Vad är en fredagssågning hit eller dit när det redan gått en hel månad utan dem? Istället lägger jag ut den här gamla godingen på förekommen anledning från Movies-Noir.

Publicerad i Västerbottens Kuriren i november 1996

Corky har precis kommit ut ur fängelset och lyckats få ett jobb med att rusta upp en lägenhet i ett hyreshus. I lägenheten bredvid bor Violet och Caesar och en dag behöver Violet hjälp med ett få upp ett örhänge som ramlat ned i diskhon. När örhänget väl är återbördat erkänner Violet att hon är intresserad av Corky men det hela leder inte till någonting eftersom Caesar kommer hem. På kvällen följer dock Violet med Corky hem. Deras förhållande går lite knackigt fram till den dag Violet ber Corky om hjälp att komma bort från Caesar. Han är nämligen med i maffian och Violet vet att han under en dag kommer att ha en stor summa pengar i lägenheten. Corky går med på stöten och allt går som planerat fram till dess att Caesar inte riktigt reagerar på stölden som de hade tänkt sig.

Bound är en överraskande bra film. Eftersom maffian är ett så pass etablerat begrepp inom filmvärlden räcker det med att veta att de två kvinnorna tänker försöka sno pengar av dem för att man skall känna en viss spänning. Vad gäller deras lesbiska förhållande har jag dock inte riktigt bestämt sig för om det äger en funktion i sig eller om det bar rör sig om så kallad ”lesbianism för herrar”. Dock finns det nog en viss poäng i förhållandet eftersom Caesar troligen utan misskund skulle ha skjutit en manlig partner. Historien går i ständiga snirklingar och det finns alltid en liten överraskning på lut. Och eftersom Violet och Corky själva tycks veta lika lite om sitt förhållande som man som biopublik gör dröjer det ända till den sista skälvande minuten innan man vet om de kan lita på varandra eller inte. Bound går i linje med den senaste tidens gangsterfilmer även genom att det förekommer en hel del av det stiliserade våld som har blivit ganska populärt. Tycker man om det är det snyggt.

Dock en lite varning: Bound innehåller en hel del häftiga kameraåkningar. Ibland är de bra, ibland känns de något överdrivna och personer med anlag för åksjuka skall definitivt akta sig!

Omdöme 2012:

Mja, överdrivna vet jag inte om jag skulle kalla dem. Vid den här omtitten av denna lilla thrillerpärla tyckte jag nog att de allra flesta var ganska snygga och rätt innovativa. Om inte annat höjer de en story som är nog så snirklig men som skulle kunnat kännas betydligt plattare utan sin visuella egenart. Kanske har de helt enkelt blivit vanligare. Frågan blir då om de blivande Matrixskaparna vad tidigt ute med den här typen av åkningar?

Och nog kan jag idag tycka att det finns en funktion med Violet och Corkys förhållande i så motto att det känns följdriktigt att de som försöker blåsa maffian bör dela en kärleksrelation. Och jag kan heller inte låta bli att tycka att Bound får lite av en fräschör enbart på grund av det faktum att Corkys karaktär lika gärna skulle kunna ha varit manlig.

Däremot måste väl erkännas att Gina Gershon inte är någon lysande skådespelerska, särskilt inte jämfört med Jennifer Tillys prestation. Men hon gör inte bort sig och länder ändå en viss trovärdighet till sin lätt slitna kåkfarerska.

Mest tack vare Tilly och Joe Pantoliano känner jag att Bound faktiskt är värd ett högre betyg. Ytterligare en halv stjärna än den extra jag ger nu ligger inte heller så långt borta.

Annonser