The Wolf Man (1941)

alt. titel: Varulven

Larry Talbot kommer hem till fädernesborgen Talbot Castle, redo att efter sin äldre broders oväntade död axla ansvaret som slottsherre och lord över folket i den tillhörande byn.

Men han behöver inte börja med en gång eftersom fadern Sir John fortfarande i allra högsta grad lever. Därför kan Larry istället roa sig med att spionera på unga byflickor genom slottets teleskop och sedan genomföra uppraggningsförsök med klara stalkertendenser.

Men istället för att bli förolämpad eller illa till mods när Larry börjar prata om vad som finns i hennes sovrum tar Gwen det hela med beundransvärd fattning. Hon delger till och med Larry lite av traktens lokala varulvstraditioner när han blir nyfiken på en speciell käpp med vargkrycka (men visst måste man älska en butik där expediten vid förfrågan om käpp undrar om den ska vara för dags- eller kvällsbruk. Britterna kunde sina käppar!).

Even a man who is pure in heart
and says his prayers by night
may become a wolf when the wolfbane blooms
and the autumn moon is bright.

Uppenbarligen tillhör varulvstraditionerna det viktigaste Larry måste lära sig om trakten för innan dagen är till ända har han hört den famösa ramsan två gånger till. Och visst blir det viktigt – lockad av rop på hjälp stöter Larry på en enorm varg som attackerar en ung flicka. Vargen blir snabbt expedierad tack vare den bastanta käppen (vars elaborerade krycka händelsevis råkar vara gjord av silver) men när förstärkning anländer hittar man ingen varg. Bara en död flicka och en lika död zigenare.

Själv måste Larry nu brottas med ruelsen över att ofrivilligt ha slagit ihjäl en människa när han säkert vet att det var en varg han slog in skallen på. Dessutom fortsätter vargattackerna samtidigt som Larry hittar leriga fotspår på sovrumsgolvet.

Genom varulven ingår The Wolf Man både i skräckmytologin och filmbolaget Universals klassiska 30- och 40-talsskräckfilmer, dock utan en lika tydlig skönlitterär förlaga som exempelvis Dracula eller Frankenstein.

Lon Chaney Jr. som Larry Talbot visar tyvärr att han inte riktigt fyller sin berömda (riktiga) faders skor, även om det bland annat är hans varulvssminkning (skapad av Jack Pierce) som fått filmen att gå till historien. The Wolf Man skapade dessutom en stor del av den varulvsmytologi som sedan blivit standard i efterföljande berättelser, bland annat den suggestiva versen.

Men att den bulkige amerikanen ens skulle ha spenderat sin späda barndom i England eller för den delen vara släkt med den förfinade och nästintill späde Claude Rains blir aldrig riktigt trovärdigt. Fast i och för sig, nog måste även engelska lorder ha rätt att gifta sig med ryska kulkasterskor?

The Wolf Man är charmig men kommer inte så mycket längre. Alla utomhusscener har lite väl mycket studiokänsla över sig (redan den magnifika inklippningen i början där Larry ”bilar” till slottet, körd av familjens chaufför, visar vad man har att förvänta sig) och det är uppenbart att Talbot Castles omgivningar ständigt är lika dimmiga som en nyvaken Ozzy Osbourne.

Manuset gör sitt bästa för att etablera varulven som ett monster vilket i likhet med exempelvis Frankensteins Varelse fått en taskig deal av ödet. Men trots att det klart och tydligt uttalas (”There’s something tragic about that man”) har jag svårt att ta Larrys själsliga våndor på allvar. Enda gången det slår igenom på ett bra sätt är när hela församlingen vänder sig om i kyrkan för att stirra ut Främlingen. Bara i den scenen blir Larrys hårighet (jakhår!) en välfunnen allegori för det inskränkta samhällets xenofobi.

Det görs också övertydliga försök att få till en vetenskap vs religion/vidskepelse-konflikt men det blir lite forcerat kan jag tycka. Möjligen för att ingen av karaktärerna pysslar med vetenskap som kan kopplas till just varulvsmytologin, istället är det astronomipappa och läkaren som får vara tveksamma till riktiga varulvar och istället humma någon om gott och ont i människans själ samt självsuggestion som gränsar till mentalsjukdom.

Men eftersom det samtidigt görs en högst reell hänvisning till högre makter (”When it comes to heaven, there is only one expert”) funderar jag lite på om slutet eventuellt ska tolkas som ett straff för varulvens baneman. Hade han kunnat tro på mytens realitet hade det kanske slutat annorlunda?

Nej, jag har svårt att bli indragen i den stämning som hundbrottningslek, kolsyreis och burkigt studioljud försöker skapa.

16 reaktioner till “The Wolf Man (1941)”

  1. Hahaha, jag förstår dig. Hundbrottningslek, kolsyreis och burkigt studioljud gör sällan någon glad 😉

    Är Wolfman med Benicio Del Toro en remake på denna?

  2. Instämmer helt i din text. Tycker den här filmen är rätt tråkig, mest intressant är den väl av den orsaken att den skapade en varulvsmyt som i stor utsträckning präglat Hollywoods varulvar. Men det finns en sekvens som jag tycker är riktigt obehaglig och det är där varulven smyger sig på en dödgrävare (om det nu var en dödgrävare vill säga, men mitt minne påstår det).

  3. @BRC: Jag kan hålla med om att den första dödsscenen i alla fall är den bästa (jag har också för mig att det är en dödgrävare). Kanske för att den är förhållandevis avskärmad och inte med så mycket ljud som ekar?

  4. När det gäller varulvsfilmer så gillar jag An American Werewolf In London och The Howling. De har gamla hederliga förvandlingar av Rick Baker och Rob Bottin.

  5. @Micke:Ja, de två är riktigt trevliga. Bland nyare versioner tyckte jag att Dog Soldiers höll bra klass.

    @BRC: Ok, det var mer än jag mindes 😉

  6. Ytterligare en skräckklassiker (precis som Dracula) som jag missat däremot sett en remake, http://jojjenito.wordpress.com/2011/06/16/the-wolfman/

    Hmm, jag tänka mig att den är mer intressant att se än bra på riktigt. Brottning med hunddockor och studiomiljöer är inte det bästa för att ge den där rätta skräckkänslan. 😉

    Fast vad kul, nu har jag två skräckklassiker att se fram emot.

    Bara en liten notis, det verkar som om man stavar originalfilmen särskrivet The Wolf Man medan man i remaken valt att stava The Wolfman.

  7. @Jojjenito: Vad kul, bägge är ändå något att se fram emot även om de inte är några fullträffar rent cineastiskt sett. Skulle vara väldigt spännande att se vad du tycker om dem, återkom gärna då!

    Du har helt rätt om stavningen, slarvigt av mig och uppmärksamt av dig. Det ska vara åtgärdat nu.

  8. @Micke: Jag hade nog lite för höga förväntningar när jag såg den första gången, men det är möjligt att den skulle vinna på att ses om.

  9. Överlag är jag mer förtjust i varulvar än vampyrer men anledningen till detta är nog den erotiska vamyrvåg som drabbat västvärlden sedan Coppola och Rice och nu kulminerar med Twilight. Dog soldiers är nog min varulvsfavorit. Jag har faktiskt den här filmen liggandes hemma och din fina text gjorde mig mer intresserad av hundbrottning och kosyreis 😉

  10. @filmitch: Vad kul att du gillade texten — ”original”-varulven är absolut värd ett försök. Redan innan Coppolas Dracula tyckte jag nog att varulvar var coolare än vampyrer, jag vet inte om det är det där raffinemanget som gör att de kännas lite distanserade? Och ju mindre som sägs om den erotiska vampyrvågen desto bättre…

  11. Sofia: Kolla upp regissören Jack Arnold, han gjorde flera klassiker på 50-talet, t.ex. It Came From Outer Space (1953), Creature From The Black Lagoon (1954), Tarantula (1955) och The Incredible Shrinking Man (1957).

  12. @Micke: Egentligen hade jag tänkt att det det skulle vara en hemlis vilka filmer som kommer men nej, Creature fick inte vara med den här gången. Filmen har jag dock sett flera gånger, även It Came… The Incredible… ligger faktiskt och väntar men Tarantula hade jag däremot inte koll på, så den får jag ta att försöka snoka upp. Det finns många sköna femtiotalsskräckisar så tack för tipset!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: