1975
Monty Python kommer med sin första långfilm och även om kvaliteten på sketcherna är lite ojämn är Monty Python and the Holy Grail fortfarande förbannat rolig. Rolig, men på ett annat sätt, är Death Race 2000. Som en omgång Grand Theft Auto fast nästan innan dataspelen var uppfunna (nästan, sade jag…).

The Stepford Wives kan aldrig bli lika bra som Ira Levins bok (i likhet med Stephen King är Levins litterära förlagor alltid bättre) men man kan skratta gott åt den klantige Peter Sellers i The Return of the Pink Panther. Akira Kurosawa’s Dersu Uzala var länge en sådan där film som jag tyckte att jag borde se, och nu har jag äntligen gjort det. Tyvärr ingen Kurosawa-favorit.

På den mer allvarliga sidan blir Jack Nicholson lobotomerad i One Flew Over the Cuckoo’s Nest och flickor försvinner i Picnic at Hanging Rock. Första gången jag såg den blev jag besviken eftersom jag hade förväntat mig mer av mysteriet, men den vinner i längden.

Australiensiska utflykter slåss om årets förstaplats med hajen Bruce. Peter Weir i all ära, men här är det Spielberg som visar vart skåpet ska stå med Jaws.

Filmer som jag har kvar att se är bland andra Profondo Rosso och Dog Day Afternoon.

1976
Taxi Driver blev något av en besvikelse när jag väl kom mig för att se den, jag hade nog hoppats på mer. Däremot levererar Jodi Foster samma år också riktigt bra underhållning via en barngangsterrulle. I Bugsy Malone brister kidsen ut i sång samtidigt som de skjuter på varandra med vaniljkrämsgevär.

Mel Brooks kommer också med Silent Movie som förvisso är rolig, men inte på samma nivå som Blazing Saddles. Fars på fars och en massa gags bjuds vi dock på. ”Don’t you know that slapstick is dead?!”

Konspirationsfilmerna firar triumfer med både All the President’s Men och The Marathon Man. Och trots att man får full frontal på 70-talshårig Sven Wollter i Mannen på taket vete tusan om ändå inte All the President’s Men är årets film. Sorry Fiffi, Rocky kvalar inte i det här gänget…

Filmer som jag har kvar att se är bland andra Brutti, sporchi e cattivi (Fula, skitiga och elaka) samt 1900.

1977
Flera riktigt bra filmer från det här året. Eraserhead är väl kanske inte direkt bra, men det är absolut en av de skummaste filmer jag någonsin sett. Och då var jag ändå äldre än fem när jag såg den.

Konspirationsteorierna återkommer med full kraft i Capricorn One som jag minns som grymt spännande på TV. Särskilt scenen med den livsfarliga skallerormen. Slap Shot är en charmig sportfilm som håller tack vare att den inte alltid tar minsta motståndets väg.

Dario Argento regisserar ett av sina bättre alster, Suspiria, och Wes Craven följer upp The Last House on the Left med The Hills Have Eyes. Nä, det där var inte riktigt sant, han följer faktiskt upp huset med den lite mindre kända The Fireworks Woman (Angela – erotikens drottning) 1975. The Hills Have Eyes är kanske ingen höjdarfilm (särskilt genus-o-metern gråter floder) men scenen där Bob Carter möter sitt öde är rejält ruggig.

Och även om Star Wars kommer det här året måste nog förstapriset ändå gå till Mr Woody Allen och klassikern Annie Hall. Diane Keaton odödliggör gubbhattar på kvinnor och säger ”La-di-da”.

Filmer som jag har kvar att se är bland annat Padre padrone.

Annonser