Nobody’s Fool (1994)

Publicerad på förekommen anledning från Movies-Noir som skrev om samma film i mitten av juni. Själv har jag inte sett om den trots mina lovord. Och utifrån lovorden kan jag så här i efterhand tycka att jag var lite väl snål med betyget.

***

Publicerad i Västerbottens Kuriren i juni 1995.

Uppenbarligen har Paul Newman inte samma attraktionskraft som han brukade ha. I alla fall inte i Umeå denna fredagkväll, kanske han blev utkonkurrerad av vädret.

Det där med ansvar och familjeliv är inget som ligger för Donald Sulivan (Paul Newman). Han bor ensam, går och kommer som det passar honom. Hänger nere på puben och spelar poker samt jäklas i största allmänhet med stan’s byggpamp. Trots att han lever ur hand i mun trivs han med sitt liv, men denna trivsel får ett snabbt slut när hans son återkommer till staden för att fira Thanksgiving hos Sullys före detta fru. Sully börjar få känningar av att han inte varit någon vidare far och försöker nu göra sitt bästa för att ta igen det med ett av sina barnbarn. Sakta men säkert tvingas han att ta mer ansvar än han från början hade tänkt sig.

Personligen kunde jag inte låta bli att jämföra denna film med en liknande som dök upp på biograferna för ungefär ett år sedan, Griniga gamla gubbar. Med lite god vilja skulle man nämligen kunna kalla även denna för en komedi om ålderdomen. Fördelen är att man i Nobody’s Fool har anlagt en mer cynisk och ironisk ton, vilket gör det hela något mer realistiskt och definitivt mindre snyftigt. Återigen har vi förflyttats till den välbekanta amerikanska småstaden varifrån flykt — ultimate escape — är omöjlig. Dock kan man i slutänden fråga sig om det verkligen är flykt man eftersträvar. Byggpampen, som väl får tillhöra en av Bruce Willis’ bättre prestationer, vänsterprasslar relativt indiskret och blir utkastad gång på gång. Ändå håller han envist fast vid fru och äktenskap. Sully får en gyllene chans att sticka men känner av sitt nypåtagna ansvar. Och Sullys åldrade hyresvärdinna, Jessica Tandy, är fast besluten att bo kvar i sitt hus så länge det bara är möjligt. Nobody’s Fool är en ganska lågmäld film som ackompanjeras av en för amerikansk film ovanligt måttfull musik, komponerad av Howard Shore.

Tag tillfället i akt, gå och se två verkliga giganter inom amerikansk film — Paul Newman och Jessica Tandy. Tots att Jessica Tandy ser mycket vital ut för sin ålder blev Nobody’s Fool hennes sista film.

4 reaktioner till “Nobody’s Fool (1994)”

  1. Jag gillade som sagt den här filmen, mer än jag trodde på förhand och det är ju alltid trevligt. En välbalanserad film på alla sätt och vis.

    Och tack för länken 😀

  2. Ja, det är trevligt när man hittar en sådan där lite mer okänd film men med bra skådisar som faktiskt också är riktigt bra. I många fall finns det ju tyvärr en anledning till varför filmen inte är särskilt omtalad.

    Väl bekomme!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: