1981
Freestyle fortsätter med mjukerotikvibbarna i Fantasi men jag är nog fortfarande mer i åldern för Electric Banana Band. Lasse Åberg och Klasse Möllberg teamar med bland andra Janne Shaffer och släpper sin första skiva, Electric Banana Band. Bästa spåret är relaxade Ta lianen till kneget.

Hemma har vi en singel med indonesisk-nederländske Taco Ockerse som gör covers på gamla örhängen och jag lyssnar i princip sönder Puttin’ on the Ritz. Tills dess att jag lyssnar på den en gång när jag är fruktansvärt illamående och efter det har jag till och med fortfarande idag svårt att höra eländet.

På pappas jobb köper man in en freestyle (stor som en skokartong gissar jag) och bland annat ett kassettband med Hooked on Classics. Jag är bergtagen, kanske är det mina synthgener som börjar ge sig till känna? De skulle kunna få föda från både Human League, Soft Cell och Depeche Mode, men det ska dröja ett antal år innan jag börja lyssna på dem. Men särskilt Depeches debutalbum Speak and Spell innehåller flera bra låtar. Svårt att välja, men om någon håller en pistol mot skallen på mig får det bli Puppets och Tora! Tora! Tora!

1982
The Young Ones visas på brittisk TV med start detta år, men till Sverige kommer de inte förrän 1985 vad jag kan utröna. Men eftersom vi går på ursprungsår i den här inläggen är det alltså dags för brittiska Madness och Our House som spelas i programmet. Många, många år senare har Come on Eileen med Dexys Midnight Runners en prominent plats i den faktiskt ännu bättre brittiska TV-serien Spaced.

Electric Banana Band släpper odödliga singeln Banankontakt.

Två år tidigare hade den svenska gruppen bildats som (kanske i alla fall) tagit sitt namn från en korkad, tecknad hund. Den första singel från dem som jag tycker är riktigt bra är Doktor kärlek. Mitt bespottade Toto kommer med två (kanske allt för) välkända låtar: Rosanna och Africa. Och brittiska Tears for Fears släpper Mad World, tredje singeln från deras första album The Hurting. Något djupt budskap? Tror inte det: “Lyrically the song is pretty loose. It throws together a lot of different images to paint a picture without saying anything specific about the world”.

Wham! ska jag komma att lyssna mer på ett par år senare men redan nu kommer George Michael och…ehhhh…han den där andre killen (Andrew Ridgeley, heter han visst) med debutskivan Fantastic. Flera bra spår, exempelvis Wham Rap och Bad Boys.

Årets Queen heter Hot Space och blev måttligt framgångsrikt eftersom gruppen nu börjat experimentera en hel del med mer av ett discosound. Inga problem för min del dock, på skivan finns bland annat Under Preassure som ska återuppstå i en extremt vit version knappt tio år senare. David Bowie medverkade och skulle också göra ett bejublat framträdande med samma låt, tillsammans med Annie Lennox, på The Freddie Mercury Tribute Concert for AIDS Awareness som gick av stapel i april ’92.

But I digress. Under Preassure är en klassiker, men från Hot Space väljer jag istället att lyfta fram mer avslappnade Back Chat och Cool Cat. De kan också ge en hint till varför rockfansen var aningens besvikna.

Så har vi kommit till musik jag inte bara minns, utan dessutom har ägt (skivan köptes givetvis primärt för de extremt hippa vinthundsstatyerna). Tunisfransmannen Elli Robert Fitoussi är mer känd som F. R. David och hade egentligen bara en hit: Words. Nu kan vi börja snacka 80-talssynth. Men för min del är hela skivan förstås nostalgicharmig och därför kan jag inte låta bli att också bjuda på Pick Up the Phone.

Spellistan hittar du här.