Hawley Harvey Crippen, eller Dr. Crippen, är läkaren och homeopaten som 1910 blev hängd för mordet på sin fru Cora trots att man aldrig återfann hela hennes kropp. Crippen High School i den lilla amerikanska staden Crippen måste ju därför vara en optimal inspelningsplats för en romantisk komedi, n’est ce pas?

Nej, självklart är inte bara Crippen High School på grund av sitt namn en optimal inspelningsplats för en slasher, där skedde också ett antal ouppklarade mord som filmen nu ska försöka återuppliva. Man spelar in filmen, allt är frid och fröjd och alla åker hem till sitt.

Nähä, inte det heller? Skådespelare och övrig teampersonal börjar en efter en att försvinna (ofta tack vare grabbtag från händer iklädda gula diskhandskar) och det enda spåret man har efter dem är i bästa fall litervis med blod. Lokale polisen Steven Blake, som också spelar polis i filmen efter skådespelaren som skulle ha spelat rollen hoppade av, och leading lady Callie bestämmer sig för att lösa mysteriet. Samtidigt får Steven möjlighet att berätta bitterljuva minnen av sin high school sweetheart Cathy för Callie.

Return to Horror High vill vara både en komedi som driver med slasherklichéer, metafilm och en seriös slasher, i det att man försöker skapa spänning och hoppa-till-effekter. Det behöver kanske inte sägas att filmen misslyckas, i och för sig rätt magnifikt ska erkännas, på alla punkterna.

Wikipedia anger att Return to Horror High är ”somewhat notable” för att ha bistått med George Clooneys första filmroll (han hade dock gjort en del TV innan och samma år var han även med i Grizzly II). Med tanke på Clooneys popularitet nu för tiden säger det kanske något om denna films kvalitet att den faktiskt inte nått högre sfärer tack vare en sådan merit. Det som däremot eventuellt skulle kunna vara lite intressant i sammanhanget är kombinationen av användandet av skräckfilmsklichéer med en maskbeklädd mördare – Wes Craven, you are so busted…

Effekterna består mestadels av att man ser vapnet närma sig (och för att vara en slasher är utbudet i det avseendet faktiskt rätt fantasilöst) och sedan slänger någon bakom kameran en hink blod på väggar och golv. Stämningen är lika gastkramande som en söndagsmiddag med farmor och man bryr sig inte särskilt mycket om vem som kommer att gå hädan härnäst och på vilket sätt, något som borde vara en grundförutsättning för den här typen av film. Skådisarna är i bästa fall medelmåttiga, där priset sannolikt tas av Pepper Martin som med stenansikte och innantilläsning stakar sig igenom rollen som polischef Deyner – alltså stadens riktiga polischef.

Men det riktigt stora problemet med Return to Horror High ligger inte i ovanstående brister, utan på manusnivå. Det är nästan hjärtskärande tydligt hur man velat leka med metakänslan är-det-på-riktigt-eller-inte i alldeles för många hopp mellan det som verkligen händer i nutid när filmen spelas in, det som eventuellt hände när de första morden ägde rum, och det som händer i olika filmscener som spelas in. För att göra det hela ännu mer förvirrat spelar vissa personer som var med ”när det begav sig” också roller i filmen och man har dessutom slängt in ett par det-var-bara-en-dröm-scener för säkerhets skull.

Ju längre av de 95 minutrarna man härdar ut, desto oftare sitter man och kliar sig i huvudet som en Skansenchimpans och kommer aldrig så mycket längre än frustrerade utrop av typen ”Men…?”, ”Hur…?”, ”Varför…?” För att verkligen visa hur kluriga de har varit kunde manusförfattarna heller inte låta bli att slänga in en mindfuck precis på slutet, vilken sannolikt inte fungerar som det var tänkt. En mindfuck blir det förvisso, men mer i bemärkelsen att den helt plötsligt drar med sig en logisk problematik som torde motsvara en avsevärd Richtermagnitud.

Men i och för sig, alla logiska problem behöver ju inte vara frustrerande. Jag blev särskilt imponerad av polis Steven Blakes utbildning och mentala kapacitet när han och Callie vid åsynen av ett nedblodat toalettbås strax drar slutsatsen att det måste ha varit skådeplatsen för sönderdelningen av en kropp i så små bitar att man kunde spola ned det hela i toaletten. Och Moaning Myrtle som tyckte att hon hade fått en taskig deal…

Är man ett die hard fan av (en förvånansvärt lockig) George Clooney kan det eventuellt ge något att se Return to Horror High. Är man beredd att gå till sådana överdrifter kan det direkt efter tittningen emellertid vara värt att söka hjälp för ohälsosam fixering som sannolikt snart kommer att gå över i mordisk stalkning.

Annonser