Philip Pirrip, smeknamnad Pip av honom själv, lever knappast något drömliv under sin systers hårdhänta styre. Men det är inte förrän han träffar den lika vackra som högmodiga Estella som han inser att nariga händer och grova skor är något man ska skämmas för. De framtidsutsikter han innan mötet med den förtrollande flickan ändå varit rätt nöjd med, att gå lärling hos sin systers smedman, förvandlas med ens till aska i munnen. Hur ska han någonsin kunna bli värdig Estellas kärlek och aktning?

Vore det upp till Estellas förmyndare, Miss Havisham, är svaret “aldrig”, hon är fullt nöjd med att låta stackars Pip tråna sig sjuk. Miss Havisham har nämligen aldrig lyckats bli en mrs. och det kan hon aldrig förlåta manssläktet för. Plus att den man som skulle ha gift sig med henne inte bara övergav henne vid altaret utan också tog för sig av en försvarlig mängd av hennes förmögenhet. Som en utsökt hämnd har Miss Havisham därför uppfostrat Estella till att bli en formidabel hjärtekrosserska.

Men Pip tror ändå att Miss Havisham kan ha mjuknat en smula gentemot just honom. Varför skulle annars hennes advokat Mr. Jaggers en dag låta meddela att Pip genom en anonym välgörare helt plötsligt har blivit en ung man med ”great expectations”? Och som en sådan kan han ju inte längre vara en simpel smedlärling.

Istället förpassas Pip till London där han går i lära för att bli en gentleman och roar sig med att sätta sprätt på en hel del pengar. Men han kan aldrig låta bli att undra över vem som egentligen är hans okända välgörare.

Great Expectations är en av Dickens mest kända romaner (bland annat filmatiserad inte mindre än tio gånger och då är inte TV-serierna medräknade) och det är inte särskilt konstigt. Det är nämligen en mycket bra roman.

Dels håller den sig till en och samma historia, något som i och för sig blir ganska oundvikligt med Pips förstapersonsperspektiv. Ett par stickspår, vilka ofta visar sig bli till de hos författaren så populära helt osannolika sammanträffandena, dyker upp, men på det hela taget är framställningen berömvärt tajt. Särskilt om man jämför med senare alster som exempelvis Little Dorrit.

Också till skillnad från säkerligen mer raffinerade, men mer otillgängliga romaner, vilar Dickens inte på hanen när han sparkar igång sin historia. Efter bara tre introducerande stycken, där vi bland annat får veta att Pip är föräldralös, stöter han ihop med den förrymde fången Magwitch vilken tvingar honom att gå hem och stjäla både mat och filar (till fångjärnen). Och därmed är hela cirkusen igång. Även om det inte är full rulle hela tiden, är det betydligt färre av de filosoferande och moraliska transportsträckor som återfinns i andra Dickens-böcker. Vid några tillfällen blir det dessutom nästan outhärdligt spännande.

Och eftersom narrativet är så fokuserat saknar man heller inte de mer komiska karaktärerna som annars brukar kunna utgöra något av en andningspaus hos Dickens. Istället blir de flesta karaktärernas realism och nyansering en styrka i framställningen. Här har vi väldigt få stereotyper, Dickens låter snarare sina figurer ha både bra och dåliga sidor. Inte minst vår huvudperson Pip, vilken ofta vet vad han borde göra men mer sällan har viljestyrka eller ryggrad nog att göra dem.

En figur som emellertid bara har goda sidor är Pips svåger och samtidigt första fadersfigur – smeden Joe Gargery. Han är inget annat än hjärtinnerligt snäll och Pips ende beskyddare i unga år. Samtidigt har han en resning som gör att han aldrig blir sentimental eller patetisk och Pips skamkänslor inför Joes grovhuggenhet när han själv blivit en fin herre är inget mindre än just skamliga. Joe må tyckas lida under sin domderande hustrus toffel, men framhåller hela tiden vilken ”fine figure of a woman” hon är. Joe Gargery torde tillsammans med Noddy Boffin i Our Mutual Friend vara Dickens mest sympatiska påfund.

I vanlig ordning är det framförallt karaktärerna man fastnar för hos Dickens även om historien i sig är ovanligt väl framförd i Great Expectations. Och det går knappast att diskutera detta storverk utan att också nämna Miss Havisham. Dels utgör hennes blotta närvaro en välbehövlig svärta i boken som sådan, hennes krossade hjärta knastrar under läsarens fötter och skär in som vore det av glas. Dels är beskrivningen av henne och hennes i tid frysta rum en av de mest gruvliga man kan läsa.

För inte bara blev hennes hjärta krossat i samma sekund som hon fick veta att hennes älskade hade övergivit henne, hon blev också aningens, aningens vansinnig. Därför framlever hon nu sitt liv ständigt klädd i sin brudtoalett, komplett med slöja och blommor i det vitnande håret. Första gången Pip ser henne kommer han att tänka på ett skelett som fortfarande är klätt i sina ruttnande kläder. En stor bröllopstårta är i princip helt dold under mängder av spindelväv.

Och trots att rollbesättningen förvisso känns lika oväntad som att påven alltid uppträder i toppig mössa ska det ändå bli lite spännande att se vad Helena Bonham Carter kommer att göra i den kommande Mike Newell-adaptionen. Enbart sett till regissörens CV kan det gå precis hur som helst…

Great Expectations är en klassisk coming of age-historia som är väl värd att ta upp någon gång i sitt liv. Berättelsen om hur Pip går från en rädd och något ignorant strykpojke till en ansvarstagande vuxen man är både välskriven, balanserad och spännande.

Librivoxkvalitet: I alla avseenden felfritt inläst av en och samma person. Ladda ned idag!

Annonser