1989
Jag är ingen större fan av romcoms men detta år kommer en film av denna typ som inte bara är uthärdlig, utan riktigt rolig. Meg Ryan och Billy Crystal har en skön kemi sinsemellan i When Harry Met Sally och backas upp bra av bland andra Carrie Fischer. Jag gillar särskilt hur de har arbetat med Meg Ryans hår för att markera hur åren passerar.

The Abyss är inte bara grymt spännande utan innehåller både Ed Harris, Michael Biehn och häftiga vatteneffekter. I vattentemat kan också Disneys nystart efter bottennapp som Basil Mus skönjas i The Little Mermaid. Min egen Disneyfavorit skulle dock dröja ett par år till. Tim Burton ger Batman-sagan en nystart, även om Christopher Nolan skulle komma att göra det bättre.

Ett särskilt slag ska slås för Hong Kong-rullen Qin yong eller A Terra-Cotta Warrior där inga mindre än Zhang Yimou och Gong Li agerar i en kärlekssaga som sträcker sig över århundradena. Storyn har inte så få likheter med The Mummy, faktiskt. Storlaget och lättsamt på en och samma gång, som bara Hong Kong-filmer kan vara.

Året tycks gjort för lite halvdumma komedier: Look Who’s Talking, Honey, I Shrunk the Kids och See No Evil, Hear No Evil. Mer än halvdum men ändå riktigt rolig är sketchfilmen UHF där Weird Al Yankovic kan pitcha den ena dummare programidén efter den andra samtidigt som Michael Richards blir en Pee-Wee-liknande programledare.

Mer på ren nednötning än något annat har jag kommit att börja uppskatta Clark Griswalds försök att skapa den perfekta julen i National Lampoon’s Christmas Vacation. Och inte särskilt dum alls är Ron Howards Parenthood som får till en bra blandning mellan humor och allvar när man får stifta bekantskap med medlemmarna i familjen Buckman.

Timothy Daltons lovande Bond sänks totalt genom Licence to kill som är mer som en halvdan actionthriller än något annat. Då får man trösta sig mig ett par bra thrillers istället: Sea of Love, Black Rain och Dead Calm. Av någon anledning har jag starka minnen av inte bara en, utan två, Tom Selleck-filmer som också kan sorteras in i denna genre: An Innocent Man och Her Alibi. Kanske för att de har gått på TV ett oräkneligt antal gånger?

Per Åhlin skapar vacker och samtidigt rar poesi i sitt omtag av Shakespeares Stormen med Resan till Melonia. Inte så poetiska, men coola bortom det mesta är Patrick Swayze i Road House och Jean-Claude i Kickboxer. Och efter sin fördomsdjupdykning studsar Indiana Jones tillbaka i vad som borde ha varit den sista delen i serien, Indiana Jones and the Last Crusade. Skäms på er allihop; Steven Spielberg, George Lucas, Harrison Ford och Karen Allen!

Årets bästa film ser jag på bio och blir helt betagen i dynamiken mellan John Keating och hans elever på ”Hellton”. Fast inte till den grad att jag blir det minsta sugen på att själv bli lärare. Och det spelar ingen roll vad någon säger, den avslutande scenen är mäktig!

Nostalgifria listan
Henry V
Born on the Fourth of July
Sex, Lies and Videotapes
My Left Foot
Driving Miss Daisy

Filmer som jag har kvar att se är bland andra Drugstore Cowboy, Tetsuo, Majo no takkyûbin (Kikis expressbud) och Valmont.

***

Och därmed är även 80-talet avklarat. 90-talet hägrar och med recenserande, filmstudior och dito festival, alla uppe i universitetsstaden Umeå, blir det en hel del film. Vilka? Den som lever får se…

Annonser