Wishmaster börjar i det antika Persien (även om det mest ser ut som om regissören filmat sitt barns sandslott ur grodperspektiv) där fullkomlig panik just brutit ut i det kungliga palatset. Vid konungens sida står en ondskefull figur. Men, det är ju Lotta Engberg?! Ok, det är det inte, men det är i alla fall en typ som uppfyller önskningar och givetvis inte alls på det sätt som den som uttalat önskningen tänkt sig (kanske är det Lotta Engberg i alla fall?).

Kungens trollkarl lyckas fånga odjuret i en opal. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut. Nähä, inte det? Genom en introducerande VO får vi veta att häxmästaren är en djinn, en varelse som inte hör hemma någonstans och är tvingad att uppfylla tre önskningar. Men när den tredje är uttalad kommer ”unholy legions” att uppfylla jorden (att detta inte har särskilt mycket med riktig djinn-mytologi att göra behöver knappast påpekas). Tre, alltså. Två går bra, en går bra, men inte tre. Kom ihåg det nu, tre.

Ädelstenen hamnar istället i händerna på auktionsvärderaren Alex Amberson. Djinnen lyckas naturligtvis fly sitt ädelstensfängelse och rör sig nu fritt i staden med två mål i sikte. Samla själar till sin frigörelse och se till att Alex iscensätter denna med sin tredje önskan.

Wishmaster försöker vara både rolig och läskig och lyckas väl inte så där särdeles bra med någotdera. Möjligen försöker den bara vara rolig eftersom effekterna ofta är så totalt over the top att de knappast kan tas på allvar. Men då de varken ser realistiska eller ens särskilt snygga ut och humorn mest består i att Andrew Divoff som djinnen hånler och säger ”As you wish” (och inte ens den catchphrasen genomför man helt konsekvent) lyckas den inte särskilt bra med det heller. Obegripligt nog finns det trots detta inte mindre än tre uppföljare, alla föga förvånande direct-to-DVD.

Däremot skulle man kunna använda den som grund för en rätt fruktbar Movie Quiz-kväll eftersom både rollista och övrig crew är en veritabel Who’s Who med skräckanknytning. ”Produced by Wes Craven” är i princip det första som dyker upp när man sätter DVD:n i spelaren, men tro mig, det är ett kvalitetsmärke i nivå med Roger Corman, men är icke desto mindre sannolikt ägnat att försöka lugna hugande skräckisfantaster.

VO:n som introducerar djinnen för oss är ingen mindre än Angus Scrimm (The Tall Man i Phantasm). När historien börjar i nutid slänger Wishmaster åt oss ytterligare två köttben, för de första vi ser är Robert Englund och Ted Raimi. Därefter följer i någorlunda rask takt både kända (Kane Hodder — Friday the 13th, Tony Todd — Candyman, och Joseph Pilato — Day of the Dead) och kanske mindre kända (Ricco Ross — Aliens, och Reggie Bannister — Phantasm) skådespelare.

Jenny O’Hara som spelar en hjälpsam professor hade ingen större skräckanknytning innan Wishmaster men kan däremot kännas igen som en av hissinvånarna i Devil. Regissören Robert Kurtzman har väl kanske ingen vansinnigt imponerande regimeritlista men var å andra sidan en av grundarna av K.N.B. EFX Group, som bland annat gjort effekterna till Evil Dead II, Tremors och Misery.

Så, bjud in era kompisar och imponera på dem med era kunskaper nu när ni sitter med facit i hand. Om man får ta en klunk öl varje gång man känner igen en skådis kanske också filmen blir lite roligare.

Annonser