Långt innan de klassiska regissörerna och filmskaparna som Meliés och D.W. Griffith, fanns nya zeeländaren Colin McKenzie. Denne innovative och visionäre man lyckades inte bara föregå flera stora filminnovationer utan också bli inblandad i en hel del historiska händelser. Trots det var hans arbete i stort sett bortglömt innan det uppmärksammades av Peter Jackson och kollegan Costa Boates. Vem hade kunna tro att filmhistorien skulle behöva genomgå en ordentlig redigering tack vare en gammal kista i ”aunty Hannah’s” trädgårdsskjul?
Eller kanske inte… Forgotten Silver är ingen mindre än en av de bästa, roligaste och samtidigt mest minutiöst återskapade mockumentärer jag hittills sett. Jackson har fått Miramax-Harvey Weinstein att ställa upp och säga att han kommer att ligga på Oscarsakademin som en igel för att ge ”Colin McKenzie” en posthum Oscar. Filmgurun Leonard Maltin intygar på fler sätt än man trodde vara möjligt vilket filmiskt geni den bortglömde mannen var. Dinosaurieskådisen Sam Neill menar att man här har att göra med en av världens främsta och mest bortglömda filmpionjärer. Och grundaren av New Zeeland Film Archive, John O’Shea, bedyrar även han att McKenzie är the real deal.
Som om detta inte vore nog har man dessutom iscensatt en fejkad premiär av den bortgångne regissörens återfunna mästerverk, Salome, där en representant från New Zeeland Film Comission introducerar hela härligheten. Kanske inte så konstigt att folk gick på den här bluffen?
Å tredje sidan, borde man inte ana oråd när Jackson och Boates inte bara låter sin djärve filmare uppfinna ljud- och färgfilmen utan också filma en luftfärd, månader innan Orville och Wilbur Wright ”gjorde om” konststycket i USA?
Alltnog, förutom själva historien om Colin innehåller Forgotten Silver också kärleksfullt konstruerade ”gamla” filmsnuttar av Jackson (inklusive en förhållandevis lång version av den restaurerade Salome) som man antagligen måste vara ganska duktig filmhistoriker för att kunna genomskåda rent tekniskt. Exempelvis Colins första försök med en cykeldriven kamera där ett vilt pendlande perspektiv i några sekunder skrämmer grisar och höns på flykten. Eller varför inte färgfilmsexeperimentet som gick totalt åt pipan eftersom en grupp barbröstade tahitiskor också lyckades fastna på celluloiden.
Skulle Forgotten Silver ha varit en dokumentär skulle den ändå ha varit mycket bra, inte minst eftersom man efter ungefär halva filmen berättar den dåtida historien om hur Colin McKenzie förgäves försöker färdigställa sitt episka mästerverk trots illvilliga väderförhållanden och krävande finansiärer parallellt med den nutida historien om hur ett gäng filmare försöker återfinna den magnifika inspelningsplatsen mitt ute i den otillgängliga nya zeeländska ”djungeln”. Upptäckten av rekvisitaförrådet slänger mer än ett enstaka ögonkast i riktning åt Raiders of the Lost Ark.
Nu är jag förvisso barnsligt förtjust i mockumentärer men det här är så underhållande det kan bli, med underfundig understatementhumor och ett enormt bakomarbete för att ge filmen en air av ypperlig realism. Man upprörs över McKenzies öde på samma sätt som vore han en verklig person och när Forgotten Silver väl är över är det inte utan att man nästan tycker att det är lite synd att det hela bara var på låtsas. Ett kvitto så gott som något på Jacksons fenomenala berättarförmåga.
Och för er som tycker att ni känner igen ”Colin”: kör igång The Return of the King och titta lite extra på Déagol.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Du gillar din Peter Jackson helt enkelt…
Mja, inte allt och förbehållslöst men när han är bra, då är han guld!
Oj oj, trodde inte det skulle bli så höga betyg efter den första recensioner men nu är det ju två 5:or på rad. 😉 Härligt. Man kanske borde kolla in dessa…
@Svart Noir: Ja, femmorna rekommenderar jag ju så klart men som syntes när det gäller Heavenly Creatures är det ju inte alla som gillar den lika mycket som jag. Och med Forgotten Silver gäller det förstås att man tycker att genren är underhållande.
Smart och välgjord, minsann. Såg den på TV nån gång, nåt år så där efter den kommit. Hade ingen aning om vad det var för nåt. Tyvärr förstår man alldeles för snabbt, nästan på stört, att det måste vara en fejkdokumentär. Hade han backat bara en aningen med överdrifterna så hade man nog gått i fällan en bra stund i allafall.
@David: Och samtidigt är det ju överdrifterna som gör den riktigt rolig, annars tror jag den hade känts mer ”på riktigt” men också mer utslätad.
Har hört en hel del om den här men så är det ju då det här med mockumentär-genren som inte riktigt går ihop med mig. Nu vet jag att du är förtjust i den genren men jag är ändå lite förvånad över det höga betyget.
@Jojjenito: Varför förvånad? En bra mockumentär är ju en fröjd för både hjärta och hjärna 😉
Finfin film, skrattade mycket när jag såg den 1:a ggn. MD är en genre även jag gillar.
@filmitch: Ja, första gången var det verkligen en uppenbarelse, såg den som en filmfestivalfilm och visste därmed i princip ingenting av vad man hade att förvänta sig.