Nu börjar det finnas rent löjliga mängder filmer som jag har sett och på ett eller annat sätt tycker är bra och värda att uppmärksammas. Det börjar därmed också kännas poänglöst att kommentera vilka jag har sett på bio och vilka som kommit via andra kanaler. Är det en extra minnesvärd visning nämns det förstås.
***
1990
Paul Verhoeven slår till igen med Total Recall. Jag kommer ihåg att jag hörde några klasskompisar som pratade om den och Arnies blodiga händer och tyckte att det lät hur häftigt som helst. Och det var det ju. Colin Nutley kan fortfarande göra film som bygger på igenkänning och inte bara stereotyper. Det blir inte så mycket mer småstadsågren än BlackJack innan Fucking Åmål. Det är knappt att jag kan sitta kvar i soffan, så hemsk är den.
I korkade-men-underhållande-högen hittar vi Tremors, Die Hard 2, Kindergarten Cop, Cry-Baby, Pump Up the Volume, Days of Thunder och Gremlins II. Riktigt korkad, men ändå kul i all sin dumhet, är Repossessed där Leslie Nielsen och Linda Blair driver med exorcism- och djävulsfilmer.
Nicholas Cage visar att han ännu inte börjat hoppa på vilken skit som helst i Wild at Heart och i Mermaids får en ung Christina Ricci sin första filmroll medan Cher bevisar att hon faktiskt är en riktigt duktig skådespelerska.
Jag har kanske sett dem vid fel tidpunkt men de odödliga kärleksfilmerna som alla suckar över, Ghost och Pretty Woman, är underhållande men inte så mycket mer. Detsamma gäller för GoodFellas och Dances With Wolves (fast över dem kanske det inte kvinnosuckas lika mycket. Jo, förresten en skäggig Costner är väl lite av en heartthrob). Däremot briljerar Kathy Bates som James Caans ”number one fan” i Misery, även om boken (som vanligt när det gäller King) är läskigare och brutalare och därmed bättre.
Årets bästa film är, jämsides med Falling Down, också en av Joel Schumachers bästa film. I en häftigt ljussatt Flatliners samlar han, i likhet med St. Elmo’s Fire, vad som eventuellt skulle kunna kallas för det efterföljande brat packet: Kevin Bacon, Kiefer Sutherland, William Baldwin och Julia Roberts.
Nostalgifria listan
Edward Scissorhands
Hunt for Red October
Presumed Innocent
Ju Dou
Filmer som jag har kvar att se är bland annat Europa Europa.
1991
Jag flyttar upp till Umeå för att plugga biologi på universitetet. Relativt omgående går jag med i stadens föredömliga Filmstudio och med fyra visningar i veckan börjar det bli riktigt mycket film. Lägg därtill den årliga Filmfestivalen och man inser att det är bli svårt att välja bland godbitarna som förtjänar att lyftas fram.
Michelle Pfeiffer och Al Pacino är lika skönt vanliga och rätt för varandra i Frankie and Johnnie som Meg och Billy i When Harry… Den gamle barnskådisen Ron Howard gör en helomvändning från humor och drama i Parenthood och levererar istället spänning och snygga eldeffekter i Backdraft. David Cronenburg bjuder däremot på total mindfucking surrealism i Naked Lunch.
En bankrånssurfthriller blir Kathryn Bigelows största hit innan The Hurt Locker (ja, inklusive Strange Days) och Val Kilmer blir liksom i Top Secret! en sångare, men av det lite mer svårartade slaget, i The Doors.
Två lite mindre kända filmer som förtjänar mer uppmärksamhet är Kenneth Branaghs reinkarnationsthriller Dead Again och Drop Dead Fred där sötaste Phoebe Cates har Rik Mayall som hemlig låtsaskompis.
Iron Jim Cameron gör om sin Aliens-bragd och återuppfinner en riktigt bra film genom att trycka in den i en i vissa avseenden ny genre. Bara effekterna gör Terminator 2: Judgement Day till en hisnande upplevelse. Disney kommer med den i mitt tycke bästa nya filmen under 90-talet, Beauty and the Beast. Jag skyller på balscenen.
Jag skulle gärna vilja saga att årets bästa film är Les Amants de Pont-Neuf. Jag vet att jag har sett den, att jag tyckte den var bra och det är en Seriös film. Men eftersom det är ungefär det enda intryck filmen har gjort går guldmedaljen med lätthet istället över till Terry Gilliam för Fisher King. En helt underbar film där jag för första gången inser vilken bra skådis Jeff Bridges är och Robin Williams har aldrig varit bättre
Nostalgifria listan
Delicatessen
La double vie de Véronique
Da hong deng long gao gao gua (Den röda lyktan)
Thelma & Louise
Uppenbarligen känner jag mig lika klar med 1991 som 1987, för inte heller det här året hittade några starka kandidater för filmer som jag tycker att jag borde se.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Jag hade tänkt spara kommentarerna tills du kommit igenom alla årtal men jag inflikar i alla fall ett hejarop! Imponerande hur du så kortfattat lyckas sammanfatta så många filmer så bra! Härlig läsning!
Tack för snälla ord och upmuntran. Kul att höra ifrån dig!
Det är kul hur dessa listor skiljer sig från person till person. Märker t.ex. att det är flera filmer jag verkligen gillar som du inte nämner. Vissa håller jag med om, andra inte alls och några har jag inte sett 😉
Flatliners har jag inga direkt starka minnen. Känner att det är en medelmåttig film, men då har jag som sagt inte så mycket att gå på. The Fisher King är jag osäker på om jag sett. Har iaf inte lämnat några avtryck efter sig om jag nu såg den när det begav sig. En film jag ska försöka se innan 1991-listan dyker upp, speciellt nu när du talat gott om den.
@Movies-Noir: Ja, på så sätt är ju sådana här listor ganska roliga, de blir liksom ett blött pekfinger i filmvinden 😉 Det skulle vara spännande att höra vad du tycker om Fisher King, för min del var (och är) den som sagt awesome från första minuten.
Låter bra med Fisher King. Blir allt mer sugen på att se den. Så får vi också se om jag känner igen något eller om det är första gången jag ser den. Jeff Bridges och Robin Williams är mycket bra när de är på topp…
@Movies-Noir: För att inte tala om Terry Gilliam…
Nja, fast Terry Gilliam är ingen direkt favorit. Iofs gillade jag Twelve Monkeys, även Brazil och Holy Grail var ganska bra, men resten (The Meaning of Life, Tideland och Baron Münchhausen) är riktigt dåliga 😉
@Movies-Noir: Gilliam är rätt ojämn. Münchhausen och Time Bandits är inte jättebra men heller inte lika dåliga som tex Tideland eller The Brothers Grimm. The Meaning of Life är helt ok.
Black jack är tillsammans med 9:e kompaniet det bästa Nutley har gjort, sedan gick det snabbt utför 😦 B.J hör nog till favoriterna bland s.k feelbad filmer. Slutet är magnifikt!
Tremors är en sådandär film jag kan se om när som helst – underhållande 🙂
Flatliners ligger på min se om lista, har positiva minnen.
T:2 är en film jag fastnar för så fort jag råkar zappa in den, spelar ingen roll när i filmen jag kommer in jag fastnar.
Beauty & Beast är min Disney favorit och en av få filmer där mina ögon blir fuktiga mot slutet.
Fisher king har jag tyvärr aldrig riktigt fastnat för, bör kanske ses om.
@Filmitch: 9:e kompaniet har jag faktiskt aldrig sett, av någon anledning kan jag aldrig komma ifrån Repmånads-vibbarna trots att det säkerligen är orättvist. Om du ser om Flatliners ska det bli väldigt spännande att se om du tycker att den hållit, jag har sas hållit den vid liv med kontinuerliga tittar. Yes, ytterligare en B&B-fan! Simba sucks! 😉
Fanns det någon film från 1990 som var värd förstaplatsen? Tveksamt. Blir ett tufft år att göra årslista för när det nu blir dags…
’91 har i alla fall T2, Veronique, Harry+Sally=sant, The fisher king med flera. Åtminstone ett embryo till lista. Puh.
@Henke: Nu tycker jag att du är onödigt tjurig mot 1990 — Edward Scissorhands?! Hunt for Red October?! Men jag kan hålla med om att ’91 är betydligt starkare.
1990: ”Det är knappt att jag kan sitta kvar i soffan, så hemsk är den.” Ågrenen eller Black Jack? 😉 Åh, Good Fellas, det är en riktigt favorit. Superbra, härliga miljöer och en svettigt bra Ray Liotta. Jag tror jag har sett delar bara av Flatliners men minns den som ganska corny.
1991: Naked Lunch tyckte jag bara var konstig och tråkig. Point Break tycker jag är sämre än Strange Days (som jag gillar skarpt). Fanns en bra sak i Point Break och det var den långa jaktsekvensen främst till fots om jag minns rätt. Jag gjorde lumpen i Boden när T2 kom på bio. Jag och en lumparkompis skulle se den. Vi kom till bion. Det var en biljett kvar. The Fisher King håller jag med om, det kan mycket väl vara ’91 års bästa för mig med.
@Jojjenito: Haha, både och tror jag. Flatliners _är_ corny 😀 The suspense is killing me, vem fick se filmen?!
Det som gör historien med T2 i Boden lite speciell är att jag igår spelade tennis med just den där lumparkompisen som jag slogs med om den där enda biljetten. 😉
@Jojjenito: En vänskap som inte ens T2 kan söndra, det är starkt!