Wishmaster (1997)

Wishmaster börjar i det antika Persien (även om det mest ser ut som om regissören filmat sitt barns sandslott ur grodperspektiv) där fullkomlig panik just brutit ut i det kungliga palatset. Vid konungens sida står en ondskefull figur. Men, det är ju Lotta Engberg?! Ok, det är det inte, men det är i alla fall en typ som uppfyller önskningar och givetvis inte alls på det sätt som den som uttalat önskningen tänkt sig (kanske är det Lotta Engberg i alla fall?).

Kungens trollkarl lyckas fånga odjuret i en opal. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut. Nähä, inte det? Genom en introducerande VO får vi veta att häxmästaren är en djinn, en varelse som inte hör hemma någonstans och är tvingad att uppfylla tre önskningar. Men när den tredje är uttalad kommer ”unholy legions” att uppfylla jorden (att detta inte har särskilt mycket med riktig djinn-mytologi att göra behöver knappast påpekas). Tre, alltså. Två går bra, en går bra, men inte tre. Kom ihåg det nu, tre.

Ädelstenen hamnar istället i händerna på auktionsvärderaren Alex Amberson. Djinnen lyckas naturligtvis fly sitt ädelstensfängelse och rör sig nu fritt i staden med två mål i sikte. Samla själar till sin frigörelse och se till att Alex iscensätter denna med sin tredje önskan.

Wishmaster försöker vara både rolig och läskig och lyckas väl inte så där särdeles bra med någotdera. Möjligen försöker den bara vara rolig eftersom effekterna ofta är så totalt over the top att de knappast kan tas på allvar. Men då de varken ser realistiska eller ens särskilt snygga ut och humorn mest består i att Andrew Divoff som djinnen hånler och säger ”As you wish” (och inte ens den catchphrasen genomför man helt konsekvent) lyckas den inte särskilt bra med det heller. Obegripligt nog finns det trots detta inte mindre än tre uppföljare, alla föga förvånande direct-to-DVD.

Däremot skulle man kunna använda den som grund för en rätt fruktbar Movie Quiz-kväll eftersom både rollista och övrig crew är en veritabel Who’s Who med skräckanknytning. ”Produced by Wes Craven” är i princip det första som dyker upp när man sätter DVD:n i spelaren, men tro mig, det är ett kvalitetsmärke i nivå med Roger Corman, men är icke desto mindre sannolikt ägnat att försöka lugna hugande skräckisfantaster.

VO:n som introducerar djinnen för oss är ingen mindre än Angus Scrimm (The Tall Man i Phantasm). När historien börjar i nutid slänger Wishmaster åt oss ytterligare två köttben, för de första vi ser är Robert Englund och Ted Raimi. Därefter följer i någorlunda rask takt både kända (Kane Hodder — Friday the 13th, Tony Todd — Candyman, och Joseph Pilato — Day of the Dead) och kanske mindre kända (Ricco Ross — Aliens, och Reggie Bannister — Phantasm) skådespelare.

Jenny O’Hara som spelar en hjälpsam professor hade ingen större skräckanknytning innan Wishmaster men kan däremot kännas igen som en av hissinvånarna i Devil. Regissören Robert Kurtzman har väl kanske ingen vansinnigt imponerande regimeritlista men var å andra sidan en av grundarna av K.N.B. EFX Group, som bland annat gjort effekterna till Evil Dead II, Tremors och Misery.

Så, bjud in era kompisar och imponera på dem med era kunskaper nu när ni sitter med facit i hand. Om man får ta en klunk öl varje gång man känner igen en skådis kanske också filmen blir lite roligare.

7 reaktioner till “Wishmaster (1997)”

  1. Jag har sett den här för inte alltför länge sen (dvs elva-tolv år sedan…) men jag minns ingenting av den. Inte ens din text väcker några bilder till liv. Har alltid undrat om den skulle vara värd att se om, men jag tror jag nöjer med med din text…

  2. Om jag istället för öl får dricka en lakritsshot varje gång så kanske, kanske, kaaaaanske jag någongång kommer att se den här filmen. Eller inte. 😉

  3. @BRC: Tro mig, den är verkligen inte värd någon omtitt!

    @Fiffi: Kanske om du dricker alla shottarna först och sedan väljer film 😉

  4. Kan för mitt liv inte komma på om jag sett filmen eller inte och det är ngt som jag brukar kunna hålla koll på.
    Hur som helst: Underhållande och rolig läsining jag är impad hur du lyckas komma ihåg alla namn eller åtminstone orkar leta upp dessa.

  5. @filmitch: Kul att texten lyckades underhålla mer än filmen. Att inte kunna komma ihåg om man har sett filmen ifråga eller inte brukar aldrig vara ett bra tecken… Jag ska erkänna att jag fuskade lite när det gäller namnen 😉

  6. Nu var det länge sedan jag såg den här filmen, men jag minns att jag gillade den väldigt mycket. Iofs var det mot slutet av 90-talet jag såg den, då jag var allra mest involverad i skräckfilmens värld och njöt av att se Englund, Todd och Hodder i samma film.

  7. @Aficionadon: Det är väl mest i den bemärkelsen Wishmaster kan vara lite kul — ”Men, det är ju…”. Eller också har du en förmåga att avnjuta dålig skräckfilm som vida överstiger min 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: