Publicerad i Västerbottens Kuriren i juli1998.

Så var den äntligen här… Filmen som lagt ut mer på PR än vad en normal-svensk film kostar att producera. Frågan är om det var värt det, men vem bryr sig om sådana petitesser när jordens undergång är nära. Harmageddon.

Filmens handling torde vara välbekant för var och en som gått på bio de senaste sex månaderna eller som äger en TV. Stor meteorit hotar jorden. Oljeborrare skickas upp för att spränga den i bitar. Skall de lyckas? För den oinvigde kanske det verkar otroligt att det går att göra en film som spänner över två och en halv timme på basis av detta, men tro mig, det är möjligt. Jag har just sett resultatet.

Både Michael Bay och Jerry Bruckheimer har jobbat tillsammans tidigare, med till exempel The Rock och Bad Boys. I vanliga fall kan man inte vara så säker på filmer som kommer ”från samma producent som…”, men Bruckheimer gör en sällan besviken. Så inte heller med Armageddon. Visst, den är mer pretentiös eftersom det inte längre handlar om ett flygplan eller en stad utan hela planeten. De komiska poängerna är inga större överraskningar även om de ofta sitter ganska bra. Den blir ganska känslosam på sina ställen och innehåller både floskler och klichéer. Skådespelarprestationerna är väl lite träiga ibland. Och visst framstår USA hela tiden som världens frälsare (även om en rysk kosmonaut i form av vår egen Peter Stormare får vara med på ett hörn). Men den är trots allt detta ändå förbannat häftig. Lite renodlad underhållning tackar man ju aldrig nej till.

Omdöme 2012:
Jag håller helt och fullt med mig själv här. Faktum är att jag fortfarande finner Armageddon så underhållande att det banne mig är frågan om den inte är värd åtminstone ett halvt betyg till. Liksom Independence Day är det en action-rulle som har växt just för att den är så extravagant och extrem på alla sätt och vis.

Ok, det avslutande Big Speech hade vi väl kunnat vara utan, det når absolut inte samma stratosfäriska höjder som president Whitmores: “Today, we celebrate our independence day!” Och inte är det något gnistregn direkt mellan Ben och Liv, men vem bryr sig?!

Och jag vill fortfarande också vidhålla att Armageddon lyckas betydligt bättre med sitt mer renodlade action-uppsåt än Deep Impact gjorde med sitt moraliska filosoferande som det aldrig blev något vettigt av. Och även om bägge filmerna brer på redigt tjockt när det kommer till kärnfamiljstemat, är i alla fall Ben och Liv tillräckligt gamla för att själva kunna skaffa barn istället för behöva kalla in ett syskon-substitut.