Cowboys & Aliens. Smaka på titeln. Gomla runt den i munnen för att låta alla nyanserna träda fram. Visst måste det vara ett skämt? Något annat än en komedi kan det väl ändå inte vara?! Framförallt inte med en regissör som Jon Favreau? Icke sa Nicke. Här är det balls to the walls action som gäller och den motsättningen mellan förväntan och resultat tror jag var en starkt bidragande orsak till att filmen försvann väldigt snabbt från repertoaren.
Historien om hur den forne stråtrövaren Jake Lonergan vaknar upp ute i öknen, utrustad med ett konstigt armband i metall runt handleden men inte så mycket mer (Jo, han har kläder på sig. You have a dirty mind, you…), är nämligen rätt underhållande.
Särskilt många överraskningar bjuder den kanske inte på men på vägen får vi möta både Clancy Brown som i sitt imponerade skägg är kusligt lik Jeff Bridges och en slätrakad Harrison Ford vars kärve (för att inte säga sadistiske) överste Dolarhyde naturligtvis har mjuknat betänkligt innan vi får se eftertexterna rulla. Trevliga återseenden är också en nedtonad Sam Rockwell, en (överdrivet men bra) otrevlig Paul Dano samt kanadensaren Adam Beach som verkar vara dömd att spela roller utifrån sin etniska härkomst.
Själv konceptet är väl egentligen lika enkelt som genialt – visst måste det ha funnits utomjordiska besök innan dataåldern? Titta bara på teorierna som exempelvis förfäktas av den egensinnige historieförfalskaren Erich von Däniken. En fördel med att filmen kanske inte var någon rungande framgång, är att vi förhoppningsvis slipper evighetsuppföljare som exempelvis Knights & Aliens, Monks & Aliens eller varför inte Cavemen & Aliens?
Nackdelen med det enkla men geniala konceptet är att man inte gjort särskilt mycket av det. Bortsett från att alla sitter till häst istället för på till exempel motorcyklar och skjuter med riktiga sexskjutare istället för lätta automatvapen, finns det inget i själva historien som kräver att den ska tilldra sig i vilda västern. Alla inblandade tycks exempelvis inte ha några som helst problem med att rent intellektuellt acceptera tanken på utomjordiskt liv.
Dessutom kan man ju ha vissa invändningar mot den inledningsvis lite mystiska deus ex machina-karaktären Ella Swenson. Lite väl enkelt har man kanske gjort det för sig genom att ha henne på plats men å andra sidan är filmen av en sådan typ att man antagligen skulle bli ännu mer irriterad på en massa fumlande fram och tillbaka innan de får kläm på vad det faktiskt handlar om – förberedelser för en invasion (nejmen, så förvånande?!).
Men på det hela taget är Cowboys & Aliens en helt ok lättsam actionrulle som nog vinner på lite avstånd från pre-premiärhajpen.
Rörliga bilder och tryckta ord 
Jag kör på ungefär samma linje som du. Inte superbra och inte superdåligt. Lite småkul rakt av sådär…
Jag tyckte westerndelen var rätt hygglig, men sen blev det en helt annan film i och med intågandet av aliens. Inte till det bättre dock. Ett misslyckat koncept, även om detsamma är väldigt intressant. Som du också skriver måste ju aliens ha funnits i alla tider.
Gillade början men precis som för Pladd föll filmen platt när tefanten började swischa runt – ganska trist film.
@Steffo: Nästan så att det blev en jaha-film, inte sant?
@Pladd: Ja, jag kan hålla med om att de hade kunna jobba mer på att får de två olika delarna att hänga ihop. Nu blev inte brottet kul kontrasterande utan mest lite förvirrande innan man kom in ”det nya”.
@filmitch: Nja, så lång som till trist skulle jag nog inte gå. Men som sagt, på gränsen till jaha.