1983
Hejsan, hoppsan, det måste vara TV:s fel att det helt plötsligt finns en drös låtar som jag vet att jag lyssnade på när det begav sig. Några av dem skulle jag kunna ta gift på att de hänger ihop med Cia Berg och finfina programmet Bagen, men det skulle ha primär först nästa år. Inte helt osannolikt att låtarna kom ett år tidigare dock. Här återfinner vi bland annat Nik Kershaws I Won’t Let the Sun Go Down on Me, Thompson Twins med Hold Me Now, Break My Stride med Matthew Wilder och Ultravox Dancing With Tears In My Eyes. Den senare låten borde man väl inte ha gillat eftersom den åtföljdes av typ världens läskigaste video (om man levde på 80-talet i alla fall). På den klart ostiga sidan finns (tyvärr) också tydliga minnen av Mats Rådberg och Rankarna med Du kan alltid lita på pojkarna över 35.

Också det enda året när jag med säkerhet vet att jag tittade på melodifestivalen som hade vett nog att hålla sig till en (1!) utsändning. Alla schlagerkunniga vet förstås att Carola var årets vinnare även om jag gillade hennes cover på Mickey mycket bättre än Främling. Och i festivalen skulle min röst ha gått till Style (före detta Freestyle) med Dover-Calais.

Elton John kommer med en av sina bästa låtar, I’m Still Standing. I likhet med honom är förstås Madonna Louise Ciccone en sådana där artist som ”alltid” funnits med, även om man inte aktivt lyssnat på henne. Jag gjorde det inte för tillfället, men året bjuder bland annat på hennes Holiday.

1984
Uj, nu börjar det faktiskt bli riktigt svårt att välja bland the awesomeness of the 80’s. Ska vi klara av schlagern först? Herreys vinner hela konkarongen med Diggi-loo diggi-ley samt det felfria, städade yttre som bara mormoner kan uppnå. Och så de gyllene stövlarna, icke att förglömma. Jag har klasskompisar (det är femte klass vi snackar om) som är övertygade om att det är fullt möjligt för dem att gifta sig med Louis, det skiljer ju bara åtta år!

I svenskheten får vi heller inte glömma Ratata som det här året ger ut både klassikern Jackie och min favorit I dina ögon. Och inte var man för gammal att sjunga med i Electric Banan Bands Zwampen: ”Det finns hopp för min kropp i en mullig sopp”.

I julklapp får jag Wham! Make it Big och min bror Alphavilles Forever Young. Jag tror att mina föräldrar fick hjälp i skivbutiken… Medan jag absolut gillar min skiva tycker jag givetvis att brorsans skiva är bättre. Men Make it Big gjorde verkligen Michael och Andrew stora med Wake Me Up Before You Go Go, Freedom och Careless Whisper. Jag vill gärna lyfta fram spåret Everything She Wants istället.

Alphaville blev lika stora med titelspåret och Sounds Like a Melody. Min favorit är dock pulserande inledningen A Victory of Love. Jag kan fortfarande gräma mig lite över att jag faktiskt inte haft bara en, utan två, chanser att se dem live och hoppat över bägge två. You snooze, you loose.

Chicago gör succé med You’re the Inspiration men jag tycker den är lite väl sliskig och fördrar Stay the Night. Aningens slisk kan också återfinnas i I Want To Know What Love Is av Foreigner. Bob Geldof försöker rädda världen med Do They Know It’s Christmas (kanske inte största problemet när man svälter…). Duran Duran kommer med vilda (duh…) Wild Boys och Opus förebådar 2000-talets mindfullnessdekret “här och nu” i Live is Life.

Trots att året redan är rätt fullknökat kan jag bara inte hoppa över TV-klassikern Miami Vice. Seriens exekutiva producent Michael Mann var redan ett välkänt namn i branschen, men den kom att innebära ett genombrott för den tjeckfödde kompositören Jan Hammer. Jag ger er högoktanig nostalgi i Crockett’s Theme samt Tubbs and Valerie.

Årets Queen är albumet som gör att jag upptäcker gruppen till att börja med. Så på det sättet är det trevligt att jag även har vett att uppskatta deras tidigare stil, för det här är inte jätterockigt. Jag tror att The Works är albumet som gör gruppen en mer mainstreamframgång och en anledning till det är sannolikt den Metropolisinspirerade musikvideon till Radio Ga Ga. I Want To Break Free är en underbar låt men hela gänget i Monty Python-liknande kvinnoutstyrslar gjorde kanske inte lika mycket för en lättillgänglig image (eller Mr. Mercury i fläckig kroppsstrumpa heller för den delen). Men Freddy verkar gilla både sin dammsugare och lilla kjol.

Hela spellistan hittar du här.

Annonser