Efter Saras närmast episka totalsågning av MonstersGlory Box var suget efter att se filmen inte så väldans stort, det ska medges. Men, som så ofta i sådana här sammanhang, låga förväntningar är verkligen inte det sämsta.

Efter ett intro med klara Cloverfield-ripoffvarningar kommer vi lyckligtvis ifrån recovered footage-genren och blir istället informerade om att en rymdsond kraschlandat i Mexico. Hädanefter är därför den landsdelen som gränsar till USA ”the infected zone” och vad som gömmer sig där, det vet man inte så noga. Hemska monster? Snälla monster? Ingenting? Lömska mexicaner som lurar på att tillhandahålla USA billig arbetskraft? För att inte parallellen ska bli plågsamt övertydlig (mer plågsam än den redan är, vill säga) har man frångått termen ”Aliens” och vi får genomgående istället se vaga TV-rapporter om ”Creatures”.

Söder om denna zon får fotografen Kaulder i uppdrag att föra pappas lilla flicka Sam i säkerhet och han gör det enbart eftersom big papa eventuellt skulle kunna ge honom ett jobb i sin publiceringsorganisation. Efter många om och men tar de sig fram till kusten och betalar ohemult mycket pengar för en färjebiljett. Tack vare rätt krystade omständigheter går denna flyktmöjlighet åt pipan och det enda som återstår är nu att betala ännu mer ohemult mycket pengar för att hajka sig igenom Zonen till Hemlandet.

Oavsett vad man tycker om slutresultatet borde regissör, manusförfattare, effektmakare och cinematografen Gareth Edwards kunna försörja sig ett antal år på föreläsningar med titeln ”How to get optimal bang for your buck”. Resurser är lagda på exakt rätt ställe och i allt annat visar Edwards en berömvärd återhållsamhet som givetvis håller kostnaderna nere vad gäller effekter och make-up.

Ja, jag blev faktiskt positivt överraskad av Monsters. Så positivt överraskad att jag nästan finner mig se med ett visst överseende på alla de invändningar som Sara hade. För hon har ju rätt. Varför är det Kaulder som hela tiden leder vägen när det är helt uppenbart att det är ”hjälplösa” (ok, hon har faktiskt stukat handleden) Sam som inte bara kan språket, utan också språkkulturen? Varför säger han hela tiden åt henne att hon ska vänta, stanna kvar, medan han går fram och undersöker? Varför blir han känd för oss via sitt efternamn medan hon via sitt förnamn?

Manuset innehåller en hel del otroligt konstruerade lösningar (varav den värsta som sagt är när färjelösningen går i putten) alternativt logiska luckor. Fanns världens tjockaste dörr i The Wall? Vad är det egentligen för kamera som Kaulder släpar på som inte bara tycks vara exceptionellt insekts-, sand-, fukt-, ler- och allmänt kläggresistent utan också har en batteritid som överstiger flera dagar trots idogt användande?

Parallellen mellan illegala invandrare och utomjordingar är inte riktigt så subtil som Edwards tycks tro sig att den är. Slutscenen med utomjordingarna var inte heller den riktigt lika överraskande som Edwards sannolikt föreställde sig och även i detta blir det moraliska budskapet aningens överdrivet. Det faktum att Kaulder och Sam inte bara lär sig att komma överens utan dessutom naturligtvis måste bli kära i varandra var väl kanske inte helt oväntat.

Men allt det här är liksom i eftertankens kranka blekhet, när jag såg Monsters hade jag inga större problem att glida med och tycka att den var rätt okej. Att de CGI:ade rostiga fartygen och övergivna byggnaderna i Zonen var ganska snygga och att frånvaron av alla de där actionscenerna som man satt och väntade på, överraskade på ett bra sätt. Vad får fälla avgörandet, omedelbara intryck eller eftertanken? I Monsters vinner den här gången det omedelbara intrycket med knapp marginal.

Fler har sett Monsters och tyckte definitivt att den var bättre än Sara i alla fall. Så titta gärna också in hos Movies-Noir, Flmr, Jojjenito och Fripps filmrevyer.