There Will Be Blood (2007)

Daniel Plainview gör skäl för sitt namn, han ser saker och ting i dess enklaste form. Han är en “oil man” och antingen är man anställd av honom eller också är man en konkurrent. Vad det tycks utan något annat syfte än att göda sin egen självbild reser han kors och tvärs i Californien med sonen H.W. och tillskansar sig mark där han kan borra efter olja. Han slåss oförtröttligt mot tingen och naturen för att kunna pumpa upp sitt svarta guld, men när han kommer till Little Boston måste han också slåss mot Gud, i skepnad av gosspredikanten Eli Sunday.

Det är tre saker som gör att jag inte förmår avfärda There Will Be Blood som pretentiöst skräp rakt av. Både soundtrack och score (komponerat av Radiohead-gitarristen Jonny Greenwood) är storartat. De inledande skärande och jämrande stråkarna förvandlar det karga californiska landskapet till något som får en sitta och vrida sig av obehag, antyder att det där som ligger och bubblar under jordskorpan inte är svart guld utan ren ruttenhet. Fortsättningsvis blandas glidande Brahmsfioler med detta kakfoniska skärande samt ett hetsigt staccatto på ett sätt som lyfter filmen till oanade höjder.

Paul Dano inhöstade lovord för L.I.E. och fick sitt stora genombrott i Little Miss Sunshine. Här gör han först en inhopp som Paul Sunday för att därefter enbart spela tvillingbrodern Eli Sunday, grundaren av Church of the Third Revelation. Med runda kinder och en lätt flyende haka ser han oftast blitt avstängd ut för omvärlden på ett sätt som känns djupt oroande, för att framförallt under sina brinnande predikningar istället bli till något förvridet och rätt våldsamt.

Och så har vi då Daniel. Plainview och Day-Lewis. Karln är en ren naturkraft, lika sträv, bister och hänsynslös som landskapet han verkar i, utrustad med en imponerande mustasch och en mycket speciell ton i sitt språk. Han kan se hur jovialisk ut som helst medan ögonen fortsätter att vara som små kolbitar i skallen på honom. En man som tycks ta sin sons hörselnedsättning som en personlig förolämpning. Den stora dragningskraften hos There Will Be Blood ligger i spänningen mellan Daniel och Eli, en spänning som nu och då utvecklas till ett triangeldrama med H.W. som ofrivillig deltagare.

Dessutom är filmen riktigt snygg, med ett antal minutiöst arrangerade scener och en naturalistisk stramhet som aldrig övergår i skitighet utan påminner om både Daniel och de torrbrända kullarna.

Men som antyddes finns också en hel del att invända mot, framförallt handlingsmässigt. Runt hela den till synes enkla historien om en man som borrar efter olja och är beredd att gå i princip hur långt som helst för att anpassa världen och alla i den efter sitt eget huvud finns träskmarker av riktigt skum undertext. Jag kan inte bestämma mig för om det är så att jag helt enkelt är för korkad för att tolka denna undertext eller om det är Paul Thomas Anderson som lagt in en massa antydningar men sedan är för lat för att följa dem till vägs ände. Betyget nedan vilar i sin helhet på anledningarna ovan.

20 reaktioner till “There Will Be Blood (2007)”

  1. Jag har en kollega som såg den här och varnade mig indirekt genom att i flera veckors tid göra en parodi på Daniel Day Lewis när han på Daniel Day Lewis-vis orerade om OIIIIIIIL.
    Det var mycket OOOOOOOIIIIIIIIIILLL förstod jag, högtravande och välartikulerat, men du tyckte filmen var hästlängder bättre än hon och jag har fortfarande inte sett den 😉

  2. En helgjuten recension!
    Själv kan jag bara tillägga att detta är en av de filmer jag suttit blick stilla hela filmen igenom och nästan inte rört en fena…

    DD Lewis är galet karismatisk som skådis! Ditt uttryck ovan sitter som en smäck: ”En naturkraft”!

  3. @Fiffi: Jo, det gäller att kunna acceptera överspelet, annars blir det ju lite fjantigt. Jag som fick intrycket att du hade sett den här när vi diskuterade DD ”förra gången”.

    @Steffo: Tack, vad kul att du gillade den, ffallt eftersom du uppenbarligen själv gillade filmen mycket också. Den enda film där han inte funkar (men jag har inte sett alla DD-filmer) tycker jag är Gangs of New York, men det är å andra sidan inte mycket som funkade med den filmen. 😉

  4. En av många filmer jag o min bror grälar om: Jag anser att filmen är en trist pretantiös soppa där DD är skrattretande dålig. Han anser att filmen är ett mästerverk och på den vägen är det. Din recension var åtminstone både bättre och mer underhållande än filmen.

  5. @filmitch: Haha, det var ju bra att recensionen i alla fall föll på läppen. Jag håller med er båda får man väl säga. Fast inte om DD, förstås… 😉

  6. Jag tyckte trots oljan att filmen kändes något torr. Håller med om soundtracket, det var underbart, speciellt i början som du skriver.

    Ah, läste igenom min recension precis, och vi tycker väldigt lika [sic!] och samma ordval används, som t ex naturkraft.

    @Steffo: Haha, och jag tolkade din mening om att sitta stilla och inte röra en fena som att du var fullständigt uttråkad. Men det var alltså tvärtom.

  7. @jojjenito: Jepp! Sorry lite slarvigt uttryckt kanske…men jag var så inne i den att tiden verkade flyga iväg. Inte ens en kopp kaffe!
    Och då brukar det ändå gå åt ett par under mina filmsessioner…..;-)

  8. @Jojjenito: Där ser man, det måste ju nästan firas på något sätt 😉

    @Fiffi: Skulle vara oerhört spännande att se vad du tycker om du tar dig an den.

  9. En helt fantastisk film om du frågar mig. Framför allt det fantastiska spelet mellan Lewis i absolut toppform och Dano. Älskar även fotot och hur man vågar ligga kvar på bilderna så fantiskt länge. Jag kan hålla på länge, det här älskar jag!

  10. @Voldo & babilooba: Just när det gäller den här typen av filmer kan jag tycka att det nästan är lite synd att jag har så jäkla svårt att släppa att handlingen inte håller samma klass som exempelvis foto och skådespeleri. Men handling kommer nästan alltid som nummer ett för mig, funkar inte den funkar inte filmen.

  11. Mjo handlingen kommer väl först för det mesta. Å andra sidan brukar jag tycka att när skådespeleriet är riktigt bra så ligger handlingen i det på något sätt. Själva porträttet är handlingen. Så tycker jag det är här.

  12. @Babilooba: Det kan vara så för mig, men då ska det vara en sådan där fillm som nästan inte har någon handling utan bara karaktärsutveckling. Och så var det ju inte här.

    @Voldo: Tror inte jag håller med, spontant brukar jag nog ranka handling över berättande men undantag finns naturligtvis.

  13. Jag är definitivt med på Voldos linje. Jag vet mer sällan än ofta vad filmen jag ska se på handlar om när jag startar den. Läser aldrig på baksidan av fodralet eller på andra ställen. Den enda inputen jag egentligen har innan är vad jag har läst på andra bloggar. Så för min del kan en film handla om precis vad som helst och ända fånga mig.

    Nu tycker jag visserligen handlingen i There will är lika bra som berättelsen och allt annat för den delen. En helgjuten film som faktiskt blev ännu bättre när jag såg om den rätt nyligen.

  14. @Pladd: Jag tycker nog inte att jag prompt måste veta handlingen i förväg eller något sådant, men när jag väl ser en film upplever jag att det är mycket vanligare att jag stör mig på om det saknas handling. Jag gillar det helt enkelt, både när det gäller böcker och filmer. Men visst är en film till syvende og sidst en helhetsprodukt av handling, berättande, stämning, skådespelarinsatser och tekniska detaljer som klipp, foto, etc.

    När det gäller There Will.. tyckte jag som sagt att upptakten handlingsmässigt var betydligt starkare än avslutet som kändes lite trevande trots sin explosiva kraft.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: