TV-producenten (och före detta porrditon) Oliver Quayle tycker att han gjort ett riktigt kap. Tack vare en gammal vän har han lyckats övertala den gamle skräckskådespelaren Paul Toombes att återkomma till scenen som sin fantastiskt populära karaktär Dr. Death. Intresset för Dr. Death-TV-serien är stort, men inte enbart för att Paul Toombes en gång var poppis, utan kanske i största utsträckningen eftersom han anklagats för att ha mördat sin unga fru Ellen och därefter spenderat ett antal år på mentalsjukhus.
Paul själv känner sig inte helt övertygad om att detta är det bästa sättet att ta itu med sina demoner men kompisen Herbert Flay är säker på att det här är precis vad Paul behöver för att komma tillbaka. Snart tycks det dock som om Pauls farhågor besannas, runt omkring honom börjar folk dö som flugor och det dessutom helt i enlighet med avdagatagandena i hans gamla Dr. Death-filmer. Och så var det ju det där med hans gamla flamma Faye som numera bor i källaren till Herberts hus tillsammans med en massa spindlar…
När man plockar upp filmtips från excellenta bloggaren Trash is King kan man i alla fall vara säker på en sak: det blir sällan tråkigt. I Madhouse får man möjlighet att njuta av både Vincent Price som Paul och Peter Cushing som Herbert och framförallt Vincent tycks roa sig kungligt.
Dels får han möjlighet att vara mer krass än i tidigare filmer eftersom denna tilldrar sig i nutiden och han ska vara en, om inte bitter, så desillusionerad skäckveteran. Dels får han också möjlighet att plocka in en avsevärd självdistans till sin egen status som skräckikon vilket bland annat innebär att man får se snuttar ur hans gamla rullar (fast man då låtsas att det är Paul Toombes som är med i till exempel The Pit and the Pendulum eller The Raven). Me like the meta… Allt det här länder en lättsam stämning som faktiskt går ihop riktigt fint med de mer skräckbetonade elementen.
Ren gore är det förstås inte så mycket bevänt med, för det tycks budgeten för Madhouse ha varit alldeles för begränsad och de eventuella dödseffekterna är inte särskilt upphetsande. Men däremot undrar jag om inte Wes Craven hade bland annat Madhouse i bakhuvudet när han gjorde Scream för den krypande paranoian inför den handsk- och slängkappsförsedde mördaren känns välbekant (även Trash is King gör en Scream-koppling). Pauls osäkerhet om det verkligen är så att han blivit galen och antagit sin Dr. Death-persona för att kunna göra sig av med misshagliga personer övertygar. Dessutom är hans Dr. Death-sminkning riktigt snygg.
Men jag tror att det som gör att Madhouse känns förhållandevis fräsch är de lätt bisarra och absurda stråk som dyker upp här och var. Vi har mostern och morbrodern till ett av mordoffren som är övertygade om att Toombes är mördaren och därför campar i hans trädgård. Detta för att vid varje lämpligt tillfälle (det vill säga så fort de får syn på stackars Paul) högljutt försöka utpressa honom. Sedan finns som sagt också källar-Faye som förutom att gulla med sina spindlar dessutom är ohyggligt vanställd efter att ha suttit fast i ett brinnande bilvrak. Hennes karaktär har egentligen ingenting med själva huvudhistorien att göra men livar påtagligt upp hela produkten som är Madhouse.
Visst finns det en hel del rent ologiska element i filmen. Jag gillar framförallt det faktum att strömförsörjningen i 70-talets England tycks vara lika opålitlig som den kaliforniska med tanke på att Paul i tid och otid måste släpa runt på tända stearinljus (batterier till ficklampor verkar det också vara ont om) och att brittiska TV-studios är oväntat lättantändliga. Och man ska man vara petig kan man fråga sig vilket ”Madhouse” titeln egentligen ska alludera till. Men till syvende og sidst är filmen underhållande och det räckte för mig den här lördagskvällen.
Rörliga bilder och tryckta ord 
En film jag inte kände till, men tveksamt om den kommer ses inom en snar framtid. Alltid ute efter bra, äldre skräck, men vet inte om denna skulle passa min smak. Antar att det bara är att se efter själv 🙂
Tycker det hur som helst är kul med sådana här filmer som är mindre kända. Får hoppa in hos Trash Is King också då jag missat den bloggen allt för länge…
Tack för uppmärksamheten, Sofia!
Jag gillar som sagt den här filmen ganska mycket. Den har ett förvånansvärt lågt betyg på imdb (kanske för att det är ganska få som faktiskt sett den). Dock tycker jag att den har förvånansvärt mycket gore för att vara PG, men visst finns det även tydliga budgetbegränsningar. Se gärna fler av Amicus filmer. Jag gillar det bolaget skarpt.
@Movies-Noir: Ja, det finns nog ingen annan utväg. Jag gillade som sagt stämningen i den men det finns förstås en hel del att störa sig på om man är på det humöret.
Ett besök hos TiK är satisfaction guaranteed!
@TiK: Äras den som äras bör. Jag trodde att IMDb-betygen var ett genomsnittsbetyg, men det kan det ju inte vara i så fall för då skulle det ju intespela någon roll hur många eller hur få som röstade. Eller? Det kan säkerligen bli fler Amicus men just nu ligger nog dryga tjugotalet Hammer-filmer först i kön 😉 Men Madhouse gav absolut mersmak, det kan jag säga.
Hmm… den här har jag varit på väg att se nångång på nätet. Finns den månne på Voddler? Får nog kolla upp det, för nu blev jag riktigt sugen!
Visst är det ett genomsnittsbetyg, men ”glömda” filmer som det snackas om har ofta ett högre betyg än Madhouse. Antagligen söker genrefansen upp filmerna och ger dom ett rättvisare betyg. Madhouse snackas det inte så mycket om. Därför tror jag att det är fler som råkat se den av en slump som röstar.
Det är nog få genrefans som sett den. Hade de gjort det är jag övertygad att snittbetyget varit högre. 🙂
Hammer är också kul. Kanske inte jätteförtjust i deras Dracula-, Frankenstein- och Mummy-sviter, men det har gjort en del annat intressant. De gjorde bland annat en hel drös psychomördarfilmer som är uppbyggda lite som deckarmysterier (nästan lite giallo-varning), som tex Scream of Fear och Fear in the Night. Trots att uppbyggnaden är väldigt lik så är de ändå underhållande.
@BRC: Kul! Jag tycker att den här är klart värd en titt.
@TiK: Ja, det låter förstås rimligt… Hammerboxen som jag har hemma tror jag innehåller lite smått och gott, både Dracula, Frankenstein och lite mer thrillerartade filmer, bla Fear in the Night.
Först TiK & sedan ett gott betyg från Sofia intresset steg med ens. Håller med om att det åtminstone inte är ointressant att sätta tänderna i filmer från TiK.
@filmitch: Kul! Testa den gärna och återkom. Det är aldrig bortkastat att se Price och Cushing.