Edith Wharton är en av de där författarna som är omåttligt populära på den amerikanska hemmaplan men som aldrig riktigt nått ut till världspubliken på bred front. Webbplatsen som är ägnad åt hennes bevarande Massachusettshem The Mount vill hävda att ”Not a day goes by when Edith Wharton’s name and novels aren’t freshly evoked. She’s all over the place: in the news, in the literary world, in academia, in Hollywood, and throughout the blogosphere.” Alla efterföljande exempel är dock från USA.

Wharton är alltså ingen Dickens eller Emile Zola. I detta ska dock inte läggas någon kvalitetsvärdering (eller könsvärdering heller för den delen, tänk Austen), kanske beror det helt enkelt på att Whartons böcker med sin tematik och sina miljöer talar tydligare till hemmapubliken?

Nå, i vilket fall som helst är det lite synd för detta är en författarinna som producerat ett antal briljanta verk och fascinerande persongallerier. Hennes genombrottsroman The House of Mirth publicerades 1905 och 1920 vann hon som första kvinna Pulitzerpriset för The Age of Innocence. Hennes genomslag kan också märkas på den hedersdoktorstitel hon fick vid Harvarduniversitetet 1923.

Jag har läst (lyssnat om vi ska vara helt ärliga och sedan läst lite här och där) Whartons mest kända verk: romanerna The Age of Innocence och The House of Mirth samt kortromanen Ethan Frome. Alla tre hör till Public Domain och finns därför alldeles excellent inlästa av engelskaprofessorn Elizabeth KlettLibrivox.org.

Under hela påskveckan med slut på annandag påsk kommer jag att jämföra verken med varandra och med de mest kända (i vissa fall enda) filmadaptionerna. Blir du med på en klass(iker)resa?

Veckans exceptionellt snygga header är formgiven av Dogday Design.