Close Encounters of the Third Kind (1977)

alt. titel: Närkontakt av tredje graden

OBS! STOR spoilervarning! Läs vidare på egen risk.

Roy Neary är en rätt vanlig kille — fruga, ungar, hus och ett jobb som gör att han måste köra ut mitt i natten för att åtgärda ett strömavbrott. Men ute på vischan där i Indiana händer det Roy något och han återvänder till familjen som en förändrad man. Inte så att han på sant medelålderskrismanér skaffar sig en HD och en tjugo år yngre älskarinna. Nej, Roy kommer tillbaka med mystiska brännskador på ena sidan av ansiktet och en osannolik historia om flygande, blinkande farkoster.

Allt mer obekväm i stadens vardagsliv (han får dessutom sparken omgående) känner Roy att det är något som inte stämmer. Inte nog med att ingen tror på hans historia, inte ens hans fru som bara vill att han ska skärpa sig och gå i familjeterapi, han börjar dessutom se en form för sitt inre öga. En form som han känner en obönhörlig drift att återskapa, vare sig det är i potatismos, raklödder eller lera. Av en slump inser han så småningom att det han försökt skulptera är nationalmonumentet Devil’s Tower i Wyoming.

Så stark är Roys drivkraft att han snart hyrt sig en bil och beger sig till ett ställe där myndigheterna egentligen beordrat undantagstillstånd på grund av en giftkatastrof. Men när han tagit sig över fält och genom otaliga staket och avspärrningar med Jillian, en kvinna som även hon sett de flygande farkosterna, blir han till slut omhändertagen av militären som emellertid får honom att misstänka att de vet betydligt mer än de avslöjar. Fast beslutna att veta vad som är på gång flyr Roy och Jillian än en gång och börjar ta sig uppför Devil’s Tower.

Ok, är ni beredda? Här kommer det… Jag gillar inte Close Encounters… Jag inser att detta är hädelse på hög nivå, men kan inte komma runt det. Spielberg har skapat en fantastiskt bra grund, uppstarten i den blåsiga Sonoraöknen med återfunna trettio år gamla flygplan skulle lätt kunna platsa på en ”10 bästa öppningsscener”-lista. Leksakerna som börjar låta och blinka av sig själva i lille Barrys (bara det, jag kan inte svälja en treåring som heter Barry. Barry är 35 med en öl i näven och en truckerkeps på skulten) rum är bra stämningsskapare.

Skeppet ute i Gobi-öknen är en scen som jag tydligt minns, trots min inställning till resten av filmen. Det något udda paret Bob Balaban och Francois Truffauts möda att koda utomjordingarnas signaler är spännande och fantasieggande. Även Richard Dreyfuss gör en bra tolkning av Roys frustration och ångest över att inte förstå vad det är som hänt honom eller vad det ska betyda, även om han framstår som ett jätteego i processen. Men sedan…

Jag har tidigare skrivit att Toolbox Murders anno 2004 var den mest magnifika marmortrappa jag någonsin sett. I stand corrected. Här har vi en och en halv timmes riktigt schysst UFO-marmortrappa som slutar i en ren uppvisning av effekter, teknik och framförandet av en atonal intergalaktisk symfoni. Upplösningen är väl inget särskilt sunkigt utedass, bara lite…tråkig. Lite för…finstämd. Jag får inte alls den där förundrade känslan som Spielberg sannolikt var ute efter inför synen av rymdskeppen (hur snygga de än är), jag vill ha mer, jag vill ha en historia av något slag. Inte bara återvändande piloter, vars existens vi redan fattat tack vare flygplanen i början. Inte bara den där hjärtevärmen som väl ska uppstå när man ser en amerikansk moder återförenas med sitt barn. Och framförallt inte bara knäpptysta greyling-aliens som inte ens säger något i stil med ”We come in peace”.

Fram till scenerna på toppen av Devil’s Tower skulle Close Encounters… vara en solklar fyra för min del men som sagt, slutet…

16 reaktioner till “Close Encounters of the Third Kind (1977)”

  1. Oooups! Måste erkänna att jag nästan satt lördagskaffet i halsen lite.
    En sneakattack på Mästaren Spielberg alltså…

    Själv är jag ju Spielbergsucker och hävdar att hans 70- och 80-talsalster är de bästa…kan dock sträcka mig till att Närkontakt KAN vara lite svår att ta till sig om man inte är på det humöret… 😉

  2. Jag minns att jag också blev besviken på denna film. Hade en oklippt version eller vad det var på VHS, någon sorts föregångare till Special Editions. Gillade också inslagen med planen i öknen som eggade fantasin, men sen… nja… däremot gillade jag scenen där rymdskeppet i slutet kommunicerar med människorna eller hur det nu var (med John Williams melodslinga såklart).

  3. @Steffo: Ber om ursäkt om jag orsakade lite tidig lördagshjärtklappning där men det kunde inte hjälpas 😉 I rättvisans namn måste dock påpekas att den här nog är en av de Spielbergfilmer som jag har sett som jag tycker minst om (bottennoteringen reserveras i skrivande stund för A.I.). Men du har naturligtvis rätt, jag var bara inte på humör. Och så hade jag säkert PMS också…

    @BRC: Även kommunikationsscenen känns som en del av den där uppbyggnaden mot något som aldrig kommer till skott tycker jag.

  4. Nä, jag gillar också Närkontakt. Potatismoset! Kan hända att filmens egentliga kvalitet för mig är dold i ett lite nostalgiskt skimmer. Men gillar slutet också. Melodin t ex, den är riktigt bra om än kort.

    Däremot håller jag med om AI, det var värsta sömnpillret, och då menar jag bokstavligt.

  5. @Jojjenito: Ja, jo, jag är ju medveten om att det är lite som att svära i kyrkan och just med lite äldre filmer har man ju också som du nämner nostalgin att slåss mot.

  6. Såg den här filmen för första gången bara för något år sedan och njä – på sin höjd en okej film. Antagligen bra mycket festligare där back in the days. Men själv håller jag den som en av Stevens minst bra filmer.

    Jojje: AI är ju rena mästerverket i jämförelse!

  7. Vill minnas att jag tyckte denna var tråkig, höll på att somna under scenen/scenerna där de ”kommunicerar”.

  8. @Plox: Nu ska vi kanske ta det lite lugna, så dålig som AI är det långt kvar tills den är.

    @Voldo: Så skönt att jag i alla fall inte tycks vara den enda som inte dyrkar filmen 🙂

  9. Ngt större fan av Spielberg är jag verkligen inte min tidiga vurm för han tog Purpurfärgen effektivt död på. Action Spielberg – Ja. Drama Spielberg – Nej.
    Close… är en barndomsfavorit för mig och jag vill behålla den som detta därav kommer jag troligtvis inte att se om filmen för om jag gjorde det skulle jag troligtvis tycka som Sofia.

  10. @filmitch: Håller helt med om att actionSteven alltid presterar bättre än dramaSteven (beror kanske lite på vem man ska räkna som upphovsman till E.T.), för att inte tala om komediSteven (1941, Hook)… Purpurfärgen såg jag bara på bio precis när det begav sig och den gjorde ingen större intryck på mig då i alla fall, varken positivt eller negativt. Det är nog smart att behålla Close… i nostalgilådan.

  11. Nej, den här är ju hur skön som helst. En E.T. för vuxna! Gillar starkt det maniska kroppsuttryck som Drefuss har hela tiden.

    Dessutom tycker jag faktiskt slutet är riktigt pampigt, trots att jag vanligtvis brukar backa undan några steg när Williams och Spielberg hånglar som mest. I E.T. till exempel vill jag bara hoppa från ett berg den 185:e gången den där jäkla titelmelodin börjar spelas.

  12. @Pladd: Jag ser tusen gånger hellre sötsliskig E.T. än den här kan jag nog lugnt påstå (ok, hundra då). Kan däremot hålla med om Spielberg-Williams-varningen — deras bromance kan bli lite väl tajt ibland 🙂

  13. Jag tycker det här är den näst bästa scifi-filmen efter Blade Runner. Det finns tre olika versioner av Close…

  14. @Micke: Jag tror tyvärr inte att andra versioner skulle göra någon större skillnad för min del i det här fallet. Blade Runner är bättre, det håller jag med om men annars finns det ett antal sci-fi som jag tycker är bättre än den här, av olika anledningar. The Fifth Element, Starship Troopers, Aliens, Children of Men, Men in Black, tja, rätt många faktiskt… 🙂

  15. @Svartnoir: Tack. Det känns skönt att veta att man inte är alldeles ensam om att ställa sig lite frågande inför en sådan här klassiker 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: