Belle de Jour (1967)

alt. titel: Belle de jour – dagfjärilen

Séverine Serizy borde vara lycklig, men eftersom hon är gift med en snygg och framgångsrik läkare som kan hålla paret med en luxuös våning är hon naturligtvis inte det. Allt som oftast flyr hon sin innehållslösa tillvaro, in i fantasier och dagdrömmar vilka allt som oftast går ut på att Séverine på olika sätt blir bunden och förödmjukad.

Makarnas sängar står kyskt sida vid sida med ett prudentligt litet sängbord mellan sig och Séverine älskar för all del sin make, men det är en kärlek som inte innehåller särskilt mycket njutning. Han är hövisk och försiktig i förhållandet till sin fru, behandlar henne egentligen som ett barn, och man får intryck av att äktenskapet kanske aldrig har ”fullbordats” som det så vackert heter.

Men trots att hon älskar sin Pierre drömmer alltså Séverine om lite tuffare tag och en dag tar hon mod till sig och tar kontakt med en bordellmadam. Efter många om och men och mycket hattande fram och tillbaka blir hon till slut en av det lilla glädjehusets mest populära varor, Belle de Jour (bokstavligt översatt betyder frasen ”daglilja” men eftersom det också är fransk slang för prostituerad blir den svenska översättningen ”dagfjäril”), då hon bara finns tillgänglig mellan två och fem på eftermiddagarna.

Tja, jag vet inte jag… Filmen som sådan är helt ok, Catherine Deneuve är helt magiskt vacker och alla röker som borstbindare. Luis Buñuels mer surrealistiska ådra har tagit det rätt lugnt och för det mesta är det ganska underhållande att försöka lista ut när Séverine drömmer (ofta signalerat av ljudet av hästbjällror) och när det är ”verklighet”.

Symbolspråket är underhållande det också, precis bredvid bordellen ligger en köttaffär och en av torskarna får privilegiet att korka upp en skummande champagneflaska medan en av nattfjärilarna öppnar en sådan där skämtburk som sprutar ur sig ett antal spiral”ormar”. Maken heter Pierre (sten) och en av de få drömmar där Séverine inte är bunden tar plats på en strand, lika kal och ödslig som förhållandet mellan henne och Pierre.

Men Belle de Jour ingick också i SVT:s Filmklubbssatsning och det kanske var ett misstag att jag tittade på Fredrik Sahlins inledning till filmen. Då fick jag nämligen veta att Belle de Jour ska handla om en kvinnas frigörelse och rätt till en egen sexualitet. Och det är här som genus-o-metern blir rejält förbryllad.

Visst, vid ett flertal tillfällen omtalas Séverines frihet: bordellmadamen säger att hon blir fri klockan fem när hon får lämna huset, en torsk säger att han ska ge henne fri om hon bara kan göra honom en sista tjänst. När hon är med Pierre är det nästan vitblonda håret uppsatt i en strikt svinrygg eller på andra sätt tuktat, medan det på bordellen alltid är utsläppt. Men det blir lite svårt att svälja en historia om en kvinnas erövrande av sin sexualitet när den kläs i dräkten av klassiska manliga fantasier.

Jag kan absolut gå med på att Séverines drömmar där hon blir både bunden, slagen och förödmjukad skulle kunna vara en symbol för hennes upplevda ofrihet och hennes avsmak för sig själv eller sitt liv. Särskilt ovanligt att kvinnor själva fantiserar om sådana situationer är det inte heller. Å andra sidan finns det en uppsjö av andra typer av bildspråk som Buñuel hade kunna använda för att beskriva samma känsla. I’m just sayin’.

Det stora problemet i sammanhanget är bordellen och det faktum att Séverine i sin jakt efter självförverkligande alltså hellre väljer att prostituera sig än att exempelvis gå ut och ragga på krogen eller ha en affär med någon av makens bekanta. I bordellmiljön finns ju bara illusionen av kvinnlig kontroll (ja, vi får oss till livs en dominatrixkund), men det är väl knappast någon större hemlighet att de som verkligen har makten är torskarna.

Dessutom är Belle de Jour rätt långt från den prostitutionsvidrighet som porträtteras i exempelvis Lilja 4Ever, de flesta torskarna framställs som i grund och botten harmlösa och lite komiska. Många av dem hälsas förtjust och glatt av både madame och glädjeflickor som gamla bekanta.

Själv upplevde jag det som rätt obehagligt när en av kunderna nyfiket frågar när bordellens allt-i-allo Pallas unga dotter kan tänkas vara gammal nog att börja jobba. Filmens stämning i den scenen är emellertid vänligt frågvis snarare än dräglande lustbetonad. Körsbäret som tronar allra högst uppe på den patriarkala fantasibakelsen torde vara de lesbiska vibbar som dyker upp mellan Séverine och bordellmadamen.

I Séverine har Buñuel de facto skapat den perfekta kvinnan; om dagen hora, om kvällen och natten kysk madonna. Och av den bakelsen är jag inte särskilt attraherad.

26 reaktioner till “Belle de Jour (1967)”

  1. Såg den här på TV för en evighet sedan och minns inte särskilt mycket av själva filmen. Däremot kommer jag ihåg att den lämnade en känsla av hopplöshet hos mig och för det har jag velat se om den.

  2. Fredrik Sahlin hör till mina favoritrecensenter å vad jag längtar tillbaka till då han hade filmkrönikan tillsammans med Sara Wennerblom. Filmen Dagfjärilen har jag inte sett och i ärlighetens namn verkar den inte vara speciellt bra finns nog annat att se tror jag.

  3. @Jojjenito: Grattis, då är allt klart då? Ska hasta över idag och titta på underverket 🙂 Deneuve är ögongodis, den saken är klar…

    @filmitch: Jag är faktiskt inte så förtjust i Sahlin, jag tycker i så fall bättre om Göran Everdahl även om jag inte riktigt kan sätta fingret på varför. Förutom Göran är (var, tyvärr) bäst på TV helt klart Ronny och Orvar. Vad gäller Belle… finns det helt klart annat att se, även av Bunuel.

  4. Everdahl hör även han till mina favoriter en riktig mysfarbror :). Ronny har jag inte sett så mycket av men Orvar är jag faktiskt lite kallsinnig till han kändes/känns lite slarvig och kunde aldrig riktigt få fram varför han gillade en film eller inte. Sahlin och jag har inte samma smak men han kunde förklara vad som var bra eller dåligt med olika filmer.

  5. @filmitch: Jag tittade betydligt mer på film på femman än jag hade gjort annars bara för Ronnys skull, han var fenomenal. Jag tycker Sahlin är lite tråkig i sin framtoning, han känns hela tiden rätt krystad. Men att hitta recensenter som funkar med ens egen smak är ett vågspel.

  6. @Sofia: Japp, ”allt” är klart. Återstår att fixa med en hel del, t ex det tråkiga jobbet att fixa till alla de importerade inläggen så att de ser vettiga ut. Visst, de går ju att läsa nu men mitt ordningssinne får sig en törn.

    Du får jättegärna uppdatera din länklista också. Sorry för att jag spammar om det. 😉

  7. @Jojjenito: Will do, har bara inte hunnit med det ännu — här är det nämligen en högst fysisk flytt som ska göras 😉

  8. Förstår, flyttar tar tid och är jobbiga, t.o.m. när det inte är en själv som flyttar 😉 Fast det är skönt när det är klart.

    Förresten, fysisk flytt? Tror du inte jag har fått fysiska men? Hört talas om musarm? 😉

  9. Jag är ett mycket stort fan av Buñuel och gillar den här filmen (dock är den inte är en av hans bästa). Synd att Sahlin förstörde den för dig och trots att jag brukar gilla hans analyser så tycker jag att han har helt jävla fel den här gången. Belle de Jour handlar absolut inte om kvinnlig frigörelse utan är istället ännu en variant på Buñuel återkommande tema om borgerlighetens hyckleri och dekadens. Sedd från det perspektivet så har du en helt annan film.

    Tror du att du ogillar den för att Sahlin gav dig andra förväntningar?

  10. @TiK: Det är mycket möjligt, just hyckleri-elementet känns ju lite mer välfunnet än kvinnlig frigörelse i alla fall. Hade jag sett Borgarklassens… före den här är det mycket möjligt att jag lättare hade kopplat till den tolkningen.

  11. Intressant text! Ser att du inte gillar den så mycket som jag gjorde, men men. Som några andra nämner i kommentarsfältet så är det ju lite dumt att introducera filmen som en film om kvinnlig frigörelse, mycket märkligt.
    Det här med när det är dröm eller verklighet är intressant, och jag märkte att det bjällrorna inte alltid hade en koppling till det (såsom jag tolkar det iallafall). Nästan hela filmen kan ju egentligen ses som en dröm…

  12. @Svart noir: Tack. På så sätt kan jag tycka att drömperspektivet blir liksom lite ”fuskigt” eftersom man kan komma undan med så mycket mer. Allt är en dröm! Eller inte… Men är det surrealism så är det 😉

  13. Oj då. din text dryper av sarkasm lite här och där. Jag har just skrivit klart min text, revy kommer på torsdag. Jag fann den mycket intressant, mest för att jag inte förstod så mycket av vad som hände. Det är i sig spännande!
    🙂

  14. @Henke: Ska bli spännande att läsa. Fördelen med en sådan här film är väl just att den öppnar upp för väldigt många olika tolkningar, problemet var nog att jag hörde en variant som framställdes som den ”rätta”.

  15. Jag gillar också mer att se filmen ur det borgerlighetskritiska perspektivet, men kan ändå se hur den sexuella frigörelsen mycket väl går att se som ett tema i filmen. Inte på så vis att den skildrar hur Severine frigör sig sexuellt, men hur hon medvetet eller omedvetet försöker.

    Det är inte en skildring av en lyckad sexuell frigörelse, utan hur vi människor (eller borgerligheten, för att lägga in det) försöker frigöra sig från den ogynnsamma positionen utan att lyckas. Hur vi flyr från en destruktiv position genom att trassla oss in i en annan destruktiv position.

    Den ytligt sett välbärgade och lyckade Severine verkar också vara ett exempel på den av övergrepp utsatta personen (tidigare i livet) som i sin destruktiva position undermedvetet ”konfronterar” sitt trauma genom att återuppleva det under kontrollerade former. Där ligger nog filmens mest realistiska tema, skildrat med surrealistiska grepp.

  16. @Absurd Cinema: Visst har du rätt i att man kan se Severines handlande som ett sätt att återuppleva och konfrontera sitt förtryck under kontrollerande former. Men jag vet inte om jag fortfarande inte tycker att skildrandet av den glada horan blir problematiskt på ett sätt som inte kan urskuldas genom att det är en surrealistisk film.

  17. Men min poäng är just att jag inte ser henne som en *glad* hora. Jag ser inte det upplyftande i hennes val, utan som en paradoxal frigörelse som inte riktigt kommer någon vart. Hon går i cirklar, typ. Och det ser jag som poängen med skildringen. Ur det perspektivet finns det inget som pekar på en historia av en glad hora eller en lyckad frigörelse, utan snarare ett stort skämt. 🙂

  18. @Absurd Cinema: Mja, även om Severine själv inte är särskilt glad kan jag tycka att valet av prostitution för _fri_görelse känns lite unket. Inte minst för att det framställs som just ett frivilligt val. Särskilt också som ingen av hororna på bordellen tycks ha några större problem med sitt yrkesval.

  19. Ja, jag vet, men det är där jag menar att hennes frigörelse är ett skämt underbyggt av hennes relation till sex och en misslyckad frigörelse, då hon (och många horor) byter en utsatt, destruktiv position mot en annan utsatt, destruktiv position utan att verkligen frigöra sig. Hon är hämmad av hennes bakgrund och sin skeva relation till frihet (borgerlighet och societeten lider i högsta grad av det) i sina ageranden.

    Det finns flera horor där ute (både lyxhoror och andra nivåer av branschen) som valt deras yrkesroll själva, men ändå känns detta fria val som en skev syn på frigörelse och ett mänskligt skämt vad gäller lyckad karriärsbana. Och Belle de Jour skildrar just det. Som en skämtartad frigörelse som kan kännas misslyckad och vilsen, vilket stämmer bra in på hur det ser ut för dom människor som valt prostitution som karriär. Allt är ett skämt på bekostnad av (den så kallade ”fria” societets)människans misslyckade försök att frigöra sig i societetsvärlden, som gjort allt vad heter frigörelse ganska smutsig och oklar. Societeten är redan frigjord enligt människans konventionella regler, men societeten är inte frigjord utan fången i sin egen absurda fälla. Severine är societetskvinnan som förmodligen sökte frihet med en rik man utan att lyckas hitta vad hon sökte, för att sedan söka frihet inom lyxprostitution utan att lyckas hitta vad hon sökte. Och filmens poäng är det absurda skämtet i hennes strävan, tror jag.

    Nu var det länge sedan jag såg den, men filmen visar ett leende på Severines läppar. Kanske för att det absurda går upp för henne och hon då inser misslyckandet i hennes agerande – skämtet, det absurda i hennes liv.

  20. Och när jag läser mer om filmen för att minnas bitarna i dess surrealism, minns jag genom Roger Eberts recension hur fantasin spelar en stor roll för värdet av ens liv och speciellt i Severines liv. För henne och för människan i stort är fantasin svaret på frihet för oss. När vi har eller inte har fått all frihet som går att köpa för våra materialistiska pengar – den materialistiska friheten, och inser att det inte tillfredställer vårt behov av frihet, söker vi oss till alut till den verkliga friheten – fantasin (och den friheten är gratis).

    Severine är en tvångsmässig perfektionist med luxuöst liv men utan frihet. Hennes rika fantasi blir hennes ”verkliga” frigörelse där hon utifrån hennes livsförhållande kan nå tillfredsställelse, där hennes välbärgade liv i en hög samhällsklass och en fästman som är välmenande, god men oförstående och ointelligent inför hennes behov inte kunde ge henne det. Fantasin blir räddningen i en absurd verklighet, då den kan böja faktumen till något tillfredställande och fetisher blir punkter som bär på sådana fantasier som kan ge tillfredställelse.

    Den välbärgade men ”trots det” (för att tydliggöra skämtet som överklassen är) otillfredställda Severine når kanske därför tillfredställelsen i sitt liv genom den sexuella väg hon valt, men inte genom en verklig frigörelse, utan genom att tillfredställas av fantasin.

  21. @Absurd Cinema: Det är bara att erkänna att nu har diskussionen dragit iväg till ett område dit jag inte kan hänga med, så bra minns jag det helt enkelt inte. Men det märks att du själv funderat länge och noggrant på den!

  22. Jag hamnar alltid till slut i det hörnet när jag börjar gräva i mina funderingar, att det blir svårt för fler än *en hjärna* att hänga med samtidigt, men det finns *nånting* i teorin iaf. 😀

  23. @Absurd Cinema: All heder åt dig som tänker så djupt! Jag är säker på att finns flera aspekter av teorin som värda att utforska, mitt problem är som sagt att jag helt enkelt inte minns tillräckligt mycket av filmen eller mina egna tankar om den för att ge mig in i vidare diskussioner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.