag på fullaste allvar kan hävda att Hot Fuzz är en kvalitetsmässigt bättre film än till exempel Atonement eller Funny Games. Men i historien om polisarbetet i den lilla idyllbyn Sandford har tagit den patenterade Edgar Wright-stilen och Simon Pegg-humorn ett steg vidare och nått närmast fulländning.
Nostalgifria listan
No Country…
There Will Be Blood
Atonement
Funny Games
Persepolis
Filmer som jag har kvar att se är bland andra Into the Wild, Tropa de Elite, Sicko och Lars and the Real Girl.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Mums: Little Miss Sunshine, Pans labyrint och Nolans bästa The Prestige och Zwartboek alla är toppfilmer. Har än inte lyckats sett De andras liv filmer som Åsa Nisse och mediokra hajhistorier lyckas hela tiden slinka emellan 😉
No country är min favorit och jag gillade Zodiac men har bara sett den en gång. Hot fuzz är en trevlig liten historia med underhållande tvist. REC är en höjdare men där gick det sedan snabbt utför 😦
Åhå, så du håller Prestige före Memento, alltså? Haha, rec-uppföljarna har jag inte vågar ta itu med än, Kvalitetsfilmer som Das Leben… lyckas hela tiden slinka emellan 😉
2006: Gillar verkligen Pans labyrint också men tycker bara The Prestige är ok. Helt rätt bästa film då De andras liv är en toppfilm (4/5). Min etta är dock Children of Men… eller Babel som båda fick 5/5 av mig. The Fountain är härligt flummig om än inte alls lika flummig som en viss Holy Motors (inte ens nära). Några icke nämnde favoriter: Berätta inte för någon, Farväl Falkenberg, Casino Royale, Inland Empire (Lynch!), Red Road (5/5), The Host.
2007: Hot Fuzz är en sån där film som jag är skeptisk mot. Det är det där med parodier, om det nu är en sån? Fast om den liknar Attack the Block så kommer jag att gilla den. Kul att du gillar Funny Games US. Jag gillar den också fast det är ju originalet jag såg först. Found footage… nej tack! 1408 var en bra King-filmatisering också. Jag gillade Zodiac väldigt mycket. Några icke nämnde favoriter: Darling (must see), Gone Baby Gone, Michael Clayton, Paranoid Park.
@Jojjenito: Varken Children of Men eller Babel slog an så tydligt hos mig, men kan inte riktigt svara på varför. The Prestige var däremot en mycket positiv överraskning, så det är nog anledningen till att jag gillar den så pass bra som jag gör. Den kan förstås inte konkurrera med Pan. Farväl Falkenberg var helt ok (för att vara svensk, sade jag inte ;)) men The Host blev för…sydkoreansk. Tror du förstår vad jag menar 😉
Mnä, Hot Fuzz kan nog vara lite av en chansning för din del. Dina favoriter för ’07 är ok (har inte sett PP) men inga som skulle hamna på några årsbästalistor för min del.