ALIMo: 1996-1997

1996
Kontakten med Jim Carrey har inneburit förväntningar som inte infrias i Cable Guy. Det tar ett antal år innan jag lär mig uppskatta filmens mörka humor, för det är trots allt en av hans bästa. På humorsidan återkommer också mockumentärmästaren Christopher Guest i Waiting for Guffman, filmen som klär av lokalteatern in på bara skinnet.

I likhet med året innan hittar vi en hel del over the top actionrullar, både Hollywoodmainstream i form av Mission Impossible, ID4, The Rock och Twister samt lite mer alternativa som From Dusk till Dawn där anrättningen kryddas med stripvampyrer och George Clooney. John Woo har dumpat Jean-Claude till förmån för Christian Slater, men det är förstås John Travolta som skurk som är den stora behållningen med Broken Arrow.

Wes Craven både driver med och ger skräck-, eller i alla fall slasher-, genren nytt blod med riktigt läskiga Scream medan Tim Burton mest driver med sci-fi-genren i Mars Attacks! Alejandro Amenábar förebådar det spanska skräckundret med Tesis, nästan lika läskig men inte lika stark i avslutet som Scream.

Texasdramat Lone Star är långt ifrån Matthew McConaugheys första roll, men här får han möjlighet att agera jämsides en stenhård Kris Kristofferson och en inte riktigt lika hård men icke desto mindre väldigt bra Chris Cooper. Det är första gången jag får upp ögonen för John Sayles som regissör. Edward Norton gör däremot sin första roll i Primal Fear, något så ovanligt som en film som är bättre än sin litterära förlaga. Men sannolikheten är förstås större med en oväntat bra Richard Gere samt alltid lika sevärda Laura Linney och John Mahoney.

På Sverige-sidan minns jag egentligen bara Marie-Louise Ekmans Nu är pappa trött igen, en film som motiverar omdömet ”Den är bra för att vara svensk…” om andra filmer. Som till skillnad från Nu är pappa trött igen är bra, alltså. Jag vet också att jag har sett andra filmer av franske regissören Patrice Leconte, men ett antal filmseminarier på temat Upplysningen gör att Ridicule är den enda jag egentligen kommer ihåg något av. Den är å andra sidan mycket rolig.

Min personliga favorit från Coen-bröderna är som sagt The Hudsucker Proxy men många andra föredrar det betydligt bistrare (men fortfarande extremt komiska) anslaget i Fargo. Alla – Frances, William och Steve – presterar på absolut toppnivå även om karaktären Jerry Lundegaard ger mig tokågren (”Well, that’s, that’s, I’m not gonna go inta, inta – see, I just need money”).

Nostalgifria listan
Everyone Says I Love You
Romeo & Julia
Larry Flynt
Emma
The Long Kiss Goodnight

Filmer som jag har kvar att se är bland andra Trainspotting, The Portrait of a Lady och Breaking the Waves.

1997
Året bjuder på flera filmer i som har det där svårdefinierbara, je ne sais quoi…, så-dålig-att-den-blir-bra-känslan. Lite pajjiga, helt enkelt: George of the Jungle, Private Parts, Anaconda, The Relic och Mimic. Den sista filmen signalerar dock att det är dags att hålla ögonen på regissören Guillermo del Toro.

Jag gillar Minnie Driver som kompletterar John Cusack i Grosse Point Blank (en film som bekräftar att man aldrig ska gå på skolåterträffar) och Matt Damon i Good Will Hunting. Den sistnämnda filmen skapar lite av en sensation eftersom den innehåller en riktigt bra roll för Robin William och att det är Matt Damon och Ben Affleck som själva skrivit manus. Båda prestationerna belönas också med varsin Oscar.

Utifrån avsnitt av Saturday Night Live och Wayne’s World har jag alltid tyckt att Mike Myers inte alls är lika rolig som Dana Carvey. Filmer som Wayne’s World 2 och So I Married an Axe Murderer gör inget för att ändra på den inställningen. Det gör däremot Austin Powers: International Man of Mystery, en hysterisk drift med allt vad spionfilmer heter och som fortfarande håller. Och Dr. Evil vet vad som krävs av en äkta skurk-lair: en vulkan, vilket tillhandahålls i både Dante’s Peak och Volcano. Jag tycker bättre om Tommy just det här året, men Pierce håller i längden.

Jerry Bruckheimer fortsätter med Nicholas Cage men byter ut Michael Bay mot Simon West (“Put. The. Bunny. Back. In. The. Box”). Quentin Tarantino ger Pam Grier den coolaste rollen sedan Foxy Brown, som Jackie med samma efternamn. Ett populärt efternamn tydligen, eftersom det också behäftas på lysande Judi Dench som en åldrande drottning Victoria i Mrs. Brown. Mr. Brown spelas av en lika lysande Billy Connolly. Och återigen underhåller Paul Verhoeven hejdlöst, men den här gången ackompanjerat av anklagelser om fascismmode, i Starship Troopers.

Bästa filmen tilldrar sig på den gamla goda tiden som inte alls var särskilt god. Klassiska Hollywoodskandaler blandas med kampen om L.A.:s undre värld och mitt i alltihopa hittar vi Kim Basinger, Russell Crowe (hans genombrottsroll i USA), Guy Pearce, Kevin Spacey och en alldeles underbar James Cromwell. L.A. Confidential är hittills klart bästa filmen baserad på en James Ellroy-roman.

Nostalgifria listan
La Vita e bella
Titanic
The Full Monty
As Good As It Gets
Wag the Dog

Filmer som jag har kvar att se är bland annat The Butcher Boy.

11 reaktioner till “ALIMo: 1996-1997”

  1. Jisses, synnerligen bra initiativ av dig att köra ditt ALIm just nu…än en gång får man klart för sig hur vissa år har varit väldigt goda filmår.

    Just -94-97 känns rejält starka med dina exempel. Många snygga minnen som triggas här… 🙂

  2. Nu har du hunnit ikapp mig (fast från ”fel” håll). Vill inte avslöja allt för mycket om min 1996-lista, men jag kan säga som så att både din 1996 och 1997 etta var/är tvåa på mina listor 😉 Så denna gång håller jag med dig – två riktigt bra filmer jag gärna ser om ett par gånger till.

    L.A. Confidential är förresten en typ av film jag gärna skulle se mer av (helst som utspelar sig på 50-talet). Men så gillar jag film-noir så kanske har jag lite lättare för att uppskatta den typen av film. The Black Dahlia försökte, men misslyckades tyvärr.

  3. Kul år detta. Jag har inte gått igenom vilka filmer jag sett än, så detta får bli en teaser inför mina kommande årslistor.

    För 1996 ligger nog endast två filmer bra till: Fargo och Long kiss goodnight, men Woody och The Rock kan kanske slå slig in på min lista också som bubblare…

    From dusk till dawn var lite festlig, men den går inte in på listan.

    Filmer som jag helst vill se före jag gör listan är Scream och Lone star.

    1997 var ett mycket starkare år, eller hur?

    Grosse point blank är en favorit långt utanför årslistorna till och med, Good Will Hunting har jag bara sett den enda gången men då var den väldigt bra. L A Confidential och Jackie Brown också heta kandidater. Och Starship Troopers är ett nostalgival. Se där redan fem av tio. Vi får se hur det blir vad det lider.

    Är väl endast La vita e bella från dina filmer som jag varit sugen på att se…

    Bra genomgång.

  4. @Steffo: Tack, kul att det uppskattas. Själv vet jag förstås inte om det enbart beror på att jag såg ovanligt mycket film under 90-talet, men det känns som ett rätt starkt årtionde. Inte minst åren du nämner.

    @Movies-Noir: Haha, vi verkar nästan vara mer överens om dina tvåor än ettor. Ska bli spännande att se din ’96-lista på torsdag. Själv har jag nog inte samma faiblesse för just 50-talet, alla årtionden har sin tjusning vad gäller kostymering och scenografi om det bara görs rätt. Däremot håller jag med om det totala haveriet som kallades The Black Dahlia.

    @Henke: Det måste den nog tyvärr ha gjort, för jag hittar ingen i spam-filtret heller 😦 Menar du att du ännu inte sett Scream?! Ja, det är många guldkorn från ’97, håller exempelvis helt med om att Grosse Point är bra även när den står för sig själv. Tack för bifallet!

  5. Jag kom hem och där låg paddan med ett oskickat inlägg (inloggningen hade blivit fel…), så det är mitt andra inlägg som var mitt första! 😀

  6. Åhå inte sett Trainspotting? Mkt bra film även om Henke tycker annorlunda 😉
    ID4 0ch The Rock är två bra actionfilmer kommer även ihåg när jag såg Primal fear första ggn och blev alldeles förtrollad av Nortons insats.
    L.A C är mkt bra film, älskar Austin Powers (alla tre!) men det är likt Ace Ventura lite psykiskt utmattande att se.
    Jackie Brown fann jag vara otroligt trist men Tarantino har hämtat upp sig på senare år turligt nog.

  7. @Filmitch: Nä, av någon anledning blev det inte av när det begav sig och sedan har det blivit lite som med Lock, Stock…: jag känner att jag borde se filmerna man har samtidigt en distinkt känsla av att jag nog inte kommer att tycka om dem. Varför vet jag inte riktigt. Kill Bill tyckte jag ärligt talat var sådär, men Inglorious Basterds var gammal god underhållning igen 🙂

  8. 1996: Trainspotting gav jag faktiskt en femma när jag såg den på bio när den kom. Tror inte den skulle få det nu men då var det verkligen en upplevelse att se Ewan springa i början. Är det för Joels skull du lagt in The Long Kiss Goodnight i listan? Japp, Fargo var riktigt bra och bättre än The Hudsucker Proxy om du frågar mig (och de flesta andra tror jag precis som du skriver). Svenskt? JÄGARNA! En fyra i min bok. Pusher är en annan nordisk favorit som du verkar ha missat?

    1997: Grosse Point Blank har jag inte sett. Det känns som en sån där Henke-film som jag inte uppskattar lika mycket som… Henke, haha. Några filmer som du inte nämner som jag gillar: Boogie Nights (men så är jag ett stort PTA-fan), Funny Games, Lost Highway, The Ice Storm, Contact,… hmm, det finns ju hur mycket som helst märker jag nu. Bäst att sluta. 😉

  9. @Jojjenito: Du är verkligen ihärdig med kommenterandet på de här inläggen — härligt! 😀 Haha, nog för att jag stöttar Joel i hans proklamerande, men LKG _tycker_ jag faktiskt är väldigt bra. Jägarna hade möjligen kunnat komma med om jag hade tänkt på den, vill minnas att jag tyckte den var helt ok men Pusher dömde jag ut. Vilket förstås innebär att jag inte har sett om den sedan den 😉

    Jag är ju då inget större PTA-fan så Boogie Nights går bort. Funny Games-originalet och Lost Highway har jag absolut kvar men Ice Storm tyckte jag var sådär ärligt talat. En av Lees sämsta för mig. Fast jag är medveten om att jag är i minoritet vad gäller det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: