1975
Monty Python kommer med sin första långfilm och även om kvaliteten på sketcherna är lite ojämn är Monty Python and the Holy Grail fortfarande förbannat rolig. Rolig, men på ett annat sätt, är Death Race 2000. Som en omgång Grand Theft Auto fast nästan innan dataspelen var uppfunna (nästan, sade jag…).
The Stepford Wives kan aldrig bli lika bra som Ira Levins bok (i likhet med Stephen King är Levins litterära förlagor alltid bättre) men man kan skratta gott åt den klantige Peter Sellers i The Return of the Pink Panther. Akira Kurosawa’s Dersu Uzala var länge en sådan där film som jag tyckte att jag borde se, och nu har jag äntligen gjort det. Tyvärr ingen Kurosawa-favorit.
På den mer allvarliga sidan blir Jack Nicholson lobotomerad i One Flew Over the Cuckoo’s Nest och flickor försvinner i Picnic at Hanging Rock. Första gången jag såg den blev jag besviken eftersom jag hade förväntat mig mer av mysteriet, men den vinner i längden.
Australiensiska utflykter slåss om årets förstaplats med hajen Bruce. Peter Weir i all ära, men här är det Spielberg som visar var skåpet ska stå med Jaws.
Filmer som jag har kvar att se är bland andra Profondo Rosso och Dog Day Afternoon.
1976
Taxi Driver blev något av en besvikelse när jag väl kom mig för att se den, jag hade nog hoppats på mer. Däremot levererar Jodi Foster samma år också riktigt bra underhållning via en barngangsterrulle. I Bugsy Malone brister kidsen ut i sång samtidigt som de skjuter på varandra med vaniljkrämsgevär.
Mel Brooks kommer också med Silent Movie som förvisso är rolig, men inte på samma nivå som Blazing Saddles. Fars på fars och en massa gags bjuds vi dock på. ”Don’t you know that slapstick is dead?!”
Konspirationsfilmerna firar triumfer med både All the President’s Men och The Marathon Man. Och trots att man får full frontal på 70-talshårig Sven Wollter i Mannen på taket vete tusan om ändå inte All the President’s Men är årets film. Sorry Fiffi, Rocky kvalar inte i det här gänget…
Filmer som jag har kvar att se är bland andra Brutti, sporchi e cattivi (Fula, skitiga och elaka) samt 1900.
1977
Flera riktigt bra filmer från det här året. Eraserhead är väl kanske inte direkt bra, men det är absolut en av de skummaste filmer jag någonsin sett. Och då var jag ändå äldre än fem när jag såg den.
Konspirationsteorierna återkommer med full kraft i Capricorn One som jag minns som grymt spännande på TV. Särskilt scenen med den livsfarliga skallerormen. Slap Shot är en charmig sportfilm som håller tack vare att den inte alltid tar minsta motståndets väg.
Dario Argento regisserar ett av sina bättre alster, Suspiria, och Wes Craven följer upp The Last House on the Left med The Hills Have Eyes. Nä, det där var inte riktigt sant, han följer faktiskt upp huset med den lite mindre kända The Fireworks Woman (Angela – erotikens drottning) 1975. The Hills Have Eyes är kanske ingen höjdarfilm (särskilt genus-o-metern gråter floder) men scenen där Bob Carter möter sitt öde är rejält ruggig.
Och även om Star Wars kommer det här året måste nog förstapriset ändå gå till Mr Woody Allen och klassikern Annie Hall. Diane Keaton odödliggör gubbhattar på kvinnor och säger ”La-di-da”.
Filmer som jag har kvar att se är bland annat Padre padrone.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Ingen Rocky???
Uääääääääääää!
Hemskt ledsen, men du blir nog gladare på måndag!
1975: Attica! Attica! Attica!
Picnic var väldans ryslig kommer jag ihåg. Såg den som liten.
Om Mel hade rätt året efter, slapsticksen är döda. Holy Grail är en av filmhistoriens mest överskattade film.
1976: All the presidents men, javisst, men Rocky pga nostalgin.
1977: ung jag: Star Wars, äldre jag: Annie Hall. Varför vill du se Padre padrone? Har du gjort något riktigt hemskt och måste straffa dig själv?
@Henke: Visst, Holy Grail är inget underverk, men det finns helt briljanta höjdpunkter i den filmen. Men omständigheterna kring tillkomst och produktion var tydligen inte så lysande om jag förstått saken rätt, sådant kan säkert påverka. Det är väl det som är grejen, Rocky håller ingen som helst nostalgi för min del. Haha, du ogillar alltså mina mer seriösa filmambitioner? Padre padrone är en sådan där film som det känns som att man _borde_ se, men ditt omdöme känns som en bra anledning att skjuta upp titten ett tag till 😉
Tre kanonbidrag från -75: Holy Grail, Gökboet och naturligtvis Jaws! Den sista vinner på ruggig spänning och adrenalinäventyr! Weirs film känns konstig…på ett bra sätt…
-76: Marantonmannen lysande spännande! Hoffman och Redford helt okej gubbar. Men som Henke säger…Rocky får nog pokalen pga nostalgin…
-77; Barnet i mig säger Luke och Han solo och gänget…spänningstarmen skriker Capricorn One! Annie Hall fick mig att börja gilla Woody!
Fasen; ju mer man läser alla dessa titlar från det goa 70-talet…ju mer inser man att det var banne mig ett jävligt starkt årtionde både vad gäller historier och filmskapandets utveckling…!
1975: Gökboet ligger högst sedan på delad tvåa ligger holy grail och Hajen men sedan slår jag till med den av alla här bortglömda Kubrickfilmen Barry Lyndon.
1976: Högst ligger 1900 som även är en av de bästa filmer som någonsin gjorts, Maraton mannen och alla presidentens män är riktigt bra också. Dustin rules!! Sen Taxi Driver och Örnen har landat.
ars1977: Star Wars, Star Wars, Star Wars, Jesus Från nazaret, Star Wars. Närkontakt gillade jag ej. Även Annie Hall är mycket bra.
@Sofia:
Är det Expendables-måndag……?
@Steffo: Jamen visst är Holy Grail ändå rätt underhållande? Dum men underhållande. Visst var 70-talet bra, men vi har ju inte ens hunnit börja nosa på 80-talet ännu 😉
@Daniel: Välkommen till kommentarsfältet! Mja, Barry Lyndon tycker jag ärligt talat var riktigt tråkig, men jag och Stanley kommer inte alltid så jättebra överens. Och ’76 borde jag verkligen ha fått med The Eagle Has Landed, aja baja på mig. Men Star Wars är bättre än Annie Hall gissar jag? 😉
@Fiffi: Nå, nu ska vi kanske inte hissa förväntanslivremmen riktigt så högt… Jag vill ju inte att du ska bli alldeles besviken 😀
Kul att du nämner The Stepford Wives. Såg den för många år sen på bio (dock inte på 70-talet) och gillade den. Gillade att den var lite konspiratorisk. Fast det betyder inte att den tar sig in på min 1975 års lista 😉 Kan inte tänka mig att nyversionen med Kidman är så mycket att ha. Går liksom inte få till den där 70-tals känslan…
@Movies-Noir: Ja, själva grundhistorien är riktigt stark. Och du har helt rätt, nyversionen var inte mycket att hurra över även om de gjort sitt bästa för att vända på kuttingen.
Ja, 70-talet regerar om man vill se intressant film som ger mer än bara underhållning för stunden!
Picnic at Hanging Rock borde jag återvända till, för jag hade också höga förväntningar och gillade atmosfären stundtals, men kunde inte riktigt smälta det jag sett på ett bra sätt. Har den i filmhyllan som Criterion-utgåva sedan jag såg den första gången, så en omtitt är inte svårgenomförbar.
Dog Day Afternoon – en klassiker som växer på mig för varje minut som går och som jag känt ett enormt sug att se om de senaste två veckorna. Genialiskt manus och skådespelarinsatser.
Annie Hall har en speciell plats i mitt filmhjärta och det finns få filmer som inspirerar mig så mycket som den – särskilt till att eftersträva fyndighet i min kreativitet, oavsett sammanhang.
Skulle jag gjort en lista över filmer som jag anser viktiga för filmhistorien så skulle utan tvekan 70-talet innehålla en hel drös trots att det inträffade så pass långt efter filmens födelse. Så mycket bra idéer i filmer som kom då får vi aldrig återuppleva i ny tappning.
Du ”glömmer” dock 1976 års bästa ”konspirationsfilm”, film över huvud taget, 70-talets kanske bästa och en av världens bästa filmer – Network! …om man frågar mig då. 🙂
@Except Fear: Dog Day känns det definitivt som jag måste ta itu med men Network var helt ny för mig — tackar för tipset!
Network, som Except tipsar om, har jag tyvärr aldrig fastnat för. Den har allt en riktigt bra film ska ha, men ändå är det något som tar emot. Det är trots allt Sidney Lumet som står för regin och jag gillar det mesta han gjort. Kommer säkerligen se den igen då något ändå drar mig tillbaka, förmodligen de fina rollprestationerna 😀
@Sofia: Då har du två riktiga 70-talsguldkorn att se, varav Network är lite av ett unikum – och det syns var Aron Sorkin (A Few Good Men, The Social Network, Moneyball) fått sin känsla för satirisk dialog ifrån. 🙂 Jag skulle nog själv kunna påstå att Network, tillsammans med The Shining, Death Proof, Annie Hall och kanske mest Twin Peaks/Fire Walk With Me är de största enskilda inspirationkällorna vad gäller film/tv för mig personligen.
@Movies -Noir: Två saker som kan ta emot för vissa angående Network är väl dels att den innehåller så mycket att saker kan flyga en över huvudet av intensiteten, och dels att den inte är särskilt visuell. Ingen av dessa är några problem för mig, men kan förstå om det gnaver vissa som gärna ser lite mer eller mindre av dessa punkter.
@Movies-Noir: Jag känner att jag sett alldeles för lite Sidney Lumet för att kunna göra någon vettig bedömning om Network. Det är bara egen tittning som kan råda bot på det.
@Except Fear: Det var inga små lovord, må jag säga.
75: Python filmen är min favorit bland deras långfilmer t.om bättre än Brian.
Gökboet helt ok men Jawn vinner naturligtvis kampen. Weirs film såg jag om och första halvan är fantastisk men sedan tappar filmen både fart och mitt intresse.
76: Taxi driver nämnde jag häromveckan. Har aldrig sett Bugsy malone men konspirations filmerna du nämner är alla bra. 1900 fann jag vara ganska trist i ärlighetens namn.
77: nyinspelningen av The hills av Aja är bättre än orginalet. Suspiria är hitintills den enda bra Argento filmen jag sett. Star wars gillade jag som barn men idag finner jag filmerna (alla sex) ganska trista och av o till t.om dåliga. Annie Hall är sedd men väntar på text i ALIM temat.
@Filmitch: Mja, jag vet inte om jag vill gå så långt som att säga att Holy Grail är bättre än Life of Brian. Och jag har fortfarande kvar att se Ajas remake, men jag måste erkänna att jag har vissa förhoppningar. Ingen Star Wars-fan?! Jag trodde det var obligatoriskt att gilla åtminstone original-ettan och -tvåan. Dvs fyran och femman…
Nope inget Star wars för mig är riktigt tjurig på den Fronten 😉
@Filmitch: Du är kanske inte är någon sci-fi-kille?
Gillar sci-fi mycket men det är långt från allt som går hem. Görs det bra är det fantstiskt men Star wars har en b-films känsla över sig trots ständigt ökande budget. Skyller på Lucas.
@Filmitch: Där ser man. Nå, det funkar alltid att skylla på Lucas 😀
1975: Jag är inte tokförtjust i Dog Day Afternoon. Profondo Rosso är riktigt snygg men sämre än Suspiria. Jaws var det alldeles för länge sen jag om du hajar (ehe).
1976: All the President’s Men vet jag att Joel superduperhyllar varje gång han får chansen så ni två kan ju bonda på nästa filmspanarträff. Själv har jag inte sett den.
1977: Jo, jag tror nog Eraserhead är bra faktiskt. Håller med om Annie Hall, en toppfilm. Men var är Närkontakt? 😉
@Jojjenito: Åh, tusan — en avvikande röst i DDA-hyllningarna. Vad har jag sagt om dåliga ordvitsar… 😉 Vi kan väl säga att Close Encounters väntar i kulisserna