1997
Robyn släpper Show Me Love som också blir titeln på nästa års filmsuccé Fucking Åmål när den går på export. Era gör gemensam sak med Enigma och satsar på det gregorianska soundet i Ameno. Gwen Stefani hoppar runt i prickig klänning med No Doubt till tonerna av Don’t Speak och Neneh Cherrys brorsa Eagle-Eye släpper Save Tonight. Betydligt mindre akustiskt är Alexander Bards nya projekt Vacuum och låten I Breathe.

På både uteställen och träningsfaciliteter hör man ungefär samma låtar. Dansanta Backstreet Boys försäkrade att de var tillbaka, med albumet Backstreet’s Back, trots att de aldrig försvunnit. Inledningsspåret Everybody slog med medföljande video hårt på skräcktrumman. Från Danmark kom gladpop i sin allra roligaste bemärkelse tack vare Aqua. Som vanligt med den här typen av musik låter allt ungefär likadant, så vi kan väl lika gärna köra på mest kända singeln Barbie Girl. Videon är dessutom rätt underhållande. Och belgiska Paradisio hade sin one hit wonder med Bailando.

1998
Antalet hela album är fortfarande mycket lågt, rent av ickeexisterande. Halvt om halvt kan man kanske räkna Modern Talking som gör en något oväntad comeback inför en publik som är för ung för att fatta att bandet gör olika versioner av en och samma låt. Den här gången varierar vi oss och plockar upp Brother Louie.

Redan 1997 hade jag noterat Robbie Williams, som det här året kommer med Bondinspirerade Millennium och ösiga Let Me Entertain You. Även Ricky Martin hade stuckit upp sprayfrillan tidigare år men ’98 kom hans i mitt tycke bästa låt, La Copa de la Vida, trots att jag som vanligt inte kunde bry mig mindre om det den skulle ackompanjera – fotbolls-VM.

Överallt i London spelas Lene Marlins Unforgivable Sinner och jag blir lite så där småfånigt stolt eftersom hon ju ändå nästan är svensk. Ännu stoltare blir man då förstås över Meja och framgångarna med All ’Bout the Money eller varför inte The Cradigans och deras My Favourite Game? Samma stad (London, alltså) bistår också med What Can I Do med The Corrs som inte är det minsta nordiska.

Trots att jag stiftar bekantskap med den via bilreklam är Bittersweet Symphony med The Verve en skön låt. Och i alla sin pumpande enkelhet är eurodansanta Superhero med Daze bra att träna till.

Hela spellistan hittar du här.