För hundrade gången återvänder jag till danska skräckfilmen Sidste Time från 1995. Däremot är det första gången jag sett den ur ett skolperspektiv. Att handlingen spelar på mer eller mindre universella ”sanningar” om skolans värld råder inga tvivel om. Slutsatserna efter att ha analyserat detta är däremot helt och hållet mina. Att filmen också innehåller en kritik mot och parodi av media tar jag inte upp närmare här. Men det kan vara intressant att notera en eventuell koppling mellan det behov vi människor tycks ha av att se eller höra om hemska eller förnedrande saker och våra erfarenheter från skolans värld. Skolan som institution har hög igenkänningsfaktor och lämpar sig därför för skräckfilm: alla har erfarenhet av den. Innan jag går in på själva filmen kan det vara på sin plats med en varning för spoilers!

Succéprogrammet ”Sidste Time” på TV Top har problem. Idéerna sinar och det blir allt svårare att fånga unika katastrofer på bild som kan locka tittare. Då kommer ett anonymt fax om en serie mord på en gymnasieskola i stan. En grupp elever, fyra tjejer och tre killar, är kallade till ett möte på fredagens eftermiddag. De vet inte varför, men väl samlade i biologisalen stängs de in och får via TV:n veta att ett test väntar som de förväntas överleva för att få ta studenten. Ett mord har begåtts på skolan. Hitta den skyldige. Alla befinner sig i fara och ingen går att lita på.

Jag kan bara konstatera att det finns massor att säga om Sidste Time även ur ett skolperspektiv. Det danska ordet ”time” kan liksom på svenska innebära både timme och lektion. Första skräckmomentet är att skolan inkräktar på elevens sfär. Egentligen ska de ha helg men tvingas tillbaka sent på fredagens eftermiddag. Regler för skolan kan utläsas genom gruppen. Skolan ses som en feminin plats (bland annat genom de flesta lärare tydligen är kvinnor) vilket visar sig genom att tjejerna är fler till antalet. Det är också de som håller ut längst, vilket hör ihop med teorin om att skolan är anpassad för tjejerna och tvärtom.

De utvalda ungdomarna i filmen däremot har det gemensamt att de på något sätt är missanpassade i relation till skolans regler och koder. Det handlar om allt från bristande närvaro, dåligt uppförande till ifrågasättande av skolans personal. En del forskning menar att för mycket i skolan är problembaserat och har en negativ utgångspunkt istället för att exempelvis se lärarens uppgift i sådana lägen som att hantera dilemman. Många gånger kan dilemmat bero på något så ”enkelt” som bristande kommunikation eller otydlighet. Till och med detta kan utläsas i Sidste Time.

Eleverna får inget grepp om uppdraget, inte vad som förväntas av dem eller hur de ska ta sig igenom det. De lyckas alltså inte knäcka koden och de är dessutom utelämnade helt åt sig själva. Inte en enda lärare finns närvarande, förutom den övernaturliga som vill ta livet av dem som enda tillrättavisning, vilket också skulle kunna tolkas som att läraren inte vill att de ska klara det och att uppgiften är utformad på ett sådant sätt att de heller inte kan klara det. En sorts maktdemonstration helt enkelt, säkert inte ovanlig i den verkliga skolan (har själv erfarenheter av det för övrigt). Elevernas brister presenteras förresten i samband med att de ångestframkallande ID-bilderna från klassfotograferingen visas. Ingen ser heller bekväm ut på bilderna. Någon blundar.

Det verkar inte som om alla de utvalda eleverna i filmen känner varandra, snarare känner de till varandra genom stereotyper, rykten eller kategorisering. De flesta lever dessutom upp till sin roll, något som i skolsammanhang handlar om självuppfyllande profetior som byggs på av lärare, till exempel genom att stämpla en elev eller klass som bråkig eller duktig och överföra detta på andra lärare eller elever. Att skolan är en fientlig plats visar sig också genom den ryktesspridning som sker mellan ungdomarna trots det hemska som sker. Makten ligger helt och hållet hos den mördande läraren och han har alla ess i rockfickan. När eleverna får lämna biologisalen och funderar över vapen föreslår en av dem en pekpinne. Otroligt talande! Inte för att läraren skulle använda den som ett fysiskt vapen, men som ett vapen i undervisningen och för att hålla sin status. Det är ju bara en person i klassrummet som har användning för pekpinnen i en vanlig undervisningssituation.

Att de befinner sig i biologisalen har jag funderat mycket över. Främst handlar det nog om Darwin och det naturliga urvalet, att den starka överlever, men det skulle lika gärna kunna handla om att återigen förnedra eleverna då biologisalen kan ses som en osäker plats. Dels kan man få veta saker om sig själv och sitt ursprung vilket kan innebära mycket för en människa, inte minst i tonåren då det handlar om att passa in. Dels kan det indirekt handla om sex eller hur människor fungerar som individer eller i grupp. Intressant nog är en annan sal för naturvetenskapliga ämnen den plats där vi får se mördaren tydligt för första gången. Korridorerna som visas är antingen helt mörklagda, inte alltför sällan filmade snett underifrån på klassiskt skräckfilmsmanér som här lika gärna skulle kunna illustrera elevens självkänsla i skolbyggnaden. En byggnad som det för övrigt är svårt att få grepp om hur stor den är eller hur den hänger ihop. Ibland filmas delarna i korridoren som ur er en passiv åskådares perspektiv. Likaså är skolan helt ljudisolerad och avskärmad. Folk passerar utanför men hör inte, eller vill inte höra, elevernas rop på hjälp.

Jag har inte gått på en enda skola där det inte cirkulerat rykten om ett mord, därför blir igenkänningsfaktorn hög när Sidste Time baserar sin handling på legenden om ett påstått mord, en legend som tycks besannas under filmens gång. Problemet är bara att här är det offret som också är mördare. I slutet börjar det hela om. Ingenting tycks ha hänt, utan är istället på väg att hända. Skillnaden är att nu verkar eleverna veta varför de samlats och en av dem frågar till och med: ”Har han inte kommit ännu?”. I slutsekvensen fastställs det att skolan tillhör tjejerna. Det är såklart Nicoline som vågar dra undan draperiet och se det okända där bakom och vi som åskådare får inte veta vad det är. Grundhandlingen i Sidste Time kanske sammanfattar skolans värld väldigt väl: det handlar om att överleva och hitta ut. Ingen går att lita på och ibland kanske någon måste offras om man själv ska få leva…

Skrivet av Micke från Blue Rose Case.