alt. titel: Stålmannen 4: Kampen för freden

Varthelst en sovjetisk rymdstation träffas av rymdskräp, varthelst en tunnelbanelokförare får en hjärtinfakt. Är det en fågel? Är det ett plan? Nej, det är…Stålmannen! Vid pass 1987 har världens befolkning blivit så vana vid Stålmannen och hans insatser (icke att förglömma hans önskan att betyga tunnelbanesystemets säkerhet) att man nu börjat förvänta sig stordåd. En liten pojke önskar att Stålis ska göra slut på världens krig och efter vissa moraliska funderingar börjar mannen av stål att samla in alla kärnvapenstridsspetsar och förinta dem mot solens yta.

Det är nu den nyrymde Lex Luthor tar chansen till en briljant plan. Han får ut Stålmannens genuppsättning från ett hårstrå som donerats till Stålmannenmuseet (det var på den gamla goda tiden, innan CSI. Numera vet ju varenda kotte att generna sitter i hårsäckarna). En genblob sätts fast på en stridsspets som följdriktigt slungas in i solen. Ur solen föds…Nuclear Man!

Det snällaste man kan säga om denna fjärde stålisfilm är att den känns trött. Huvudtemat är egentligen alltså inte alls fred utan striden mellan Stålmannen och Nuclear Man (vars insats primärt består i att vara solbränd, inoljad och vråla indistinkt). Runt omkring detta har man sedan pliktskyldigast slängt in lite bihistorier: försäljningen av fädernesgården i Smallville, förvandlingen av The Daily Planet till en tabloid och en helt egen kärlekshistoria till Clark Kent (från Mariel Hemingway som mest ser ut att vara en accessoar till sina gigantiska glasögon).

Det intressanta är dock att trots att Gene Hackmans Luthor utrustats med en klantig hjälpreda i form av brorsonen Lenny (spelad av Jon Cryer, numera sannolikt mest känd som Alan i Two and a half men, men för oss som varit med ett tag är han för evigt Duckie eller möjligen Wash Out) och oftast ackompanjeras av putslustig ompaompamusik (för att vi verkligen inte ska missa att det här handlar om komedi) slår han ändå Kevin Spaceys Luthor från 2006 med hästlängder.

Allt är alltså som vanligt i Metropolis: Stålis blir fortfarande automatiskt vattenkammad när han svidar om och Lois Lane befäster återigen sin status som jordens mest pantade kvinna genom sin oförmåga att se likheterna mellan kollegan och kärleksobjektet.