Publicerad i Västerbottens Kuriren i september 1998

Bröderna Coen är något av ett unikum i filmvärlden, sedan undergroundsuccéen Blood Simple 1984 har Ethan och Joel slagit in fullträff efter fullträff. Triumfen Fargo vann både bästa regi och bästa originalmanus i Cannes.

I The Big Lebowski möter vi som vanligt ett mer eller mindre egenartat persongalleri, exempelvis John Goodmans hetlevrade Vietnamnveteran, John Turturros sliskige bowlare och inte minst Jeff Bridges The Dude. The Dude, som egentligen heter Jeff Lebowski och, som det sägs i inledningen antagligen är den lataste mannen i Los Angeles, lever ett ganska avslappnat liv som mest tycks bestå i att dricka White Russians och bowla med sina kompisar. Denne mildsinte mans liv ändras ganska drastiskt när han träffar på ett par torpeder som påstår att en icke-existerande fru är skyldig deras boss pengar och dessutom kissar på hans matta. Förvisso ingen speciellt dyrbar matta, men några gränser får det trots allt finnas!

Coenbrödernas senaste film är en riktigt godbit som ger en klart njutbar filmupplevelse, framförallt genom den fantastiska historien som liksom den tidigare Arizona Junior hämtar mycket av sina komiska poänger från en kidnappning med förväxlingar men som också imponerar med sina infallsrika miljöer och scenografier. Vem som helst som kan få den så allvarlige Peter Stormare att ikläda sig en klarröd skridskodräkt med huva är värd all beundran. Bisarr och absurd? Javisst! Fantastiskt rolig? Tveklöst och definitivt!

Omdöme 2011:
Eftersom jag nu redan varit inne och nosat på Coens den här veckan, kan jag ju passa på att skryta med att jag tyckte The Big Lebowski var top notch redan när den hade premiär. Fast så mycket att skryta med är det kanske inte, som jag själv noterar tillhörde ju Coens vid det här laget i princip mainstream.

Efter jag vet inte hur många omtittningar håller filmen fortfarande lika hög kvalitet, både vad gäller absurdism, karaktärer och humor. John Goodman är lysande eftersom man hela tiden längtar efter att ge hans odräglige Walter en fet smäll och John Turturro har aldrig varit roligare. Som Fiffi mycket riktigt påpekade under sin PSH-helg är Philip Seymour Hoffman som bäst när han får vara svettig och nervös och det är han här, om än lite mer polerad än han brukar få vara. Jeff Bridges är…The Dude, ‘nuff said!