Night of the Demon (1957)

alt. titel: Demonens förbannelse

Efter att ha läst de fullkomligt översvallande kärleksbombningarna av femtiotalsrullen Night of the DemonGlory Box och Trash is King! och efter att Filmitch’s blogg instämde i hyllningskören fanns det bara ett att göra: se filmen.

Det är banne mig inte lätt att vara skeptiker, även om viss hjälp finns att hämta för den som verkligen vill gå in för sin skepticism. Ingen tackar en för att man vänligt upplyser dem om hur världen egentligen är beskaffad och bakom varje husknut lurar foliehattarna för att försöka övertyga en om att man borde ha ett öppet sinne samt, i brist på detta, anklagar en för att vara en debunker.

Ingen vet detta bättre än psykologen John Holden. Redan i unga år roade han sig med att utmana sina kompisars vidskepelse (ni vet, inte kliva på gatstensskarvar, inte kliva på A-brunnslock och så vidare) och varje gång inget hemskt hände, trots att han gjorde allt det där man inte får göra, blev han allt mer stärkt i sin skepticism. Han har helt enkelt hela sitt liv satt en ära i att inte vara en ”superstitious sucker”.

Efter en påfrestande transatlantisk flygning kommer Holden till London för en psykologisk kongress där han bland annat tillsammans med sin brittiske kollega professor Harrington ska diskutera kring varför vissa människor väljer att engagera sig i och tror på mystiska kulter. Men redan på flygplatsen möts han av beskedet att professor Harrington numera är en ex-professor, tack vare att han lyckades backa sin bil rakt in i en elstolpe. Mer oförklarligt är att Harringtons kropp, förutom att ha elbrännskador, också var ”horribly mutilated”.

Men the show must go on och Holden börjar därför sätta sig in i omständigheterna kring den kult som Harrington var intresserad av och som leds av den ständigt jovialiske Julian Karswell. Karswell försöker förmå Holden att sluta upp med sina defameringsförsök men Holden är fast besluten att visa att kejsaren inte bara är naken utan också högst verklighetsförankrad. Det är ett beslut han ska komma att ångra under de närmsta dagarna.

Night of the Demon bygger på M.R. James-novellen ”Casting the Runes” som på sant James-manér innehåller den inledningsvis skeptiske akademikern, vilken liksom Holden får chans att ompröva sina åsikter på den punkten.

Novellen i sig är ganska kort och bygger upp mot ett mysterium som Night of the Demon förhållandevis snabbt kommer fram till. Därför är man naturligtvis tvungen att plocka in fler historieelement i filmen. Holden utrustas med en mindre kader av hjälpsamma medarbetare, varav den främsta är Joanna Harrington, professor Harringtons niece, en side kick-roll som i novellen istället fylls av Harringtons bror.

Holden får dessutom stifta bekantskap med den mordanklagade sektmedlemmen Hobart som eventuellt sitter inne med kunskap om Karswells agenda, vilken endast kan framlockas medelst hypnos. Karswells mor är lika jovialisk som sin son och saknar bara tweed-outfiten för att vara den arketypiska brittiska tanten.

Filmen är bra, inte tu tal om den saken, och i många avseenden har den dessutom förbättrat novellen (James har skrivit saftigare grejor än den). Karswells fryntliga yttre (även om han är utrustad med ett magnifikt och synnerligen djävulskt bockskägg) är ett snilledrag eftersom han egentligen inte alls är särskilt jovialisk när det kommer till kritan. Först var jag lite kinkig över att man valt att stryka den i mitt tycke bästa scenen från novellen, den där Karswell skrämmer skiten ur traktens ungar med sin bildvisning av sedelärande och våldsamma sagor.

Men barnkalasscenen i filmen där Karswell lugnt och avmätt diskuterar horribla dödsfall med Holden fortfarande iförd sin clownutstyrsel var faktiskt ruggigt effektiv. Detsamma gäller när Holden smyger omkring i Lufford Hall på jakt efter lösningen på sina problem. Jag saknar novellens andlösa uppbyggnad mot att försöka sätta Karswell på Holdens pottkant, men filmens slutscen på bangården går i och för sig inte av för hackor den heller.

Men något skräckmästerverk vet jag inte om jag kan skriva under på att Night of the Demon är, för det var den helt enkelt inte tillräckligt läskig. Dessutom kunde jag inte låta bli att undra exakt när Holden och hans kollegor hinner närvara vid den kongress som ju var hela anledningen till att han kom till England.

Stämningen som skapas av demonens ankomst eller Hobarts synnerligen bistra och svartklädda familj är bra men inte spektakulär, då blir jag mer påverkad av exempelvis The Wicker Man. Det är bara att erkänna att jag föll i förväntningsfällan när det gäller Night of the Demon och det rejält.

Annars får jag skylla på påskvädret. Det har varit alldeles för fint och skapar helt fel stämning när man är sugen på en riktig rysare som egentligen kräver ylande vindar och drivande hällregn. Å andra sidan hade jag utan filmen aldrig upptäckt M.R. James synnerligen trevliga noveller och det är jag väldigt glad över att jag gjorde. Om ett par år kan jag ju alltid se om Night of the Demon, förhoppningsvis med fräschare ögon.

6 reaktioner till “Night of the Demon (1957)”

  1. Trist att du blev besviken! Jag har ju inte läst novellen, så jag har inte så mycket att jämföra med. Men jag ska göra det snart, köpte en samling med M.R. James berättelser härom veckan.

  2. Har som sagt inte heller läst James (sparar det till semestern). Det där med förväntningar är fan förödande. Jag hade bara hört att folk gillar filmen mycket när jag såg den (med förväntningar nere på noll) och blev galet positivt överraskad.

    Sen finns det självklart skillnader i vad folk tycker är läskigt också. Jag tycker Night of the Demon är läbbig. Men (av någon anledning) så har övernaturligheter alltid drabbat mig hårdare än realism (kanske för att jag vet att verkligheten är mycket värre?)…

  3. En trea från Sofia är inte illa 😉 I sedvanlig ordning lyckas du förmedla det jag inte kunde formulera med ord nämligen den obehaglige Karswell . Barnkalaset i novellen är ett av mina favorit ögonblick med M.R James men å andra sidan har jag många….

  4. @Sara: Det ska bli väldigt kul att höra vad du tycker om James som författare. Har nu precis läst ”Wailing Well” — den var också en av hans bättre på ryslighetsskalan tycker jag.

    @TiK: Ja, egentligen borde man aldrig se filmer som man har någon uppfattning om, i alla fall inte positiva sådana. Fast vad är det för kul med det? 😉 För min del tror jag det hänger mer på stämning vad som påverkar mig, oavsett om stämningen är övernaturlig eller realistisk. Alltså inte tillräckligt mycket sådan i det här fallet. Möjligen var det de humoristiska inslagen som liksom ”dödade” den lite.

    @filmitch: Nä, jag tyckte absolut inte att den var dålig. Kul att du gillade texten och visst är bildvisningen helt underbar?! Fast det är mycket möjligt att det är en sådan där grej som funkar betydligt bättre i text än i bild.

  5. Jag tycker filmen har en riktigt tät och ruskig stämning men precis som allt annat är man olika i smak i vad man finner skrämmande. Jag har ofta svårt när det blir överdrivet. T.ex Exorcisten är mkt ruskig första halvan men när det sedan blir huvudsnurrningar och spyor sitter åtminstone jag o himlar med ögonen. Bortsett från det ganska plastiga monstret tyckte jag att NoD höll stämningen bra.
    Ang. bildvisningen: Å andra sidan skulle det vara ganska njutbart att se ett gång välklädda brittiska snorungar rusa skrikandes och panikslagna likt en hop gnuer. Men det skulle nog vara mer roligt än skrämmande 😉

  6. @filmitch: Just stämning är knivigt eftersom den är så beroende av omständigheter, mycket mer upplever jag än tex story, foto eller skådespelarprestationer.

    Haha, helt sant, DET skulle vara en syn 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: