The Village (2004)

En undanskymd by någonstans i USA i slutet av 1800-talet. Ett hårt liv på många sätt, men också en oskyldigare tid med enkla nöjen och en tajt sammanhållning bland familjerna. Men faror lurar, både i de avlägsna städerna och i de betydligt mer närliggande skogarna. Av anledningar som snart blir uppenbara är färgen rött förknippad med hot och alla är paniskt rädda för något man kallar de Onämnbara. På grund av dem har man upprättat en skarp gräns mellan byn och skogen som upprätthålls av vimplar och facklor, olika former av offerritualer och ett vakttorn som är bemannat nätterna igenom. Men säg den fara som inte samtidigt är kittlande och många av byns ungdomar är obönhörligt nyfikna på skogen och dess mystiska och mytiska invånare.

The Village känns som filmen som slutgiltigt bekräftade för många att M. Night Shyamalan nog aldrig skulle komma att återupprepa succén med The Sixth Sense. Lite orättvist skulle man kunna tycka, för om man försöker låta den stå för sig själv är den inte så tokig. Shyamalan har lyckats skapa en säregen stämning genom sin lek med färger (det hotande röda och den skyddande gula) och den höstlika säsongen som bjuder på både väder som lämpar sig för glädjefyllda bröllopsmiddagar al fresco och mer olycksbådande grådagrar med nakna grenar som sträcker sig skelettartat mot skyn.

Ett par noggrannt arrangerade scener, där den med närbild på Joaquin Phoenix i ena änden och Bryce Dallas Howard i den andra i någon slags Janusinvertering är särskilt trevlig. James Newton Howard står (som vanligt) för ett ganska lyckat score och regissören lägger nästan lika mycket vikt vid det auditiva som det visuella, bland annat för att understryka att detta är det sinne varmed den frimodiga pojkflickan Ivy huvudsakligen har att orientera sig med.

Men visst, något storverk är knappast The Village. Framförallt lider den av det som i princip alla Shyamalans filmer har lidit av sedan Unbreakable — den avslutande twisten lyckas aldrig leva upp till den stämning som skapats fram tills dess. Den är inte ologisk, men det blir lite…platt.

Liksom i Signs kan man heller inte fundera allt för mycket på filmen, för då börjar både de filosofiska och praktiska problemen bli rätt uppenbara. Regissörens fascination för Bryce Dallas Howard förstår jag inte, hon är i och för sig käck och glad och rätt rar som Ivy Walker men totalt förglömlig så fort eftertexterna börjar rulla. Adrien Brodys karaktär spelar förvisso en viktig roll i handlingen men känns trots det påklistrad och, när allt kommer omkring, som en sämre version av Leos betydligt mer imponerande prestation i What’s Eating Gilbert Grape.

24 reaktioner till “The Village (2004)”

  1. Ja första gången jag såg den gillade jag poängen skarpt så den fick en femma bara för det. =)

  2. En trea?! Samma betyg som Candyman?! Du är ovanligt snäll mot Shyamalan, Sofia (vilket han inte förtjänar). 😉

    Jag måste dock erkänna att jag var ganska förtjust i den här filmen när jag såg den första gången (såg den på bio). Såg sedan om den när den gick på TV och var inte lika förtjust längre. Kom snabbt på varför; som du nämner så är filmen ganska estetiskt tilltalande och detta kommer verkligen fram på stor duk. När den magin är borta så finns det inte så mycket kvar. Plottwisten är inte det största problemet (tycker att det är en av Shyamalans minst långsökta manuskullerbyttor). Men (likt alla hans filmer) så är The Village så jävla pretto, utan att ha egentligen ha något att komma med.

  3. En sisådär film som har en trevligt tempo, det är oftast det som jag gillar mest med Shyamalans filmer, hans filmer lunkar fram utan att bli tråkiga. Ofta är filmen snygga att se på men storymässigt mja The Village börjar bra men blir sakta men säker sämre.

  4. Jag minns ”The Village” som plastig på nåt sätt, den tilltalade mig inte alls. Men efter att ha diskuterat den med en vän nyligen fick jag lust att ge den en ny chans, likaså efter din text. Eftersom jag lyckats glömma (eller förtränga?) twisten kanske det inte vore helt bortkastad tid…

  5. @TiK: Det är ju det som är problemet med att sätta klara betyg, det är inte alltid att det blir så logiskt. Trean på Candyman var nog influerad av att jag mindes den som mycket otäckare men ställd mot The Village ger jag dig helt rätt i att den är betydligt bättre.

    Däremot vet jag inte om jag skulle hålla med om att Shyamalan är pretto, men han balanserar i alla fall i The Village på en ambitionsgräns som ligger farligt nära pretto. Generellt känns det som om hans estetik överger honom senare än hans narrativa problem.

  6. @filmitch: Alla hans filmer utom Sixth Sense tillhör liksom den kategorin — börjar bra men håller inte ända fram. Shyamalan är helt enkelt inte någpn långdistansare 😉

    @BRC: Plastig vet jag inte om jag skulle hålla med om, men å andra sidan såg jag den första gången när den redan hunnit bli rejält trashad. Så känslan var väl ungefär ”Men sååå dålig var den ju ändå inte…”. Twisten är lite av en vattendelare, har sett väldigt många som fullkomligt hatar den och då är ju frågan om det egentligen är någon fördel att inte komma ihåg den när man ser om filmen? 😉

  7. Jag såg den också på bio och bjussade den på en trea, fast jag såg twisten redan i förtexterna. 🙂 Förutom Sjätte sinnet och Unbreakable är det den enda Shyamalanfilmen som jag har orkat se klart eller se överhuvudtaget, bara en sådan sak! 😉

  8. hmmm jag måste verkligen se om Sjätte Sinnet för så j*vla bra kan väl inte den vara?? Jag tycker det här är en av hans bättre filmer och jag blev uppriktigt överraskad av manus kuller byttan. Efter the Village har det dock gått rejält utför för Shamaylan.

  9. En av de få filmer under vilken jag seriöst funderade på att resa mig och lämna biosalongen. Totalt meningslös, plastig Hollywood dynga 😦 Filmens twist såg man redan i början och då föll det hela ganska platt. Nej denna man har nog gjort sitt för länge länge sedan!

  10. @Sara: Ojoj, här har vi den uppmärksamme filmtittaren minsann — så väl kommer jag inte ens ihåg förtexterna. Ok, så om jag förstår dig rätt har du inte sett någon Shyamalan-film som du inte orkat se klart? 😉 Men det är ju ett bra betyg åt The Village…

  11. @Joel: Jag känner verkligen inte att jag objektivt kan bedöma kvaliteterna hos Sixth Sense iom att jag inte sett den sedan jag såg den på bio och dessutom så pass tidigt att twisten fortfarande inte var allmängods. Så min minnesbild är en jäkligt snygg OCH överraskande film, ffallt gillade jag Toni Colettes roll.

  12. @Tommy: Välkommen, trevligt med nya kommentarsbekantskaper! Oj, det var ord och inga visor. Men då måste du ändå ha varit rätt förskonad från sunkiga biofilmer, för så genomusel kan jag inte tycka att The Village är 😉 Devil var ju lite av en återkomst tycker nog jag men då stod den gode Shyamalan förvisso bara för story och inte för regi.

  13. Sofia – Haha, alltså, jag vet inte om det fanns några ledtrådar i förtexterna. Jag kände det på mig bara. Haha, nu blev jag själv förvirrad. De enda jag har sett är Sjätte sinnet (bra!!!), Unbreakable (okej) och The Village (okej). Signs stängde jag av. Resten har jag inte orkat se. De har inte verkat vara så lovande.

  14. @Sara: Signs tyckte jag ändå hade ett visst underhållningsvärde men The Happening, Lady in the Water och The Last Avatar gör du helt rätt i att hoppa över.

  15. Då går jag helt mot strömmen och hävdar att The Village nog är den Shyamalan-film jag tycker är bäst (vilket inte betyder så mycket alls). Jag ogillade både Sjätte Sinnet och The Devil när jag såg dom.

    Visst är Shyamalan pretto! Han verkar ge jävligt märkliga instruktioner till sina skådespelare eftersom alla som är med i hans filmer beter sig skitkonstigt. Det verkar som alla ska vara så jävla tungsinta och mystiska och det blir bara för mycket. Och så filmar han människor på väldigt märkliga sätt. Scenen där Brody hugger Phoenix är ett bra exempel. Dessa två aspekter bidrar till att karaktärerna i Shyamalans filmer ska ge sken av att vara djupare och mer mångfasetterade än vad de egentligen är. Det kallar jag pretto.

  16. @TiK: Haha, nä ”bästa Shyamalan” verkar inte vara något särskilt bra betyg i din bok. Fram till typ The Village tycker jag ändå att hans stil funkar men visst är det mycket tungsinne. Fast jag tycker nog han är pretto mer vad gäller det visuella än det narrativa, där känns det mer som han bara är ute efter att berätta en schysst historia. Det är bara det att det inte alltid blir en sådan.

  17. Kan nog instämma med TiK, jag behöver definitivt se om sjätte sinnet men den lär tappa en hel del när man vet om tvisten. Är väl iof samma sak med the Village men jag gillar det makliga tempot och att folk är allmänt uppgivna. Kan faktiskt förstå Bill Hurt & co eftersom de själva gjort ett så dramatiskt aktivt eget val.

  18. @Joel: The Village har jag till skillnad från SS sett om ett par gånger och jag tycker inte att det gör så mycket att man vet twisten. Å andra sidan tyckte jag inte den blev så vansinnigt överraskande första gången heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: