Jag ska inte ge mig på något storslaget säckknytande av en månad späckad med klassiska skräckhistorier, för det skulle jag behöva doktorsgrader i både litteratur- och filmvetenskap känns det som.

Men det man kan konstatera är att alla dessa historier fokuseras på Monstret, med vissa underkategorier i form av Vampyren och Varulven. Och att det skräckinjagande med detta Monster alltid är vad som inom den gotiska litteraturen uppenbarligen kallas ”abhuman”. Det vill säga mänsklighet som hela tiden är på väg att övergå i något annat. Det skrämmande och monstruösa ligger inte enbart i avvikelsen från det normala, utan i själva transformeringen, gestaltkränkningen och det gränsöverskridande.

Det monstruösa är flytande, opålitligt och okontrollerbart. I och med detta, oförmågan till en säker definition, kommer också en skrämmande okontaktbarhet. Vi kan aldrig kommunicera med det monstruösa och kommer därför aldrig heller att kunna förstå det. Jag upplever att det här finns en skillnad mellan dessa klassiska Monster om man jämför med exempelvis den senare Slashergenren, där skräcken och hotet ofta snarare ligger i själva situationen. Däremot tenderar okontaktbarheten att om möjligt vara ännu större: en stark skräckfaktor ligger ju ofta i det faktum att mördaren är helt knäpptyst.

Men därmed inte sagt att vi inte kan känna med Monstret. Tydligast i Mary Shelleys Frankenstein är det monstruösa definitivt något man kan ha medkänsla inför. Victor Frankensteins Varelse är också det enda monster av de som samlats på bloggen under oktober som sällan medvetet vill sina offer illa. Trots att hans fysionomi signalerar någon med otrevliga intentioner skiljer han sig från exempelvis Edward Hyde vilken är lika otäck som han ser ut.

Monstret måste också kontrasteras mot något. Därför är det lite förvånande att bara tre av berättelserna redan i sina original (Dracula, Le Phantome… och The Wolf Man) för in temat kring Skönheten och Odjuret. Man kan undra om det är en kontrast som lämpar sig bättre för film eftersom alla visuella adaptioner i princip omgående, mer eller mindre välmotiverat, slänger in Skönheten.

Jag vet inte om detta på något sätt hänger ihop, men man kan också konstatera att de som saknar en tydlig Skönhet är samma berättelser som sysselsätter sig med den Galne Vetenskapsmannen. Vad som däremot blir uppenbart är att våra vetenskapsmän alla på ett eller annat sätt är eller blir galna eftersom de själva blir eller försöker skapa det gränsöverskridande.

De försöker bryta barriären mellan liv eller kropp och blir på så sätt en bild av den bräckliga vägg som ständigt försöker upprättas mellan civilisation och barbari. Det finns helt enkelt inga genvägar till det rättfärdiga livet.

Jag kan bara hoppas att ni, kära läsare, har funnit det lika underhållande som jag gjorde att följa de här klassiska skräckberättelserna från ax till limpa så att säga (ok, den analogin haltar inte så lite). Trots att det inte blev många fullpoängare (typ ingen) i det här temat och ett genomsnittligt betygsvärde på fjuttiga 2,5 är jag ändå nöjd.

Det har varit kul att spegla förlagor och olika adaptioner mot varandra och några trevliga överraskningar har det ändå blivit. Att The Invisible Man var bra både i bok– och filmform visste jag ju redan, likaså att Robert Louis Stevensons kortroman är riktigt kuslig. Men Svengali var rolig att ha stiftat bekantskap med även om filmen ”bara” fick en trea i betyg. Och både 40-talets Jekyll & Hyde samt 60-talets Operaspöke var oväntat underhållande, fast på väldigt olika nivåer förstås.

Men visst hade det varit trevligare att kunna avsluta med lite bättre produktioner. Möjligen var det kroppsförbrytande Monstrets glansdagar förbi i och med 60-talet för att ersättas av det livsförbrytande Monstret i form av Michael Myers, Jason Vorhees och Freddy Krüger?

Imorgon vilar bloggen från sitt Halloween-maraton men från och med onsdag är det tillbaka i gamla hjulspår igen, åtminstone vad gäller genrer. Tack vare en rent ohelig arbetsbörda drar jag nämligen ned på publiceringsfrekvensen till varannan dag under november månad.

Tack för att ni hängde med!

Annonser