Tony Stark är mannen som har fullt upp. Ett halvår efter att han basunerade ut att han och ingen annan var Iron Man har han bevarat världsfreden och försökt att sköta sitt företag. Men direktörsjobbet går väl sådär, militären (med konkurrenten Hammer Industries lurande i bakgrunden) kräver att få ta över hans Iron Man-dräkter och palladiumkärnan som han konstruerade i första Iron Man håller långsamt på att förgifta honom.

Givetvis reagerar han på sedvanligt Tony Stark-vis: får Pepper Potts att hålla snattran genom att utnämna henne till direktör för Stark Industries, tar nyare, fräschare och tolv år yngre Natalie Rushman som sin nya assistent och kör räcerbil. Men på banan dyker plötsligt Ivan Vanko upp med en helt egen palladiumkärna och tillhörande (riktigt coola, faktiskt!) energi”piskor” som han använder för att choppa bilar mitt itu.

Tony lyckas givetvis besegra uppkomlingen som blir transporterad till ett franskt fängelse, vilket snart exploderar. Problem solved! Eller är det?

Tja, jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska säga om Iron Man 2. ”Meningslös” är det enda ord som kommer för mig. Å andra sidan blinkar det i meterhög neon inne i skallen. Medan första Iron Man drev lite med hela superhjältegenren genom anti-hjälten Tony Stark lyckas man här inte vidareutveckla konceptet det minsta trots att man introducerar både fysisk och psykisk nedgång samt ett rejält faderskomplex (inklusive budskap from beyond the grave).

Mickey Rourke som Ivan Vanko är förvisso stenhård men inte särskilt rolig och hans drones får aldrig det där lilla extra. Varför man ens brytt sig om att ha med Gwyneth Paltrows Pepper Potts övergår mitt förstånd, för hennes insats kan möjligen ha varit det mest meningslösa i hela denna meningslösa film.Natalie Rushman i skepnad av Scarlett Johansson är naturligtvis läcker som en liten pralin (när är hon inte det?) men känns också pliktskyldig trots att hon ju faktiskt får ta hand om flera lågstatusskurkar helt själv. All ”humor” och smågnabbande mellan de olika karaktärerna måste ha skrivits av en manusförfattare som druckit en halvliter varm mjölk samtidigt som han eller hon låg i ett varmt bad, det känns bara trött, trött, trött.

Ok, nu har jag faktiskt ett annat ord i skallen också. ”Varför?”